Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare åtgärder i syfte att utveckla och säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfiske, sportfiske som turism i ett långsiktigt perspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Vänern och Vättern skall utvecklas till en gemensam nationell resurs för ökad internationell fisketurism till Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsen intar en samordnande roll mellan kommuner, yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och båtföreningar för att åstadkomma en satsning, inom ramen för EU:s landsbygdsutveckling, på utbyggnad av sådana anläggningar som erfordras för exempelvis trollingfiskets utveckling.
Fiskeriverket är den centrala myndigheten som beslutar om vilka föreskrifter som skall gälla för vården av fiskbestånden. Regionalt är det länsstyrelsen som tillsammans med kommuner och fiskets organisationer genomför olika fiskevårdande insatser. Exempel på sådana åtgärder är vård av biotoper, provfisken, anläggning av fiskvägar och fiskutsättningar. Fiskevård definieras på olika sätt. Med fiskevård kan till exempel avses åtgärder som syftar till att öka fiskets avkastning och kvalitet, upprätthålla optimal avkastning och motverka skador på fiskbestånden. Genom olika åtgärder kan yrkes- och fritidsfiskets behov av en hög avkastning av eftertraktade arter tillgodoses. Åtgärderna bör utformas med hänsyn till att naturresursen fisk bevaras och utvecklas.
Området i Västra Götalands län mellan sjöarna Vänern och Vättern, är ett naturligt centrum för såväl yrkesmässigt insjöfiske som sport- och fritidsfiske. Länet är landets största och viktigaste område för insjöfiske. Fisket bedrivs i framför allt Vänern och Vättern men också i sjöarna Ymsen, Viken och Bottensjön. Fisket utövas både yrkesmässigt på heltid och på fritid. Fångsten vid det yrkesmässiga fisket uppgår till totalt cirka 800 ton och motsvarar ett värde i första ledet på cirka 13 miljoner kronor per år. De ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarterna är: siklöja (löjrom), 45 procent av värdet, samt gös, sik, röding, lax/öring, ål, abborre och gädda.
Fiskindustrin i länet är småskalig. Koncentrationen av fiskande företagare i de olika hamnarna varierar från den största, Spikens fiskehamn med 15–20 licensierade yrkesfiskare ner till små privata bryggor för endast 1 eller 2 yrkesfiskare. Förutsättningar för fiskodling i kassar och större landbaserade odlingar begränsas till de öppna vattnen i Vänern och Vättern. Skaraborgs varierande utbud av fiskevatten med mycket hög kvalité gör området till ett av Sveriges attraktivaste områden för sportfisketurism.
I Vänern och Vättern bedrivs ett mycket omfattande fritids- och sportfiske. Den fångsten uppgår till cirka 500 ton per år. Trollingfisket i de stora sjöarna har till följd av stora utplanteringar av lax och öring expanderat kraftigt och bedöms som ett av landets bästa. I länet har bildats ett 60-tal fiskevårdsområden omfattande 26 000 av länets totala sjöyta på 28 000 hektar. De flesta områdena upplåter fiske till allmänheten genom försäljning av fiskekort.
Under 1960-talet påbörjades odling och utsättning av lax och öring i Klarälven som kompensation för reproduktionsskador. Under senare år har totalt cirka 300 000 smolt satts ut per år. Laxfonden som ansvarar för utsättningarna räknar med en återfångst på 400 kg/1 000 utsatta smolt. Laxfondens mål är en utsättning på 500 000 smolt/år vilket skulle ge en avkastning på 200 ton fisk/år. Det allra viktigaste målet för laxfiskevården är att bibehålla den genetiska resurs som lax- och öringstammarna i Vänern representerar. För att nå detta måste åtgärder vidtagas både i Gullspångsälven och andra rinnande vattendrag med möjlighet att bli rekryteringsområden för lax och öring.
Reglering av fisket för att skydda vissa utsatta arter är ett annat viktigt inslag i fiskevårdsarbetet. Under senare år har ålutsättningar gjorts för prisregleringsmedel. Dessa medel avskaffades 1995. Utsättningarna är angelägna för ålfiskets bestånd. Gösen är mycket eftertraktad i såväl yrkesfisket som vid alla former av fritidsfiske. Gösens lek- och uppväxtområden i Vänern är begränsade till grunda och varma vikar. Många av dessa vikar hotas av igenväxning vid låg vattenomsättning med en försämrad gösrekrytering som följd. Därför är behovet av ekonomiska resurser för vegetationsbekämpning angeläget. Utsättning av gösungar kan också vara lönsamt. Signalkräftor har tidigare satts ut på vissa platser i Vänern. Ny utsättning av signalkräfta är en fiskevårdsåtgärd som bör övervägas på nytt. Åtgärderna bör följas upp.
Det ökade fritidsfisket och dess konsekvenser gör det nödvändigt att skapa bättre kunskap om fiske och vattenbruk. Det bör ske genom utbildnings- och informationsaktiviteter med anknytning till vatten, fiske, redskap och regleringar. Ökad internationell turism liksom Vänerns och Vätterns rena vatten och rika tillgång på fina fiskarter skulle, med en svensk satsning på internationell marknadsföring, ha goda förutsättningar att utvecklas till en betydande turism baserad på svenskt insjöfiske. För detta krävs en gemensam nationell och regional samverkan.
Vänern och Vättern har nu en god tillgång på fisk och goda miljömässiga förutsättningar att ta emot en ökad fisketurism. Det som måste tillkomma är de anläggningsramper för i- och upptagning av båtar som fiskar enstaka dagar och sedan byter till annan plats för att där pröva fiskelyckan samt andra serviceanläggningar där fisken kan tas om hand under acceptabla sanitära förhållanden. Fiskeriverkets roll som central myndighet är viktig i detta sammanhang.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |