Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten att konsekvensbeskrivningar och analyser kommer till stånd innan nya naturreservat tillkommer.
Skogen och skogsråvaran är en viktig motor för tillväxt i Sverige. Om detta råder det stor politisk enighet. Tillväxten sker i form av dels tillgång till skogsråvara med stora exportinkomster som följd, dels tusentals jobb, inte minst i glesbygden. Till detta kommer förädlingsindustrin samt förnybar energi som idag utvinns från träindustrin. Här kan Skellefteå Kraft nämnas som idag framgångsrikt framställer och utvecklar förnybar energi ur våra skogsprodukter.
Det har dock seglat upp några orosmoln. Skogsstyrelsen larmar att skogsindustrin hotas av virkesbrist. Det finns en tydlig signal om att röjningsarbetet samt föryngringsåtgärder är eftersatta i våra ungskogar. Detta får till följd att en viktig framtidsåtgärd som skogsägaren enligt lag är skyldig att vidta inte görs. Konsekvensen blir att skogsråvaran inte kan upprätthållas på den nivå som är nödvändigt. Detta är oroande. Ett annat orosmoln är den extremt höga ambition som regeringen har vad gäller att ta ut produktiv skog ur produktion, det vill säga till nya naturreservat.
Att kombinera naturhänsyn i form av nationalparker och reservat samtidigt som vi ger vår viktigaste exportindustri fortsatt växtkraft är naturligtvis både en utmaning och ett ansvar. Det får dock inte innebära att förslag läggs och drivs igenom utan några som helst konsekvensbeskrivningar och analyser. Detta förfarande är helt oacceptabelt. Det är dags att ta en paus och gå betydligt varsammare fram än vad regeringen ser ut att göra. Vilka konsekvenser får detta för arbetstillfällen i glesbygden och då inte minst Västerbottens inland. Västerbotten är för övrigt det län som har en stor del av sitt skogsbestånd redan idag avsatt som reservat och nationalparker. Trots detta planeras ytterligare stora områden skogsmark att bli naturreservat.
Det behövs en strategi för avsättning av mark, genomarbetade konsekvensbeskrivningar. Analyser måste ske. Idag lyser dessa med sin frånvaro och det är allvarligt. En rad frågor måste ställas och få svar. Vilka blir konsekvenserna inom berörda områden när det gäller fortsatt tillgång till skogsråvara, arbetstillfällen samt kostnader för detta? En viktig fråga som måste ställas är hur ska vi klara miljömålet kombinerat med behovet av en skogsproduktion? Hur ska vi klara av att tillgodose behovet av den råvara som hela Sverige är så beroende av? Vilka konsekvenser får det på sysselsättningen, inte minst i glesbygden, och vad får det i sin tur för konsekvenser på den samlade samhällsekonomin?
Att så sker är en trovärdighetsfråga. Till detta ska läggas att behovet av att staten tar sitt ansvar genom att sköta och ta hand om de avsättningar som redan är gjorda uppmärksammas. Det är helt oacceptabelt om signalen till markägare blir att när skogsmark väl är avsatt via överenskommelser eller tvångsinlösen, vilket förekommer, struntar staten sedan i att sköta och förvalta den avsatta marken. Tyvärr förekommer detta.
Det är alltså helt nödvändigt att lugna ner sig, att ta en paus, i detta idoga arbete som nu pågår med att ytterligare avsätta flera hundra tusen hektar produktiv skog till nya reservat och där åtskilliga miljarder i statsbudgeten intecknas.
Innan så sker måste konsekvensbeskrivningar och analyser göras där viktiga frågor belyses. Några av dessa frågor kan vara de som jag ovan anfört i min motion.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |