Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av lokalt förankrade skötselplaner i samband med kommande reservatsbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av nuvarande skyddsplaner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att där skötselplan för reservat inte fullföljs skall den fulla förfoganderätten återgå till markägaren.
Det pågår ett stort arbete för att säkra den biologiska mångfalden med nya avsättningar av olika typer av marker till nya reservatsbildningar. Målsättningen är vällovlig, men medlen att nå dessa mål tar mycket liten eller ingen hänsyn alls till all den frivilliga naturvårdshänsyn som sker inom jord- och skogsbruket. För vi måste alla ha i åtanke att det är den mark och den skog som enskilda markägare under flera hundra år aktivt brukat som nu anses så rik och värdefull biologiskt att den just skall skyddas från den aktiva handling där människa och miljö på ett naturligt sätt vårdat och brukat. Detta ställer stora krav på de skyddsplaner som nu träder in istället för aktiv brukning.
En allvarlig brist i beslutsunderlaget för reservatsbildningar är att hänsynen till behovet av framtida och långsiktiga skötselplaner inte finns med. Det handlar om stora kostnader, men framför allt om behovet av att lokalt förankra ekologiskt riktiga skötselplaner, där man med tänkta brukare formar långsiktigt hållbara lösningar. Om det dessutom inte innebär ett statligt markköp är det avgörande viktigt för reservatets naturvärden att det sker i en samverkan med bygdens befolkning. En sådan inriktning där skötselplanerna behandlas parallellt med volymkraven på de olika reservatsformerna är enligt vår mening grunden för att på lång sikt bevara den biologiska mångfalden. Detta ges regeringen till känna.
Staten, via Naturvårdsverket, lägger nu all kraft på att bilda nya reservat utan att befintliga reservats skötselplaner och deras förvaltning utvärderas. Det borde vara naturligt att genomföra utvärdering av nuvarande skyddsplaner för att kunna skapa bästa möjliga förutsättningar för kommande reservat. Detta bör ges regeringen till känna.
En skötselplan som säger fri utveckling kan inte accepteras då reservatsbildningen bygger på att nuvarande brukares upparbetade värden vårdas. En lövskog som idag är aktuell för reservatsbildning är granskog om 50 år i en fri utveckling. Därför borde reservatsbildningar villkoras med att om skötselplanen inte fullföljs skall den fulla förfoganderätten återgå till markägaren. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |