Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen måste gå vidare och lägga fram en samlad politik för hur avloppsslammet skall hanteras och återvinnas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett mål om att allt jordbruk på sikt ställs om till ekologiskt hållbara odlingsformer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det är nödvändigt att se på frågan om avloppsslam och framtida avloppslösning mot bakgrund av jordbrukets behov av växtnäringsförsörjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommunerna skall ges ansvaret för utbyggnaden av sorterande avloppssystem som gör en återföring av växtnäring möjlig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommunerna senast 2008 skall ha antagna övergripande strategier för återföring av näringsämnen i avlopp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till skärpta krav på slammet vad gäller miljögifter och hygien samt aktiva åtgärder för förbättrad slamkvalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det i avvaktan på utbyggnaden av sorterande avloppssystem kan vara möjligt att som en övergångslösning sprida slammet även på åkermark om halterna av miljögifter i slammet kan minskas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att ett eller flera fullskaleförsök med fosforutvinning ur avloppsslam kommer i gång så snart som möjligt.
Användningen och hanteringen av växtnäringen bidrar till flera av dagens miljöproblem inom jordbruket. De två mest tydliga problemen är att hanteringen av växtnäringen resulterar i övergödning och tillverkningen av handelsgödselkväve är mycket energikrävande och bidrar till växthuseffekten. Andra problem är ammoniakavgång vilket främst är kopplat till stallgödselhanteringen och förgiftning av grundvatten som är ett resultat av för stora gödselgivor.
Det pågår idag ett arbete för att förändra jordbruksmetoderna för att minska dessa problem. Omställningen till ekologisk odling är en sådan viktig åtgärd. Programmet Greppa näringen, som syftar till en effektivare växtnäringsanvändning, är en annan viktig åtgärd av stor betydelse för både det ekologiska och det konventionella jordbruket.
En betydande del av växtnäringen förs också bort från jordbruket genom de produkter som jordbruket producerar. Detta återfinns som avfall från hushållen och förädlingsindustrin och omhändertas idag huvudsakligen på ett ohållbart sätt. I kretsloppspropositionen (prop. 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp) föreslår regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet, ett delmål för återvinning av matavfall och annat lättnedbrytbart biologiskt avfall. Detta är ett viktigt steg mot en långsiktigt hållbar hantering av växtnäringen från jordbruket, men fortfarande kvarstår det stora problemet med hanteringen av avloppsslammet. På detta område saknas det idag en politik för att åstadkomma en långsiktigt hållbar hantering av växtnäringen. Ett underlag för en politik för återföring av fosfor har tagits fram av Naturvårdsverket. Regeringen måste nu gå vidare och lägga fram en samlad politik för hur avloppsslammet skall hanteras och återvinnas. Detta skall ges regeringen till känna.
Ett av de grundläggande problemen inom växtnäringsanvändningen är tillgången till handelsgödsel. Den utveckling mot specialisering av växtodling respektive djurhållning på olika gårdar och i olika regioner som har växt fram under 1900-talet har gjorts möjlig genom just tillgången på växtnäring genom handelsgödsel. Genom uppdelningen av växtodling och djurhållning så har vissa gårdar och vissa regioner fått ett överskott av växtnäring medan andra fått ett underskott. Underskottet löses genom inköp av handelsgödsel och överskottet resulterar i växtnäringsläckage från åkermarken till omgivande miljöer eller grundvatten.
Det konventionella jordbruket bygger också på att växtnäringen tillförs i en för växterna lättillgänglig form. Även detta bidrar till att öka risken för ett läckage av växtnäring från jordbruksmarken om inte växtnäringen hanteras på rätt sätt.
Tillgången på handelsgödsel bidrar också till att jordbrukare inte är tvingade att hushålla med växtnäringen på samma sätt som de annars skulle vara tvungna till. Det kan bidra till att växtnäringen i stallgödseln inte tas till vara på ett tillräckligt bra sätt.
I det ekologiska jordbruket används ingen konstgödsel. Utöver stallgödsel och gröngödsel är endast ett fåtal inköpta gödselmedel tillåtna. Detta leder till att den ekologiska odlaren är tvungen att hushålla med växtnäringen mer. En balans mellan djurhållning och växtodling är också av stor betydelse för att tillgången på växtnäring skall bli tillräcklig.
Till skillnad från det konventionella jordbruket så sker tillförseln av växtnäring i större utsträckning i former som är hårdare bundet och inte direkt tillgängligt för växterna. På så sätt bidrar gödslingen till en stabil näringsuppbyggnad i marken som successivt under odlingssäsongen frigörs till former som växterna kan ta upp.
Med ett ekologiskt odlingssystem undgår vi därför flera av de problem som följer av det konventionella jordbrukets växtnäringsförsörjning. Vi slipper till exempel helt klimatpåverkan och energiåtgång vid handelsgödseltillverkningen med ekologiskt jordbruk. Även näringsläckaget blir mindre vid en restriktivare hushållning av växtnäringen förutsatt att lämpliga odlingsmetoder väljs.
Det ekologiska jordbruket har flera fördelar jämfört med konventionell odling och dess betydelse för en bättre hushållning med växtnäringen tillhör de viktigare. Målsättningen bör självklart vara att allt jordbruk på sikt ställs om till ekologiskt hållbara odlingsformer. Detta skall ges regeringen till känna.
Det ekologiska jordbruket kan i större utsträckning än det konventionella vara självförsörjande på växtnäring genom biologisk kvävefixering och genom val av odlingssystem, och en stor del av jordbruken kan vara helt självförsörjande på växtnäring. Det kommer ändå att finnas ett behov av och en marknad för inköp av gödselmedel till jordbruket. Alla jordbruk har inte samma förutsättningar till självförsörjning på växtnäring till exempel på grund av odlingsinriktning eller jordart. För det framtida jordbruket finns det därför ett behov av att ta tillvara de växtnäringsämnen som förs bort från jordbruket och återföra dem i form av oförorenade gödselmedel. Det är nödvändigt att se på frågan om avloppsslam och framtida avloppslösning mot bakgrund av jordbrukets behov av växtnäringsförsörjning. Detta skall ges regeringen till känna.
Den mesta växtnäringen som når hushållen återfinns i urin och fekalier. Trots att det bara utgör 1 procent av volymen av det organiska avfallet från hushållen så innehåller det 85 procent av växtnäringen. En återföring av växtnäring från hushållen bör därför fokusera på att ta hand om toalettavfallet på ett sätt så att det kan återföras till åkermark utan att försämras genom inblandning av andra avloppsfraktioner som kan innehålla miljögifter av olika slag.
Det har de senaste åren pågått en utveckling av sorterande avloppssystem. Bland annat har en del kommuner genom Lokala investeringsprogram (LIP) erbjudit bidrag för en övergång till sorterande avloppssystem. Även om det fortfarande är ett litet antal hushåll som har sorterande avloppssystem så har vi idag erfarenheter av sorterande avloppssystem som gör att vi kan påbörja en större introduktion och utbyggnad av dessa system.
Olika lösningar beroende på var i landet man bor är naturligtvis nödvändiga. Städer och landsbygd har olika förutsättningar liksom glesbygd och mer tätbefolkad landsbygd. De system som väljs bör därför anpassas till de lokala förutsättningarna. Det är därför lämpligt att kommunerna ges ansvaret för utbyggnaden av sorterande system som gör en återföring av växtnäring möjlig. Detta skall ges regeringen till känna.
Naturvårdsverket har föreslagit att kommunerna senast 2008 skall ha antagna strategier för återföring av näringsämnen i avlopp. Vi anser att det förslaget om att kommunerna tar fram övergripande strategier i huvudsak är ett bra förslag och att regeringen bör ta initiativ till att så sker. Detta skall ges regeringen till känna.
Dagens avloppsslam är allvarligt förorenat av framför allt olika kemikalier och tungmetaller. Det gör att den allra största delen av allt avloppsslam är mycket olämpligt att återföra till jordbruksmark. Detta är tyvärr något som omöjliggör en långsiktigt hållbar växtnäringsåterföring till jordbruket så länge vi har dagens avloppssystem och använder sådana mängder miljögifter i de verksamheter som är anslutna till avloppssystemet.
Avloppsslammet i sin nuvarande form är snarare ett avfallsproblem än en växtnäringsresurs. Det är helt nödvändigt att parallellt med utvecklingen av bättre avloppssystem arbeta aktivt för att minska halterna av miljögifter i avloppsslammet för att det på så sätt skall kunna omhändertas på ett sätt som inte skadar miljön. Naturvårdsverkets förslag till skärpta krav på slammet och aktiva åtgärder för förbättrad slamkvalitet är ett steg på vägen och regeringen bör återkomma med förslag i den riktningen. Detta skall ges regeringen till känna.
Målsättningen måste vara att den återföring som sker till åkermarken är fri från miljögifter. Om halterna av miljögifter i slammet kan minska så kan det vara möjligt att sprida slammet även på åkermark men detta bör då ses som en övergångslösning i avvaktan på utbyggnaden av sorterande avloppssystem. Detta skall ges regeringen till känna.
En möjlighet att återföra växtnäring ur avloppsslammet är att fosfor utvinns ur slammet och återförs till åkermark. Fosfor är ett av de växtnäringsämnen som det kan vara svårast att på gårdsnivå skapa en tillräcklig självförsörjning av. Fosforutvinningen minskar inte det avfallsproblem som slammet utgör men kan ändå vara positivt för att minska importen av fosfor från de ändliga källor som idag används inom det konventionella jordbruket. Naturvårdsverket har föreslagit att fosforutvinning skall testas i full skala från 2008. Vi föreslår att regeringen tar initiativ för att ett eller flera sådana fullskaleförsök kommer igång så snart som möjligt. Detta skall ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |