Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om kompetenskrav för livsmedelshantering.
Livsmedelslagen föreskriver att all hantering av livsmedel ska ske under betryggande hygieniska former. En förutsättning för detta är att den personal som hanterar dessa livsmedel har tillräckliga kunskaper i livsmedelssäkerhet. Dessvärre stämmer inte detta överens med hur verkligheten ser ut i ett stort antal livsmedelslokaler. Efter rapporter från flera av landets kommuner och även efter Livsmedelsverkets egna inspektioner framgår att det råder stora brister i företagens egentillsyn då det gäller hantering av livsmedel. Det är därför angeläget att frågan om kompetenskrav för olika slag av livsmedelshantering utreds på nationell nivå.
Oaptitlig mat, smutsigt, dålig hygien, bristande nedkylning etc. – rapporterna från landets olika miljökontor duggar allt tätare om brister i bland annat storkökens hantering av maten. Till storkök räknas såväl skolbespisningar, kök inom äldreomsorgen och sjukhuskök som restauranger, kaféer med flera. Bristande kompetens hos dem som arbetar med livsmedel är en gemensam nämnare.
I Sverige finns en lagstadgad skyldighet att alla som driver verksamhet i vilken livsmedel hanteras skall bedriva egentillsyn. Syftet med egentillsynen skall vara både att förebygga hälsorisker och att säkerställa renligheten. Detta medför i sin tur att företaget ska övervaka och ha kontroll över sin produktion och därigenom eliminera/ minimera eventuella risker. Det står även i lagstiftningen att den som bedriver verksamhet i vilken livsmedel hanteras skall se till att de som hanterar livsmedel i verksamheten får handledning, instruktion eller utbildning i livsmedelshygien i rimlig proportion till det arbete de utför (SLV FS 1990:10). Dessvärre saknas det kompetens i flera av företagen för att få igång fungerande egentillsyn.
Enligt de uppgifter som kommunerna lämnar till Livsmedelsverket blir omkring 2 000 människor per år matförgiftade i Sverige. Bland dessa siffror finns ett stort men okänt mörkertal. Detta beror troligtvis på att de som blir sjuka inte anmäler det. De matförgiftningar som rapporteras visar alltså bara toppen av isberget.
En intervjuundersökning som Livsmedelsverket gjorde 1994 antydde att det kunde vara så många som 500 000 per år som drabbas. Av dem som var matförgiftade ansåg sig hälften ha blivit sjuka av mat som de ätit hemma och hälften av mat som de ätit ute.
Uppsala kommun genomförde 1998–1999 en studie av omfattningen av problemet med matförgiftningar. Denna studie visade att omkring 4 procent, eller 7 000 personer, blir sjuka varje år av maten de äter. Varje matförgiftning anges i studien kosta samhället 2 164 kronor, vilket betyder att den totala kostnaden inom Uppsala kommun beräknades till 15,2 miljoner kronor. Om resultaten för Uppsala kommun är representativa för hela Sverige skulle det betyda att omkring 338 000 människor matförgiftas varje år och att detta kostar samhället cirka 731 miljoner kronor.
Miljöförvaltningen i Stockholm genomförde under 2001 en undersökning av mathanteringen vid 25 sjukhus och sjukhem. Grava livsmedelshygieniska brister påvisades. Av rapporten framgår att egenkontrollen saknades i 49 procent av observationerna och var bristfälliga i 39 procent vad avser ankomsttemperatur, förvaringstemperatur, varmhållningstemperatur och tid/temperatur vid nedkylning.
Under sommaren 2002 har miljöförvaltningarna i Stockholms län i samarbete med länsstyrelsen och smittskyddsenheten i Stockholms län genomfört en undersökning gällande kunskapsnivån på 207 av länets restauranger. Resultatet av denna undersökning visar att kunskaperna om hantering av livsmedel är låga. Varannan restaurang har inte kunskap om centrala livsmedelshygieniska regler såsom förvaringstemperaturer för olika livsmedel.
Efter händelsen vid ett äldreboende i Tierp förra året, då fyra människor dog i matförgiftning, gjorde Livsmedelsverket en kartläggning av hur mat hanterades vid sjukhus och vårdinrättningar i sju län. Rapporten visade att drygt 80 procent av personalen inte var utbildade i livsmedelshygien.
Livsmedelsverket redovisar i tidningen Vår Föda nummer 5/2002 resultatet efter 44 genomförda inspektioner av storhushåll runt om i landet. I artikeln anges att många av de ansvariga för storhushållen inte vet vilka lagar som gäller för egenkontroll, hantering av mat samt underhåll av lokaler, utrustning och inredning.
I Finland har man genom ändring i förordningen infört krav om kompetens i livsmedelshygien. Denna lagändring trädde i kraft den 1 januari 2002. Enligt förordningen ska personer som i arbetet hanterar oförpackade, lätt förskämbara livsmedel besitta kunskaper i livsmedelshygien. Kompetensen dokumenteras med ett intyg som fås efter det att hygienkompetenstest genomförts med godkänt resultat. För nya arbetstagare krävs kompetensintyget från och med år 2003. Tidigare arbetstagare, alltså de som var anställda i livsmedelslokalen i början av år 2002, har tid på sig att skaffa kompetensintyg till slutet av år 2004. Vissa specificerade utbildningar ger motsvarande behörighet som godkänt kompetenstest.
Även i Danmark infördes 1997 i lagstiftningen krav på hygienkompetens för den som hanterar öppna livsmedel. lå
1998 presenterade regeringen en utredning om livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61). Där togs frågan upp om ett kompetensbevis för dem som hanterar livsmedel. Frågan har även diskuterats i riksdagen då man bl.a. gjort jämförelser med behörighetskrav inom andra yrken, t.ex. optiker och elektriker. Vad man då kom fram till var att ansvaret skulle ligga hos livsmedelsföretagarna själva att se till att berörd personal har den kompetens som krävs för det arbete den utför men att en omprövning av detta skulle ske efter en treårsperiod. Skulle det visa sig att kompetensen inte blev bättre hos personalen inom livsmedelsområdet skulle frågan tas upp på nytt. Inom olika branschorganisationer bedrivs visserligen kontinuerligt olika utbildningar, men den övervägande delen av t.ex. storhushållen är inte med i någon organisation och får då heller inte del i några utbildningar. Då man nu efter fyra år kan konstatera att kunskapsnivån inte blivit bättre borde frågan om ett kompetenskrav för att få arbeta med livsmedel väckas på nytt.
Någon form av behörighet är befogad. En ny utredning angående kompetenskrav bör därför genomföras på nationell nivå. I en sådan utredning är det önskvärt med representanter från operativ tillsyn från både kommunalt och statligt håll. Det bör i en sådan utredningsgrupp även ingå representanter från berörda branschorganisationer.
Bland annat följande frågeställningar bör vara föremål för övervägande:
Är genomgången fastställd utbildning med godkänt resultat det optimala?
Är enbart godkänt kompetenstest (oberoende av hur man inhämtar kunskaperna) att föredra?
Ska det vara en basnivå för alla som hanterar livsmedel?
Ska det vara enbart en hög kompetensnivå för en person i företaget?
Ska det vara en kombination av baskunskap och spetskompetens enligt ovan?
Ska utbildningens/kompetenstestets innehåll skilja sig för olika slag av livsmedelshantering (storhushåll, industriell produktion, t.ex. EU-lokaler etc.)?
Går det att koppla nygodkännande av livsmedelslokaler till föreskrivna kompetenskrav?
Hur lång ”giltighetstid” har en godkänd genomgången utbildning eller ett kompetenstest?
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |