Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begränsa vildsvinets ökningstakt i Sverige.
Vildsvinsstammen i Sverige växer nu närmast ohämmat snabbt. Idag finns uppskattningsvis 50 000 vildsvin i Sverige. För fem år sedan var de ca 8 000. Om 10–15 år kan de, med samma ökningstakt, vara 300 000. Då har vi på grund av en allt för stark vilja att få in nytt skjutbart vilt i vår svenska fauna i det närmaste ödelagt möjligheterna att bedriva någon form av jordbruksproduktion i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Riksdagens miljömål om biologisk mångfald i odlingslandskapet och ett rikt kulturlandskap är starkt hotade.
Slåttervallar och potatisodlingar spolieras mycket snabbt av en flock hungriga vildsvin. Den totalskada som vildsvinen förorsakar täcks inte av några försäkringar eller statliga ersättningar då det rör sig om ett jaktbart vilt. Konsekvenserna blir att bonden själv får ta hela den ekonomiska förlusten som till sist leder till att han tvingas ge upp att odla sin mark.
Den ökning av vildsvinsstammen som nu sker kommer också att öka antalet trafikolyckor. En vildsvinsgalt väger drygt 150 kg och ger en mycket kraftig kollision som kommer att få allvarliga följder. Vildsvinet utgör alltså ett dramatiskt ökat hot mot alla svenskars säkerhet.
Det är nu hög tid att agerar med kraftfulla åtgärder så att den snabbt expanderande vildsvinsstammen begränsas på svensk mark. Det är nu vi fortfarande har möjlighet att hantera detta snabbt växande problem, om fem år har vi tappat greppet och därmed förlorat kontrollen över vårt odlingslandskap.
Ända sedan 1600-talet har politiken legat fast att vi skall kämpa emot att få in vilda svinstammar i Sverige. Riksdagen fattade 1980 ett beslut om utrotning av vildsvinsstammen. Åtta år senare fattades ett nytt beslut, som innebar att vildsvinen skulle ses som en del av den svenska faunan. Detta beslut visar sig nu, med femton års erfarenhet, vittna om ringa insikt i jordbrukets produktionsförutsättningar, kombinerat med bristande förmåga att hålla vildsvinsstammen på den nivå den hade 1988.
I debatten lyfts ofta fram att jordbrukarna kan sätta upp stängsel för att skydda sina odlingsmarker. Javisst, men ett vanligt stängsel för tamboskap kostar ca 7 kronor per löpmeter i materialkostnad, ett vildsvinsstängsel kostar som ett vargstängsel ca 35 kronor per löpmeter.
Vargstängsel betalas av staten, vildsvinsstängslet får bonden, som brukare av marken stå för själv. Och vad blir det av allemansrätten om vi hägnar in våra marker med eltrådar upp till två meters höjd och heltäckande vid marken?
Det bör också påtalas att vildsvinsjakt med fälla är förbjuden utan dispens och jägarnas breddkunskap om jakt efter vildsvin med vapen än så länge är tämligen begränsad.
I Sverige är det dags att prioritera åtgärder som vårdar och utvecklar det svenska odlingslandskapet. Det är dags att med kraft begränsa den vildsvinsstam vi fått som nykomling i våra marker och som hotar slå ut stora delar av svenskt jordbruk.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |