Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hemlösa djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kattansvarsutredning.
Varje år blir ett stort antal sällskapsdjur hemlösa. Orsakerna till detta kan vara flera. I vissa fall handlar det om att djuren förirrar bort sig och inte hittar hem. I andra fall handlar det om att djuren dumpas av ägare som av någon anledning inte längre vill kännas vid dem. I många fall är det svårt att identifiera ägare till hemlösa djur, eftersom det t ex inte finns något krav på identitetsmärkning.
Upphittade djur skall hanteras som hittegods enligt hittegodslagen, vilket innebär att upphittade djur är att betrakta som statlig egendom som skall vårdas och förvaras genom polismyndigheternas försorg. Om inte ägare går att finna skall polismyndigheterna fatta beslut om försäljning alternativt avlivning.
I dag finns det många problem förknippade med upphittade djur. Ett av problemen är just att avsaknad av identitetsmärkning försvårar arbetet att återbörda djuret till sin ägare. Detta problem är särskilt stort då det gäller katter, som av naturen är djur som ibland rör sig över stora ytor.
Ett annat problem är det faktum att det i dag inte finns något nationellt register över upphittade djur. Ett upphittat djur registerförs endast hos den aktuella polismyndigheten. Ett nationellt samordnat register skulle kunna lösa problemet med att ett upphittat djur mycket väl kan vara eftersökt av ägare inom annan polismyndighets område. Om ett sådant nationellt register gjordes publikt så skulle det i sig underlätta möjligheterna för dem som förlorat sina djur att eftersöka dem. Ett sådant register skulle också öka intresset för att ta hand om ett upphittat djur.
Från polisiärt håll har det vid flera tillfällen gjorts gällande att uppgiften att ta hand om djur inte bör anses som en polisiär uppgift. Bland annat har man fört fram att arbetet med upphittade djur tar resurser i anspråk som polisen skulle kunna använda för annat arbete, t ex att utreda och bekämpa brott. Möjligheten att lägga uppgiften att ta hand om upphittade djur på annan myndighet borde utredas. Ett annat alternativ som bör utredas är om polismyndighetens arbete med dessa frågor kan underlättas så att det blir mindre resurskrävande och så att kostnaderna för arbetet inte kan träffa en enskild lokal polismyndighet hårt.
I dag bedriver djurskyddsorganisationerna ett omfattande arbete då det gäller att ta hand om upphittade djur och då det gäller att söka ägare alternativt hitta nytt hem åt upphittade djur. Djurskyddsorganisationernas arbete bedrivs till största delen helt ideellt och från samhällssynpunkt är deras arbete mycket värt. Möjligheterna att samordna det statliga ansvaret att ta hand om upphittade djur och djurskyddsorganisationernas ideella arbete bättre bör också ses över i en utredning. Man skulle t ex kunna tänka sig att staten betalar för ett visst antal djurplatser i förväg för att på så vis täcka det generella behovet av att kunna ta hand om upphittade djur. Man skulle också kunna tänka sig att djurskyddsorganisationerna skulle kunna ges i uppdrag, från polismyndighet, att ta hand om djur som upphittats av allmänheten och att polismyndigheten senare skulle kunna vidta de åtgärder som krävs för att registrera det upphittade djuret osv. På så vis skulle t ex polisresurser under kvällstid och helger kunna användas till annat än att ta hand om upphittade djur. Samtidigt skulle djuret ändå garanteras god omvårdnad.
Samhällets insatser då det gäller hemlösa djur måste också sträcka sig till att förebygga förekomsten. Det stora problemet på området idag är relaterat till katter. Detta beror på att det saknas krav på att katter ska vara ID-märkta och på att katter i dag hålls i vårt samhälle på sådant sätt att de förökar sig i stor och många gånger okontrollerad omfattning. Samhället bör av dessa anledningar vidta åtgärder som kan leda till att problemen på området minskar och begränsas. En lämplig åtgärd kan vara att införa obligatorisk ID-märkning. En annan kan vara att ställa högre krav på djurägarna. Ytterligare en kan vara att avsätta medel för lokala kampanjer för kastrering av katter.
Nyligen har Hundansvarsutredningen lagt sina förslag på regeringens bord. I betänkandet föreslås vissa skärpta krav på hundägarna. Jag anser att frågorna om hemlösa djur och kattägarnas ansvar bör genomlysas ordentligt så att de problem som finns inom områdena ges förutsättningar att hanteras bättre av samhället.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |