Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör verka för att även andra sektorer tillåts ingå i systemet för handel med utsläppsrätter för perioden 2008–2012.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att torv inte skall ingå i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om riksdagens bristande möjlighet att påverka den nationella fördelningsplanen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att verka för att handelssystemet med utsläppsrätter på sikt skall kunna ersätta CO2-skatten när även andra sektorer inkluderas i systemet samt när tilldelningen av utsläppsrätter inte sker gratis.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att SCB måste förbättra sin miljöstatistik för att möjliggöra ett fungerande handelssystem i framtiden.
Att låta miljön och nyttjande av jordens begränsade resurser också få ett pris i företagens räkenskaper är en viktig del i att skapa en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Då blir investeringar, som är samhällsekonomiskt motiverade och lönsamma, också rationella för företagen. Centerpartiet ser därför positivt på att ekonomiska styrmedel i olika former, i en allt högre grad, utgör samhällets miljöarbete och blir verkningsfulla komplement till de administrativa styrmedlen.
Ju snabbare samhället kan ställa om till att i en högre grad använda sig av ekonomiska styrmedel desto mer har näringslivet att vinna på att miljöanpassa sin produktion. Det är viktigt att miljöarbete uppmuntras och det gör man bäst genom att den som förorenar mest också betalar mest. Det finns numera företag som, utöver sin ordinarie produktion, utvidgat sin affärsidé till att även innefatta energiproduktion. Att det finns ekonomi i att använda spillvärme till fjärrvärme och elproduktion, är ett tecken på att det går åt rätt håll med samhällets styrmedel.
Den svenska miljöteknikbranschen var den bransch som 2002 uppvisade den största tillväxten bland svenska branscher (8,4 %). Vi ser det som riksdagens uppgift att uppmuntra denna bransch och försöka ligga steget före med miljökrav, som kan driva på teknikutvecklingen ytterligare. USA:s stora satsning på miljöteknik skall inte få svenskt näringsliv att hamna på efterkälken. Den svenska miljöteknikbranschen har mycket att bidra med på världens exportmarknad.
Att EU nu har kommit så långt att man är i färd med att införa ett handelssystem med utsläppsrätter för växthusgaser är mycket lovande. Nu är det viktigt att systemet får verka och testas för att kunna utvärdera styrmedlet rättvist. Vår förhoppning är att handelssystemet med växthusgaser ska kunna bli en föregångare, så att även andra utsläpp ska kunna ingå i system med utsläppsrätter och successivt minskande utsläppsbubblor. Även om det finns brister i det föreslagna systemet för handel av utsläppsrätter, till exempel när det gäller omfattningen av den handlande sektorn, är vi mycket positiva till att man nu kommit så långt att systemet skall testas i full skala. Det är oerhört angeläget att nya styrmedel prövas i realiteten och att man utvärderar metoderna, så att man snart kan se de positiva effekter för miljön som de ämnar ge.
Det är av central betydelse för hur systemet skall kunna införas i Sverige, att de svenska miljömålen och energipolitiska målen kommer att ligga fast samt att den svenska industrins konkurrenssituation inte försämras. Enligt EU:s fördelning av utrymmet enligt vårt åtagande i Kyotoprotokollet, så ska svenska anläggningar få utrymme att öka sina utsläpp av växthusgaser med 4 % jämfört med 1990 års nivå. Samtidigt har Sverige ett klimatmål att minska de totala utsläppen av växthusgaser med 4 % fram till 2010. Centerpartiet med flera hävdar dessutom att det är nödvändigt och finns utrymme för en än större minskning av utsläppen.
I förslaget från EU begränsas handeln med växthusgaser till att endast omfatta handel med koldioxid, och endast vissa sektorer skall ingå. I den handlande sektorn ingår utsläppskällor inom järn- och stålindustri, raffinaderier, kemisk industri, pappers- och massaindustri, cementindustrin samt kraft- och värmeverk med en installerad kapacitet över 20 MW. Den handlande sektorn står för ca 30 % av koldioxidutsläppen i Sverige (enligt SOU 2000:45). Det finns därmed en problematik i att de sektorer som inte tillåts ingå i handelssystemet (transporter, hushåll m.fl.) kommer att missgynnas i strukturomvandlingen. Den handlande sektorn kan köpa sig rätten att släppa ut koldioxid medan övriga verksamheter kommer att tvingas begränsa sina utsläpp för att Sverige ska kunna minska sin klimatpåverkan och nå de uppsatta miljömålen. Prognoser säger att marginalkostnaden för att reducera koldioxidutsläppen skulle kunna bli lägre om även övriga sektorer tilläts delta i en internationell handel med utsläppsrätter.
Då det är priset på utsläppsrätter som kommer att avgöra om företagen väljer att ta kostnaden för att reducera sina utsläpp eller köpa utsläppsrätter, kommer det också vara priset på utsläppsrätterna som avgör hur stor del av Sveriges planerade utsläppsminskning som övriga sektorer kommer att behöva stå för. Koldioxidskatten kommer att vara det verktyg som staten har att använda för att få dessa sektorer att minska sina utsläpp. Relationen mellan priset på utsläppsrätter och nivån på koldioxidskatten vet vi ingenting om. Det är vår bedömning att även övriga sektorer borde ingå i handelssystemet med utsläppsrätter för växthusgaser för att uppnå största möjliga utsläppsminskning till lägsta möjliga kostnad. Sverige bör därför verka för att även andra sektorer tillåts ingå i systemet för handel med utsläppsrätter för perioden 2008–2012. Detta bör ges regeringen till känna.
Fördelningen av utsläppsrätter föreslås i propositionen ske ur två olika ”utsläppsbubblor”. En bubbla för befintliga anläggningar, som ska uppgå till högst 17–18 miljoner ton koldioxid per år. Den andra bubblan, på 2–4 miljoner ton koldioxid per år, är till för nya anläggningar, ökat kapacitetsutnyttjande och expansion av befintliga anläggningar. Vi gör ingen annan bedömning av lämplig storlek på bubblorna, dvs. antalet fördelade utsläppsrätter under försöksperioden. Antalet utsläppsrätter får antas vara rimligt då hänsyn tagits till industrins konkurrenskraft och miljömålen. Att expansion m.m. läggs i en särskild ”bubbla” anser vi är en bra lösning, för att inte omöjliggöra utbyggnader inom industrin och samtidigt inte äventyra klimatmålet. Antalet fördelade utsläppsrätter måste dock utvärderas nogsamt efter försöksperioden så att handelssystemet går i takt med klimatmålet eller försämrar den handlande sektorns konkurrenskraft.
Tilldelning med hjälp av så kallade ”riktvärden” är en intressant lösning för vissa specifika branscher. Vi delar regeringens bedömning att en metod för fördelning baserad på riktvärden bör utredas vidare. En fördelning baserad på riktvärden utan ett europeiskt riktvärde och utan att även de andra länderna inom EU tilldelar utifrån samma system, fordrar dock att inte andra sektorer inom den handlande sektorn tilldelas färre antal utsläppsrätter.
Torven är ett långsamt förnybart biomassabränsle som kompletterar trädbränslen och därför underlättar uppnåendet av våra energipolitiska mål. Riksdagen fattade därför våren 2003 beslut om att torv ska få elcertifikat. Regeringen har i sin proposition föreslagit att torv ska ingå i handelssystemet vilket motverkar beslutet om att torv ska ingå i certifikatssystemet. Det leder till att torven inte kan spela den i riksdagens beslut förutsatta rollen som ett viktigt komplement till trädbränslen och ersätta användningen av fossila bränslen som kol. Det kommer att försvåra uppnåendet av de energipolitiska målen. Det är vår mening att torv inte ska ingå i systemet för handel av utsläppsrätter för växthusgaser. Detta bör ges regeringen till känna.
Det enda konkreta förslaget i propositionen är att regeringen ska bemyndigas att utarbeta och till Europeiska kommissionen överlämna en nationell plan för fördelning av utsläppsrätter. I övrigt innehåller propositionen bara bedömningar om hur systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser ska utformas i Sverige. Det är anmärkningsvärt att riksdagen inte ges mer insyn och beslutanderätt vid utformningen av den nationella planen för fördelning av utsläppsrätter än ett bemyndigande baserat på vaga bedömningar. Implementeringen av EU:s handelssystem kommer att ha stor påverkan på framtida styrmedel inom miljöpolitiken och därför hade det varit önskvärt om riksdagens bemyndigande hade fattats på bättre grunder.
Även det faktum att motionstiden på propositionen utgår endast två månader innan Sverige ska överlämna en nationell plan för fördelning av utsläppsrätter till Europeiska kommissionen tyder på att regeringen inte avser att ge riksdagen inflytande i processen. Behandlingen i riksdagen kommer att vara klar först fyra veckor innan den 31 mars då överlämnandet av planen ska ha skett. Tidsplanen är alltså inte rimlig och ytterst odemokratisk, vilket bör påpekas. Riksdagen kommer i praktiken inte ges tillfälle att påverka den nationella fördelningsplanen för 2005–2007. Det är egendomligt att regeringen gång på gång tillintetgör det reella beslutsfattandet från riksdagens ledamöter och därmed inte heller tar vara på de idéer och synpunkter som riksdagens partier lägger fram. Vad som ovan anförts om riksdagens bristande möjlighet att påverka den nationella fördelningsplanen bör ges regeringen till känna.
För att skapa legitimitet redan under försöksperioden vid genomförandet av EG:s handelssystem med utsläppsrätter för växthusgaser, är det angeläget att samexistens med andra styrmedel fungerar rättvist och i en miljöstyrande riktning. Det optimala för en ”fri spelyta” hade varit om alla sektorer (även transporter och hushåll) hade funnits med i handeln och att även dessas utsläpp innefattades i ”bubblan” samt att tilldelningen av utsläppsrätter inte hade skett gratis. Vi hade gärna sett att handelssystemet hade täckt in alla sektorer och att tilldelningen skett via en auktionering, vilket skulle ha givit rätt värdering och därmed allokering på marknaden. Ett auktionsförfarande hade också kunna innebära att handelssystemet hade kunnat ersätta CO2-skatten. Eftersom det föreslagna handelssystemet är så begränsat och utan auktionsförfarande så ser vi det dock som omöjligt att i dagsläget kunna ta bort CO2-skatten utan att drabbas av oönskade effekter och felaktiga styrningar när det gäller utsläpp och energiproduktion. Vad som ovan anförts om att verka för att handelssystemet med utsläppsrätter på sikt ska kunna ersätta CO2-skatten när även andra sektorer inkluderas i systemet samt när tilldelningen av utsläppsrätter inte sker gratis bör ges regeringen till känna.
Systemet med handel av utsläppsrätter kräver att kontrollen, rapporteringen och statistiken av miljöparametrar är tillförlitlig. Ökningen av miljöproblem medför större krav på statistik, bl.a. för möjligheten till snabb utvärdering av åtgärder. Den miljöstatistik som Statistiska Centralbyrån (SCB) tillhandahåller uppfyller inte alltid kraven på omfattning och snabb uppdatering. Detta måste åtgärdas för att handelssystem med utsläppsrätter ska fungera bra och utgöra ett effektivt miljöstyrande instrument. Kontroll och statistik bör skötas av Naturvårdsverket och bearbetas av SCB. Däremot är vår bedömning att själva handeln sköts bäst av en myndighet (ny eller gammal) som har erfarenhet av en börsliknande handel. Vad som ovan anförts om att SCB måste förbättra sin miljöstatistik för att möjliggöra ett fungerande handelssystem i framtiden bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 januari 2004 |
|
|
Roger Tiefensee (c) |
|
|
Jan Andersson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Birgitta Sellén (c) |
|
Sofia Larsen (c) |