Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett svenskt regelverk som stärker kött- och mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena i landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda åtgärder för jordbruket i fjällnära områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en höjning av skatten på eldningsolja och el slår extra hårt mot norra Sverige, som har ett strängare klimat och längre vinter, och att jordbrukets särskatter därför bör avvisas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra utbetalningen av arealersättningen från januari 2004 till december 2003.
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
Jordbruket i norra Sverige står för många mervärden, särskilt som sysselsättningsskapare. Jord- och skogsbruket är en basnäring i landets mest glesbefolkade delar, vilket gör näringarna särskilt värdefulla för att hela Sverige ska leva. I de sju nordligaste länet utgör jorden och skogen underlag för ca 18 % av all sysselsättning i området och av detta står enbart jordbruket för ca 8 %.
För att skapa en positiv utveckling för jordbruket och livsmedelsindustrin behövs en politik som tillsammans med näringens eget arbete skapar tillväxt och framtidstro. Tyvärr har de senaste åren kännetecknats av att jordbruksproduktionen minskat kraftigt i norra Sverige vilket utgör ett hot mot det öppna landskapet och mot sysselsättning inom primärproduktionen och livsmedelsindustrin med tillhörande näringar.
Den svenska nationella politiken har också kännetecknats av att det har lagts pålagor på jordbruksnäringen som försvårar möjligheterna att konkurrera med andra länder. De svenska bönderna har en extra ryggsäck att bära på när de ska konkurrera med sina utländska kollegor. För norra Sverige är konkurrensen från Finland särskilt påtaglig.
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik innebär också ett uppenbart hot mot de mindre gynnade områdena och särskilt då norra Sverige. Därför måste hänsyn också tas till det när det svenska regelverket utformas.
För att ta till vara och stärka de intentioner som näringen har behöver Sveriges jordbrukspolitik innehålla följande delar:
I EU finns en ambition att minska produktionen och ersättningar riktade till jordbruket, det måste dock finnas en annan målsättning för jordbruket i norra Sverige. Såväl Sverige som EU har som övergripande mål att det skall finnas ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara den målsättningen är det nödvändigt med ett speciellt regelverk för jordbruket i de perifera områdena. I vårt lands nordliga och glesa områden handlar det helt enkelt om att stimulera produktionen i syfte att den ej skall vika ytterligare.
Nuvarande regelverk för jordbruket i norra Sverige behöver därför kompletteras med åtgärder som gör att produktionen stimuleras i syfte att produktionen inte skall understiga dagens nivåer. Om en ytterligare utglesning sker finns det risk för en total utslagning av näringen i glesare områden.
Särskild hänsyn måste tas till norra Sverige och övriga mindre gynnade områden i vårt land när det svenska regelverket utformas med anledning av EU:s reformerade jordbrukspolitik. Den produktionsgren som blir mest missgynnad av reformen är mjölkproduktionen och därmed också köttproduktionen. Ca 60–70 % av den svenska kött- och mjölkproduktionen finns inom de mindre gynnade områdena. Totalt innebär reformen att intäkterna minskar med drygt 600 miljoner kronor för svenskt lantbruk. Av denna summa faller ca 380 miljoner kronor på det mindre gynnade området. Konsekvensen av detta är att djurproduktionen försvinner från norra Sverige och södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Därför behövs det ett svenskt regelverk som kompenserar kött- och mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena.
Jordbruket inom de fjällnära områdena kännetecknas av en särskilt negativ utveckling. Riksdagen har därför redan 1997 beslutat att ge regeringen till känna om behovet att genomföra särskilda åtgärder för jordbruket i dessa områden i form av en fjällmiljöersättning. Riksdagens beslut har inte verkställts trots att det har funnits många tillfällen att göra det. Jordbruket i de fjällnära områdena behöver positiva signaler omedelbart varför riksdagens tidigare beslut måste genomföras.
Jordbrukets särskatter missgynnar också norra Sverige på ett särskilt sätt. Budgetpropositionens förslag innebär en rad skattehöjningar för lantbruket som har en särskild udd riktad mot norra Sverige. Jordbruket i norra Sverige kännetecknas av små och många fält utspridda över en stor areal, vilket leder till att lantbrukaren tvingas köra långa sträckor varför en höjd dieselskatt slår särskilt hårt i denna del av Sverige. Hela höjningen av skatten på eldningsolja och el kommer inte att återbetalas varför även det slår extra hårt mot norra Sverige med ett strängare klimat och en längre vinter. Höjningen av jordbrukets särskatter bör därför avvisas. När dieselskatten höjs är detta extra kännbart för bönder i norra Sverige, eftersom avstånden ofta är ganska långa till alla arrendemarker.
Med en näringspolitik som tar hänsyn till landets olika förutsättningar kan samhället stärka näringens eget arbete och bidra till tillväxt i Sverige. När regeringen i årets budget inför skattehöjningar på diesel, olja, el och bekämpningsmedel motsvarar detta kostnadsökningar på ca 75 mkr i jordbruket och ca 20 mkr för skogsbrukets arbetsmaskiner. Dessa förslag gynnar inte jord- och skogsbrukets näringar.
Andra negativa beslut är att utbetalningen av arealersättningarna inte har ändrats utan utbetalningarna för 2003 betalas ut först i januari 2004. Det är inte bra för bondens årsresultat och ger inga bra tillväxtsignaler!
Norra Sverige är Europas kanske renaste region. Jordbruket i dessa bygder kan producera livsmedel av mycket hög kvalitet. Det är hög tid att ge de bönder som verkar här förutsättningar att utveckla sina företag och bedriva sin verksamhet med bättre lönsamhet. I så fall blir jordbruket i norra Sverige en framtidsbransch med stor utvecklingspotential.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Håkan Larsson (c) |