Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast skall verka för att förslagen som Naturvårdsverket presenterat rörande förtydligande av strandskyddet genomförs så långt som möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det ska föreligga synnerliga skäl för att länsstyrelserna ska ge dispens från strandskyddsbestämmelserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att beslutsunderlagen för att ge dispens skall vara fullständiga när det gäller särskilda skäl och effekter på miljön.
Strandskyddet infördes ursprungligen för att trygga allmänhetens tillgång till stränderna. Syftet har därefter utvidgats till att också bevara strändernas höga och unika naturvärden. Strandskyddet har fungerat under lång tid – snart 50 år – vilket medfört att stränderna i stor utsträckning är tillgängliga för allmänheten i en – internationellt sett –hög grad. Stränder är en unik miljö där många hotade och skyddsvärda arter inom både floran och faunan finns. Stränder vid rinnande vattendrag har ofta ett särskilt högt värde eftersom det rinnande vattnet skapar unika livsmiljöer.
Strandskyddet innebär bl.a. att byggnader inte får uppföras inom 100 meter från strandlinjen. I vissa områden kan det utökas till 300 meter. Reglerna gäller inte för byggnader inom det areella näringarna, dvs. jord- och skogsbruk, fiske och renskötsel.
Länsstyrelserna har också möjlighet att besluta om generella undantag från strandskyddet för delar av länet.
Länsstyrelserna och kommunerna kan medge dispens från strandskyddsbestämmelserna. Dispens ska aldrig ges om ett strandskyddsområde har stor betydelse för naturvården eller det rörliga friluftslivet. Årligen medges 3 000 till 4 000 dispenser.
Det finns idag ingen nedre storleksgräns för sjöar och vattendrag som omfattas av strandskyddet.
För Vänsterpartiet är det viktigt att skyddet av stränderna värnas framgent så att även kommande generationer kan ta del av de unika förutsättningarna för friluftsliv och naturvård som strandskyddet skapat. Även i ett internationellt och europeiskt perspektiv är Sveriges orörda stränder unika och synnerligen skyddsvärda. I framtiden kommer det att ligga allt större ekonomiska och ekologiska värden i Sveriges orörda stränder.
Naturvårdsverket har gjort en kartläggning av strandskyddet som visar att det finns allvarliga brister i tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna. Även bestämmelserna i sig behöver skärpas, förtydligas och samordnas. Ett tecken på detta är det stora antalet dispenser. Det innebär bl.a. att strandskyddet inte upprätthålls i alla delar av landet och att strandskyddet tolkas och tillämpas olika i olika delar av landet. Exempelvis är ca 30 % av fastlandskusten och kusten runt Gotland och Öland bebyggd inom strandskyddsområdet – samma siffra gäller stränderna i Skåne. I flera kommuner runt Mälaren är halva Mälarens strandområden bebyggda inom strandskyddsområdet. Samtidigt kan man diskutera lättnader i strandskyddet där ett förändrat strandskydd inte försämrar villkoren för naturvården och det rörliga friluftslivet.
Naturvårdsverket har utrett strandskyddet och överlämnat en rapport till Miljödepartementet. Vänsterpartiet anser att regeringen snarast ska verka för att förslagen i rapporten, som handlar om förtydligande av strandskyddet och tillämpningen av detta, snarast ska genomföras så långt som möjligt. Detta skulle minska antalet dispenser och göra tolkningen av strandskyddsbestämmelserna mer enhetliga samt öka strandskyddets legitimitet. Detta ska ges regeringen till känna.
I delar av Sverige sker fortfarande en exploatering av stränder i stor omfattning. Det gäller framför allt kuster som är av riksintressen för naturvård och friluftsliv. Dagens strandskyddsbestämmelser och tillämpningen av dem är inte tillräckliga. Vi föreslår att länsstyrelserna ska ges möjlighet att förordna för olika områden att det ska gälla synnerliga skäl istället för särskilda skäl för dispens. Detta innebär en skärpning och försvårar möjligheten till dispens i sådana områden. Vänsterpartiet anser att regeringen ska verka för att det ska föreligga synnerliga skäl för att länsstyrelserna ska ge dispens från strandskyddsbestämmelserna. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett annat förslag är att ett förordnande om upphävt strandskydd i ett område med detaljplan ska omprövas om gällande detaljplan ändras eller ersätts. Detta innebär att man kan göra en ny bedömning utifrån dagens behov av naturvård och rekreationsområden. Vi föreslår också att i områden där strandskyddet upphävs genom detaljplan ska planen, om möjligt, alltid omfatta fri passage för allmänheten mellan strandlinjen och den bebyggelse som planen avser.
För att myndigheterna ska få möjlighet att bedöma även de areella näringarnas utnyttjande av strandskyddsområden föreslår vi att byggnader och anläggningar för de areella näringarna ska omfattas av strandskyddet.
Det behövs också bättre samordning mellan strandskyddsbestämmelserna och annan lagstiftning. I planprocessen kan ibland prövning enligt strandskyddet komma in för sent i processen – det händer också att allmänheten drabbas av onödig byråkrati och oskäliga kostnader eftersom prövningen enligt olika lagar inte är samordnad. Naturvårdsverket lämnar i sin rapport ett flertal förslag till ändringar som gör prövning av fastighetsbildning m.m. enklare och mer samordnad, exempelvis att en prövning av strandskyddsbestämmelserna ska ske innan prövning enligt fastighetsbildningslagen och PBL sker. Naturvårdsverket lämnar också ett antal förslag till förtydliganden i miljöbalken för att klargöra och förenkla tillämpningen av miljöbalken.
Det är också oklart i vilken omfattning syftet att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växter ska bedömas. Miljöbalken bör därför ändras så att detta syfte klargörs vilket medför att bestämmelserna blir enklare att tillämpa.
Beslutsunderlagen för de dispenser från strandskyddsbestämmelserna som ges är ofta undermåliga och ofullständiga. Särskilda skäl redovisas ofta inte, trots att detta ska göras. Beslutsunderlagen när det gäller effekt på miljön är många gånger ofullständiga. Miljöbalken bör ändras så att det klargörs vilka uppgifter ett dispensbeslut ska innehålla. Dessutom ska en precisering ske av kraven på kunskapsunderlaget när det gäller påverkan på djur- och växtliv. Vänsterpartiet anser att regeringen ska verka för att beslutsunderlagen för att ge dispens skall vara fullständiga när det gäller särskilda skäl och effekt på miljön. Detta bör ges regeringen till känna.
Slutligen är det viktigt att tillsynen över strandskyddet förbättras i de områden där det uppstår konflikter mellan olika intressen. Länsstyrelserna bör identifiera sådana områden och prioritera dessa i sitt tillsynsarbete.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |