Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten att implementera rättvist miljöutrymme i den svenska miljöpolitiken.
Miljömålen är ett mycket viktigt redskap i det svenska miljöarbetet och miljömålsarbetet innebär ett stort steg framåt för svensk miljöpolitik. Men miljöpolitiken och däribland miljömålen har en blind fläck. Den tar inte hänsyn till hur vår svenska konsumtion påverkar miljötillståndet utanför de svenska gränserna.
Regeringen skriver i miljömålspropositionen (prop. 2000/01:130) att miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet eller det tillstånd för den svenska miljön och dess natur och kulturresurser som långsiktigt ekologiskt hållbar. Miljökvalitetsmålen tydliggör också, enligt regeringen, den ekologiska dimensionen i begreppet hållbar utveckling. Ett problem med detta är att miljökvalitetsmålen i sitt förtydligande av begreppet hållbar utveckling begränsar sig helt till miljötillståndet i Sverige. Vi förutsätter att det inte är regeringens avsikt att vårt arbete mot hållbar utveckling skall vara begränsat till vilket miljötillstånd som uppnås i Sverige och så är ju heller inte den konkreta miljöpolitiken utformad.
I denna motion tar vi upp förslag till hur miljöpolitiken, och däribland miljömålen, kan kompletteras så att miljöpolitiken på ett tydligare sätt skall knyta ihop politiken för ett förbättrat miljötillstånd i Sverige med arbetet för en globalt ekologisk hållbar utveckling.
Den utveckling som sker i Sverige är nära sammanlänkad med vår omvärld. Ekologisk hållbar utveckling är inte möjlig i bara ett land. Både ekologin och samhället som påverkar ekologin är globalt sammanlänkade. Detta bör enligt vår uppfattning också avspeglas i miljölmålen.
Ett exempel på vår konsumtions miljöpåverkan är hur den svenska exporten och importen påverkar vår samlade resursförbrukningspåverkan på klimatet. Enligt en rapport från Statistiska centralbyrån (SCB), ”Environmental Impact of Swedish Trade”, så orsakade den svenska konsumtionen 1998 nästan 40 miljoner ton koldioxidutsläpp i andra länder. Den svenska exporten gav å andra sidan upphov till utsläpp av 27 miljoner ton koldioxid samma år. En bedömning av den svenska konsumtionens koldioxidutsläpp är alltså väsentligen högre än vad de faktiska utsläppen i Sverige är.
Ett annat exempel finns inom jordbruket. Miljöförbundet Jordens Vänner gjorde i mitten av 1990-talet beräkningar av den svenska s.k. skuggarealen utomlands, dvs. den svenska importen av produkter från åkermark som inte vägs upp av motsvarande export. De kom fram till att 400 kvadratmeter mark per person tas i anspråk i andra länder för konsumtion i Sverige. Sannolikt har denna areal ökat sedan dess eftersom vi har sett mer av importerade livsmedel i Sverige de senaste åren och självförsörjningsgraden har minskat. Detta skall ställas mot åkerarealen i Sverige och åkermarken globalt som båda motsvarar ca 2 500 kvadratmeter per person. Genom vår livsmedelskonsumtion lägger vi beslag på naturresurser som andra människor är i behov av för sin överlevnad. Samtidigt orsakar vår livsmedelskonsumtion väsentliga miljöproblem i andra länder och en global livsmedelshandel i denna skala omöjliggör en fungerande växtnäringsåterföring.
Det är uppenbart att vår konsumtion kan utvecklas på ett sätt som kraftigt påverkar miljötillståndet i något annat land utan att miljömålen tar hänsyn till detta eller indikerar att något bör göras. I princip kan vi också uppnå våra miljömål genom att upphöra med en produktion i Sverige och istället importera samma produkt från ett annat land. Man kan också uttrycka det som att vi kan minska vår belastning på de svenska naturresurserna genom att ta andra länders naturresurser i anspråk. De svenska miljökvalitetsmålen kan nås, men det behöver inte betyda att vår miljöpåverkan minskar.
Denna konflikt är ständigt närvarande i den svenska miljöpolitiken och orsakar ofta debatt mellan företrädare för olika intresseinriktningar. Problemet är att miljöpolitiken nästan enbart fokuserar på miljöeffekterna av inhemsk produktion och i väsentligen mindre utsträckning på konsekvenserna av vår samlade resursförbrukning.
För att undvika den konflikt som finns mellan att minska inhemsk miljöbelastning och vår belastning på andra länders miljö- och naturresurser, så är det viktigt vilken strategi vi väljer för att nå våra miljömål och hur vi agerar i internationellt samarbete. Även om politiken kan förbättras och göras mer progressiv så är det vår uppfattning att det arbetssätt som vi idag har i den internationella politiken i stor utsträckning tar hänsyn till detta problem genom att vi verkar för förbättringar av internationella miljöregler. När det gäller utvecklingen av hur våra konsumtionsmönster utvecklas och hur de påverkar miljötillståndet utanför Sveriges gränser så finns det desto mindre i svensk politik som bidrar till att minska miljöproblemen. Här leder miljöpolitikens blinda fläck även till en brist på politik.
Rättvist miljöutrymme är ett begrepp som presenterades av Friends of the Earth inför Riokonferensen 1992. Det rättvisa miljöutrymmet kan definieras som det utrymme av jordens resurser som var och en av oss har möjlighet att utnyttja utan att någon annan måste nöja sig med mindre eller att jordens ekosystem påverkas negativt. Begreppet utgår ifrån att dagens orättvisor i resursfördelningen måste minska för att på sikt försvinna. Ansvaret för detta ligger i första hand på det fåtal rika länder som står för den absoluta merparten av resursförbrukningen. Miljöförbundet Jordens Vänner har gjort beräkningar av vad en tillämpning av rättvist miljöutrymme skulle innebära för svenska förhållanden.
Ekologiskt fotavtryck är ett annat sätt att beräkna det utrymme av jordens resurser som vi tar i anspråk. Genom att omvandla vår förbrukning av energi, mark och andra resurser till en gemensam enhet kan man genom beräkningen av vårt ekologiska fotavtryck jämföra olika människors eller olika gruppers miljöpåverkan. Det är tydligt att vi i den rika delen av världen står för en miljöpåverkan och resursförbrukning som är mångdubbelt större än flertalets.
Trots den svenska miljöpolitikens ambitiösa ansats så tar de ingen hänsyn till hur vi genom vår konsumtion och vår samlade resursförbrukning påverkar miljötillståndet utanför Sverige. Detta trots att de strategier som skall bidra till att exempelvis nå miljökvalitetsmålen är av stor betydelse även för vår miljöpåverkan i andra länder. Regeringen bör därför ta initiativ till att se över möjligheten att implementera rättvist miljöutrymme i den svenska miljöpolitiken. Detta skall ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |