Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
Kristdemokratiskt perspektiv 3
Regeringens politik är allt för kortsiktig. 3
Lika konkurrensvillkor 4
Ställ krav i kommande internationella förhandlingar 4
Exportbidragen 5
Kristdemokratiska utgångspunkter kring CAP-reformen 5
Konsekvensanalyser för Sverige 5
Skaraborgområdet är lämpligt att bli Sveriges prognosområde 6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa tillväxt på svensk landsbygd genom att undanröja de konkurrensnackdelar som svenskt lantbruk nu bromsas av.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör inbjuda till överläggningar med riksdagens alla partier om hur de nationella delarna av den nya CAP-politiken skall utformas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ny jordbrukspolitik löpande skall prövas med konsekvensutredningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skaraborgsområdet är lämpligt att användas som prognosområde för svenska konsekvenser av ny jordbrukspolitik.
Kristdemokraterna anser att en satsning på jordbruk och livsmedelsproduktion i Sverige och i övriga EU-länder är vårt mål. Det är ett klart medborgarintresse att upprätthålla en hög nationell självförsörjningsgrad av fullvärdiga livsmedel. Nationellt gäller målsättningen såväl att upprätthålla kulturlandskapet i Sverige, som att förse Sverige med kvalitetsmässigt högvärdiga livsmedel. Genom att vinna exportmarknader för förädlade livsmedel producerade i Sverige stärker vi den ekonomiska tillväxten och vår arbetsmarknad för nya jobb.
I ett globalt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa förblir intakt för livsmedelsproduktion. Rapporter om det hotade grundvattnet i centrala Europa är alarmerande och måste tas på stort allvar. Därför är det nödvändigt att långsiktiga miljöaspekter vägs in vid arbetet med jordbrukspolitiken. En övergång till miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder måste främjas. Detta kräver minst bibehållen åkerareal eftersom en minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med produktion på större åkerareal.
Kristdemokraterna anser att en central fråga för EU är att aktivt bidra till fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU (CAP) bör vara ett instrument för detta ansvar inte minst genom beredskap inför situationer med livsmedelsbrist.
Regeringens ensidiga strävan att genom en total och snabb avreglering av europeiskt jordbruk kommer att avhända Sverige stora delar av livsmedelsproduktionen. Att låta marknaden helt avgöra var i värden livsmedel kan produceras billigast kommer att leda till ett radikalt förändrat kulturlandskap i Norden. Det leder till långväga transporterad industrimat på våra bord. Det är inte en riktig politik, att med dålig lönsamhet pressa åkermark ur drift, mot bakgrund av en växande världsbefolkningen och ständiga prognoser om kommande livsmedelsbrist.
Den attityd mot svensk landsbygd som speglas i det faktum att regeringen underlåtit att ta hem miljöstöd från EU under flera år är oacceptabel. Detta har inneburit att svensk landsbygd förlorat mellan 500-600 miljoner kr/år från EU.
Kristdemokraterna anser att det behövs en avreglering av CAP-politiken, med ökad marknadsorientering, men det är absolut nödvändigt att Sverige i Bryssel klart redogör för att Europa och Sverige långsiktigt skall ha en egen produktion som täcker vårt behov av baslivsmedel och att vi skall ta ett delansvar för bristsituationer i värden.
Det är inte tillväxtpolitik att förvalta den resurs som den svenska åkermarken utgör om politiken leder till avveckling. Också fortsättningsvis ska åker- och betesmarker ses som en angelägen resurs i livsmedelsproduktionens tjänst. Energigrödeanvändning måste också ses som ett bra utnyttjande av jord eftersom den normalt kan återställas för livsmedelsproduktion.
Jordbruket och dess förädlingsindustri har en central roll för sysselsättningen på landsbygden i Sverige. Med en snabb och total avreglering av CAP kommer hundratusentals lantbrukare att tvingas upphöra med sin näringsverksamhet inom hela EU-området. För Sverige skulle det kunna handla om en tredjedel av åkermarken som blir olönsam och avvecklas. Ca.10.000 helårsarbeten försvinner från denna sektor. Detta i sin tur leder till en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion. Detta är en oacceptabel utveckling som nu går i direkt felaktig riktning i förhållande till målsättningen om att hela Sverige ska leva.
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt sätt den betydelse övriga medlemsländer lägger vid livsmedelsproduktionen. Det är enligt vår uppfattning helt nödvändigt att vi också framgent har lika villkor för alla jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av avgifter/skatter på jordbruksområdet måste tillhöra CAP-politiken för att bl.a. svenska jordbrukare ska kunna konkurrera med andra medlemsländer på lika villkor. Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) bör fortsatt reformeras. Det innebär en utveckling av dagens CAP och inte en avveckling.
Inför kommande WTO-förhandlingar måste Sverige i EU uttrycka mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddsbestämmelser som ställs på europeiskt jordbruk och på livsmedelsprodukter som förs in på den gemensamma marknaden. Det krävs en mer offensiv hållning där det gäller att slå vakt om svenska och europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen och dess inriktning mot ett mer ekologiskt hållbart jordbruk beträffande miljöaspekter och djurhållning.
EU:s exportbidrag är osunda både på vår egen marknad, där de ger ekonomiskt skydd för en oönskad överproduktion, och på internationella marknader. Exportstöden leder till dumpning av öveskottslivsmedel på U-landsmarknader som förhindrar dessa länder att utveckla en fungerande inhemsk marknad för egen livsmedelsförsörjning. Exportstöden bör därför avvecklas inom EU.
Livsmedelsproduktion kan inte helt jämställas med annan näringsverksamhet, därför att vi medborgare vill försäkra oss om en nära tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för vår försörjning. Reformering av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokala variationer som näringen själv genererar beroende på anpassningen till klimatförhållanden.
Den pågående CAP-reformen bör nu leda till att regeringen bjuder in övriga partier i riksdagen till överläggningar om hur Sverige skall hantera de nationella delarna i den nya politiken.
Vid reformeringen av EU:s CAP-politik är det angeläget att Sveriges bidrag inte endast blir att förfäkta en snabb och allmän avreglering utan att varje steg i förändringen får en förankring i en framtidsinriktad svensk landsbygdspolitik. Därför måste Sveriges agerande grundas på löpande konsekvensanalyser av vad som händer med svensk landsbygd i de olika steg regeringen kommer att föreslå. Här måste företrädare för såväl jordbruk som övrig landsbygdsnäring vara involverad i dialog och utredningsarbete. Det duger inte med hittillsvarande skrivbordsprodukter.
Jord- och skogsbruket är en viktig svensk förutsättning för en levande landsbygd som idag ger oss tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika typer av konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa bör belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygd etc. En analys bör sakligt kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den svenske lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys för att användas som underlag för det fortsatt reformarbete. Nya modeller för bra konsekvensanalyser bör prövas som passar in i vår nya roll som en förhandlingspart i ett större sammanhang inom EU.
För att snabbt och effektivt kunna utreda konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom CAP-reformen borde Sverige arbeta med ett prognosområde där man snabbt, och utan allt för stora arbetsinsatser, kan testa av konsekvenserna för Sveriges del.
Skaraborgsområdet i det nya västsvenska länet, Västra Götaland, skulle vara ett mycket lämpligt område där de flesta landsbygdskaraktärer utom ren fjällnatur finns representerad. Skaraborgsområdet innehåller allt från en intensiv slättjordbruk till produktion i mindre skala nära i skogs- och mellanbygder. Där finns också en god representation av skogs-, sjö- och bergsområden. Man bör också beakta naturreservatens roll i kulturlandskapet. Skaraborgs livsmedelsproduktion utgör ca. 10 procent av svenskt livsmedelsbehov av alla sorters baslivsmedel. I området finns de flesta förädlingsindustrier representerade som är direkt efterföljande till jordbrukets primärproduktion. Skara har en rad statliga institutioner för svenskt jordbruk och är ett centrum för jordbruksfrågor i det nya västsvenska länet Västra Götaland.
Med en något utökad resurs kan länsstyrelsens lantbruksenhet i Skara utvecklas till en flexibel analysgrupp som testar olika landsbygdspolitiska förslag som växer fram inom olika CAP-reformer. Genom att applicera de olika förslagen på de förhållanden som finns i Skaraborg skulle man snabbt kunna dra mycket verklighetsgrundade konsekvensanalyser till hur det skulle falla ut för hela Sverige. Denna typ av analyser skulle sannolikt uppfylla krav på både snabbhet, kvalité till mycket låga kostnader.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |