Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en konsekvensanalys före bildandet av nya naturreservat.
I Sverige avsätter vi alltmer mark till naturreservat eller liknade skydd. Målet med avsättningarna skall vara långsiktiga och syftena med avsättningarna skall vara klara om vi skall kunna uppnå det vi vill på ett bra sätt.
De markägare som berörs skall kunna känna stolthet över vad hon/han skapat och känna förtroende för att fortsatt kunna bevara och utveckla ägandet/brukandet av den egna fastigheten. Markägaren skall kunna känna förtroende för myndigheten och insatserna som görs skall ha ett långsiktigt perspektiv. Sveriges 330 000 fastighetsägares olika kunskap, intresse och möjligheter har skapat en stor mångfald.
Samhället måste i sitt naturvårdsarbete utgå från markägarens situation och bejaka deras engagemang, förmåga och ansvarskänsla. Utöver de statligt finansierade avsättningarna så gör markägarna stora frivilliga markavsättningar utan ersättning och politiken skall vara så inriktad att den enskilde stöttas i detta arbete och inte belastas med restriktioner och kostnader för det som han/hon åstadkommit.
Samhället skall endast gå in med regler, begränsningar eller övertagande där det finns verkliga motiv. Vi skall också ha i minnet att allemansrätten i Sverige ger den enskilde unika möjligheter att komma ut i naturen och ta del av det som vi skapat. Ett framgångsrikt naturvårdsarbete förutsätter engagemang och medverkan från dem som äger och brukar marken. Som det nu är bedrivs naturvårdsarbetet i Sverige alltför ofta ur ett rent myndighetsperspektiv och den markägardelaktighet som det ofta talas om sker i praktiken på myndighetens villkor.
En verklig delaktighet kan endast uppnås om markägaren har ett reellt inflytande. Det är nödvändigt att sätta sig in i markägarens situation och ha förståelse för denne. Vi bör sträva efter öppna processer där målet är att uppnå samförståndslösningar. Skyddssyftet skall uppnås med så små inskränkningar i ägandet som möjligt.
I vissa fall är det rimligt att staten ensam tar ansvar för skyddet av bevarandevärd skogsmark genom meddelande av områdesskydd. Om det från naturvärdessynpunkt är möjligt skall detta ansvarstagande kanaliseras till statligt ägd mark. Ibland är det också befogat att staten tar över ansvaret för naturvården på privat ägda fastigheter. Härför måste dock krävas stor försiktighet och restriktivitet.
Av respekt för äganderätten men också av det skälet att naturen förändras dynamiskt och att naturvärden kommer och går, måste fastläggande av bestämda mål ifråga om områdesskyddets omfattning och tidsprogram för dess genomförande ske med större varsamhet och mindre kategoriskt än vad regeringen och riksdagen hittills gett uttryck för.
Som det är idag så görs det inga som helst eller ytterst få konsekvensanalyser av de förslag som myndigheten lägger fram. Vid kontroll av avsatta naturreservat framkommer det ofta att det ursprungliga syftet idag inte gäller för reservatet då det med tiden ändrat utseende och miljöerna har förändrats. Att avsätta naturreservat handlar inte bara om naturintressen utan också om pengar och förtroende för stat och myndighet. Det är mycket angeläget att det till varje naturreservat avsätts pengar till skötselplanen.
Det är också mycket angeläget att konsekvensanalyser genomförs innan bildandet av nya naturreservat skall ske – analyser på både kort och lång sikt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |