Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar, kaniner, chinchillor, rävar eller andra djur som hålls för pälsproduktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige verkar för importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax, snara eller kroppsfälla.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang verkar för att bensax, snara eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder.
Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur som förekommer i diverse djurindustrier skall hållas väl och få sina arttypiska behov och beteenden tillgodosedda. Detta stadgas tydligt i svenska djurskyddslagens portalparagrafer: att djuren inte ska utsättas för onödigt lidande (2 §) och att djuren ska kunna bete sig naturligt (4 §).
Enligt min mening bör därför all djurverksamhet som inte lever upp till dessa kriterier förbjudas enligt svensk lag. En djurnäring som definitivt inte lever upp till dessa grundläggande djurskyddskriterier är pälsdjursindustrin. Dagens farmade pälsdjur lever knappast i en miljö anpassad efter deras behov. Stereotypa beteenden och att djuren skadar sig själva genom bitning tillhör vanligheterna på minkfarmer.
Missförhållandena inom denna industri har även uppmärksammats på ett internationellt plan. Europarådskonventionen rörande pälsdjur sätter gränser för medlemsländernas respektive djurskyddslagar. Djurskyddslagen i sin tur sätter gränser för hur de föreskrifter får se ut som konkret berör pälsdjursuppfödning. Alltså finns det en slags juridisk hierarki som reglerar pälsfarmningen. Europarådskonventionen och djurskyddslagen sätter upp grundläggande stommar för en verksamhet som sedan mer konkret regleras av underordnade föreskrifter.
Europarådskonventionen rörande pälsdjur från 1999 ställer mycket höga krav på behandlingen av pälsdjur. Om pälsdjur ska hållas i fångenskap måste uppfödningen vara anpassad efter djurens naturliga behov. Det är inte djuret som ska anpassas till fångenskapen utan tvärtom. Vidare står att om de farmade djuren mår dåligt, trots att riktlinjer följs, ska uppfödningen stoppas. Eftersom pälsdjursuppfödarna i Sverige inte kan visa upp ett system som behandlar djuren på ett fullgott sätt sett ur djurskyddsaspekt borde uppfödningen förbjudas. Europarådskonventionen och djurskyddslagen i Sverige landar här i samma slutsats.
Norden är i dag centrum för världens pälsdjursuppfödning. I Sverige har det funnits pälsfarmer sedan slutet av 1920-talet. I dag finns ungefär 200 pälsfarmer i exempelvis Blekinge, Västergötland, Småland och sydöstra delen av Skåne. Det är främst minkar som farmas, men det finns även ett tjugotal chinchilla- och kaninfarmer.
1,3 miljoner minkar föds upp och farmas. Ungarna föds på senvåren och skiljs snabbt från mamman. På senhösten gasas de ihjäl. Minkarna lever i burar som man brukar säga är stora som en uppslagen kvällstidning. Farmerna har mellan 10.000 och 100.000 minkar. Miljön i den trånga buren är väsensskild från minkens liv i frihet. I naturen rör den sig över större ytor och tillbringar gärna tid vid vattendrag.
I Sverige föds det även upp ett par tusen chinchillor varje år. En del fungerar som sällskapsdjur, men många blir päls. Det kan krävas uppemot 200 djur till en helkroppspäls. Den vilda chinchillan är i dag nästan utrotad. Ett par tusen kaniner beräknas gå åt inom pälsdjursnäringen varje år. I Sverige finns det inte längre uppfödning av rävar för pälsproduktion. Detta efter att kraven på uppfödningens rutiner skärpts. Ingen uppfödare har kunnat visa hur de ska kunna efterleva dessa krav.
Runtom i världen produceras årligen uppemot 25 miljoner minkskinn och 5 miljoner rävskinn. Danmark är världens största minkfarmningsland med 3 000 farmer och 12 miljoner minkar. Finland är rävfarmningens huvudland och står för hälften av världens produktion. Men samtidigt antar allt fler europeiska länder en alltmer djurvänlig progressiv linje. Här följer ett axplock av vad som skett de senaste åren.
I Storbritannien är pälsdjursuppfödning förbjuden på etiska grunder. Burhållning av minkar har förbjudits i Italien från 2008. I Nederländerna har räv- och chinchillafarmning gjorts olagligt från 2008. I Schweiz har den progressiva lagstiftningen stadgat att pälsdjur skall räknas som vilda djur. Kraven för att hålla vilda djur i bur har därför blivit så stränga att farmningen blivit helt olönsam.
Att fånga pälsdjur i fällor är generellt sett inte tillåtet i Sverige. Däremot sker detta i Canada, USA och Ryssland. Djuren fångas i bensaxar, kroppsfällor och snaror. Fångstmetoderna innebär ett stort lidande för djuren. Varje år dödas upp mot 5 miljoner djur på det här sättet. Även om detta inte sker i Sverige, kan man hitta pälsprodukter från fällfångade pälsdjur i våra affärer.
EU har försökt stoppa importen, men USA protesterar. Den vanligaste fällan är bensaxen. Lidandet djuren utsätts för är stort och många sliter eller biter av sitt eget ben om de inte svälter ihjäl eller blir ihjälklubbade av jägaren. Kroppsfällan fungerar genom att krossa djurets ryggrad. Även olika typer av snaror förekommer. Djur dödade på detta vis säljs sedan som pälsar även i svenska butiker. Sverige bör verka för ett importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax, kroppsfälla eller snara samt verka i internationella sammanhang för att dessa fångstmetoder förbjuds.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |