Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn och förändring av det rådande stödsystemet inom den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att bevara och utveckla det fjällnära jordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de olika klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga slakterierna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta ett samlat grepp kring förändringar i regelverk samt förändringar i anslutning till regelverket för att gynna lokal och regional livsmedelsproduktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över hur lokala initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas.
Antalet jordbruksföretag har under lång tid minskat mycket kraftigt i hela Norrland. Detta är särskilt tydligt i inlands- och fjällkommunerna. Jordbruket har i vissa områden försvunnit helt. Detta leder till en mängd negativa konsekvenser: jobb försvinner, mark växer igen, natur- och kulturvärden går förlorade, förutsättningen för lokal och regional livsmedelsproduktion förloras m.m. På grund av de klimatförhållanden som råder i norra Sverige, den annorlunda strukturen och de långa avstånden mellan gårdar, mejerier och slakterier är förutsättningarna för att bedriva en lönsam produktion annorlunda. Särskilt riktade åtgärder är därför också motiverade.
De mycket speciella förhållanden som råder i de fjällnära kommunerna har inte sin motsvarighet någon annanstans inom EU. Allt detta motiverar införandet av en särskild fjällmiljöersättning, ett stödprogram som kan skapa förutsättningar för det fåtal jordbruk som finns i det fjällnära området att överleva. En kombination av miljöstöd och öppet landskaps- och kulturmiljöstöd som kompenserar för stora avstånd och små enheter.
År 1997 beslutade riksdagen att ett särskilt stöd bör utgå till fjälljordbruket. Beslutet har dock ännu ej genomförts. I samband med implementeringen av den nya jordbrukspolitiken som ska genomföras 2005–2007 bör det även göras en uppföljning och utvärdering av vilka effekter det nu rådande stödsystemet har haft för det fjällnära jordbruket.
Om utvärderingen visar att fjälljordbruket i lägre grad kunnat ta del av de nya stöden än jordbruket inom övriga områden som kräver särskilt riktade stöd, och därför missgynnats av övergången till EU:s jordbrukspolitik, bör regeringen återkomma med förslag om åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I flera av kommunerna i de mer bördiga bygderna i Norrbotten har lantbruken under de senaste 30 åren gått från att ha varit närmare 200 per kommun till
5–6 stycken. Många av förklaringarna hittas i den jordbrukspolitik som bedrivits, men en hel del kan skyllas på att de storskaliga lösningar för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering inte kunnat tillämpas i denna del av landet. Avstånden har varit för långa vilket har gjort jordbruket olönsamt. Det är inte lönsamt för mjölkbilen att hämta mjölk när det är 15 mil mellan gårdarna och det finns inte tillräckligt stort underlag för att hålla slakterier när antalet djur är för få. Denna problematik blir särskilt tydlig när det gäller ekologiska livsmedel och då särskilt ekologiskt kött.
För att överleva som lantbrukare i norra Sverige har många lantbrukare ställt om till ekologisk produktion. Dels på grund av de mer extensiva former av jordbruk och djurhållning som ofta bedrivs i norra Sverige, dels på grund av den konkurrensfördel ekologiska livsmedel kan ge mot konventionella. Samtidigt som efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar har ekologiska köttproducenter svårt att få ut de extra kronor de ska ha för att djuren fötts upp enligt Kravreglerna. Djuren slaktas och säljs i stället som vanligt kött i butikerna. Skälet till det är, enligt slakterinäringen, att det inte finns någon marknad för Kravmärkt kött eftersom det kostar för mycket. Lönsamheten är inte stor nog. Resultatet blir att de stora slakterierna inte vill ta emot Kravmärkt kött utan successivt lägger ned verksamheter en efter en. Swedish Meat, som har 90 procent av marknaden för slakterier i Sverige idag, har planer på att dra ned på antalet slakterier godkända för Kravslakt ytterligare. Konsekvenserna i Norrland blir att de lantbrukare i länet som bedriver ekologisk produktion inte kommer att få sälja sitt kött som ekologiskt. Alternativet är att slaktdjur skickas till närmaste Kravslakteri, vilket blir Uppsala. För att konsumenterna i Norrland ska kunna köpa Kravkött kommer långa transporter att krävas då köttet måste transporteras tillbaka igen.
Samtidigt som argumentet förs fram om att efterfrågan inte är tillräckligt stor för Kravslakt i Norrland visas siffror på att konsumenter efterfrågar mer ekologiska produkter. Ekvationen är svår att få ihop. Troligtvis ligger problemet i vad som händer emellan produktionsledet hos lantbrukaren och konsumenten. Satsningar på att utveckla ekologiska produkter till att ge ett mer varierat utbud samt lösningar för distribution och vidareförädling skulle kunna länka ihop utbud och efterfrågan – men det har saknats politiska initiativ och vilja från de stora aktörerna på marknaden.
Det är tydligt att det är angeläget att finna lösningar som är mer lokalt anpassade. Då de större slakterierna drar ned på verksamheten, slår ihop och storleksrationaliserar kan mindre småskaliga slakterier vara ett utmärkt alternativ. Långa djurtransporter som från djurskyddssynpunkt är förkastliga kan undvikas och lokalproduktionen gynnas. För att lokala lösningar ska kunna tillämpas har det nationella regelverkets utformning stor betydelse för möjligheterna att utveckla jordbruket och livsmedelsproduktionen i Norrland, och då kanske speciellt i inlandet. Men tyvärr försvåras en positiv utveckling av lokal och regional livsmedelsproduktion av de regler som finns runt exempelvis mobila slakterier och hanteringen av slaktavfall. En förenkling av det regelverk som gäller i dag är angelägen.
Inom Regeringskansliet pågår arbete kring att se över regelverket kring livsmedelstillsynen. Vänsterpartiet ser fram emot att få ta del av regeringens förslag. I dag finns knappt 50 småskaliga slakterier i Sverige som tillsammans står för mindre än en procent av den totala slakten. Tillsynsavgiften baseras på den tid tillsynen tar i anspråk inklusive de resor som krävs för att komma till objektet. Självklart blir tillsyn av objekt i glesbygden mer kostsam än tillsyn av objekt i tätorter. Taxan för tillsyn av småskaliga slakterier har visat sig vara tio gånger högre än för tillsyn av stora slakterier. Det skulle gynna småskaliga slakterier om taxorna förändrades från att baseras på tid till att baseras på det antal kilo kött som produceras per år. Ytterligare en fråga att se över är klassningen av ett slakteri som småskaligt, vilket kräver en avgift på 40 000 kronor. Alternativet till småskaligt slakteri är ett s.k. nollskaligt slakteri, vilket betyder att slakteriet inte får sälja sina varor genom en grossist. De större livsmedelskedjorna handlar i allt mindre utsträckning av små producenter och tar i stället det mesta från sina egna grossister vilket betyder att de nollskaliga slakteriernas överlevnad baseras på egen marknadsföring och egen försäljning. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de olika klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga slakterierna. Detta ska ges regeringen till känna.
Sammantaget behövs en översyn av de regelverk som finns inom jordbrukssektorn. Ett av syftena bör vara att i större grad möjliggöra lokal och regional livsmedelsproduktion, inte bara i Norrlands inland och fjällnära områden utan även i andra delar av Sverige där en aktiv regionalpolitik är nödvändig. Vänsterpartiet anser att regeringen bör ta ett samlat grepp om förändringar i regelverk samt förändringar i anslutning till regelverket för att gynna lokal livsmedelsproduktion. Detta ska ges regeringen till känna.
För att försöka möta de ökade hoten mot basproduktionen har lantbrukare och andra livsmedelsföretag på olika sätt inlett ett aktivt samarbete med bl.a. utbildningar, gemensam marknadsföring och satsningar på miljö och kvalitet. Flera lantbrukare samarbetar också med förädlingsföretag kring bl.a. lokala köttprodukter. Genom att kombinera olika verksamheter som t.ex. lanthandel och småskalig livsmedelsproduktion har service som annars skulle ha försvunnit bevarats. Kvinnor, ungdomar och unga familjer hittar attraktiva möjligheter att försörja sig och bo kvar i sin by eller flytta till landsbygden. Samtidigt är den småskaliga livsmedelsproduktionen ofta förknippad med bevarandet av kulturtraditioner.
År 2001 tillkom det 497 nya företag i Jämtlands län, och det är ojämförligt det län i Sverige som har största andelen kvinnliga företagare bland de nystartade. En del av denna utveckling har Eldrimner svarat för. Eldrimner är ett resurscentrum som erbjuder stöd och utbildning till företagare som vill satsa på småskalig livsmedelsförädling. Av dem som har utbildats vid Eldrimners resurscentrum är 75 procent kvinnor.
Det finns flera goda exempel på att dessa lokala initiativ fungerar och potentialen för att fler skulle kunna skapas finns. I Jämtland finns det idag 35 gårds- eller bymejerier. I hela Sverige finns det totalt 80 sådana mejerier. Om vi jämför med Frankrike så har de 60 000 gårdsmejerier på sina 60 miljoner invånare. Om vi skall ha samma antal som Frankrike finns det utrymme för 8 000 gårdsmejerier.
Genom dessa initiativ hålls produktionen igång och arbetstillfällen och optimism skapas. Dessa egna initiativ försvåras dock av de lagar och regler som styr bl.a. produktion och livsmedelshantering. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över hur lokala initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas. Detta ska ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Lennart Gustavsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
Karin Svensson Smith (v) |
Karin Thorborg (v) |