Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av internationellt miljösamarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om städning av strandområden och därmed behovet av nationella resurser.
Bohuskusten är ett av Sveriges populäraste områden för rekreation. Skärgården med sina kobbar, skär och karakteristiska kala klippor besöks varje sommar av en mängd turister och bofasta för sol, bad och andra friluftsaktiviteter.
Tyvärr störs den vackra bilden av att det varje år driver in skräp i stora mängder till kusten.
Förr bestod skräpet mestadels av drivved eller andra naturmaterial som bröts ned eller samlades och återanvändes som bränsle. Men på 60-talet ökade mängderna och skräpet fick ett nytt inslag: plast. I dag består skräpet (trä undantaget) till 80–90 % av plast i olika former. Varje år flyter ca 6 000 kubikmeter skräp i land utmed den omkring 20 mil långa Bohuskusten. Av Nordsjöns totala skräp tar Bohuslän emot mer än 10 % trots att kusten utgör mindre än 2 % av den totala kustlinjen kring Nordsjön. Värst utsatt är den nordligaste kuststräckan från Lysekil och norrut. De negativa effekterna av nedskräpningen är många.
Västkuststiftelsen har under många år fört statistik över hur mycket skräp som hamnat på stränderna hos västkustkommunerna. Varje år har de organiserat strandstädningar. Under tioårsperioden 1992–2002 har drygt 400 000 sopsäckar (125-liters) samlats ihop. Strandstädning har pågått i Tanum, Strömstad, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Munkedal, Orust, Tjörn, Stenungsund, Kungälv, Göteborg och Öckerö.
Men vid en analys av skräpet visar det sig att mycket har kommit från andra länder. De totala kommunala omkostnaderna uppgick till drygt 3,9 MSEK år 2002. Länsarbetsnämnden bidrog med 2 MSEK, varav en miljon var ett bidrag till båtar. Under 2002 insamlades följande:
Av 2 186 insamlade fiskelådor kom 1 981 från utlandet, främst Storbritannien. 2 937 oljedunkar från alla ledande oljebolag hittades. Dessa har troligen slängts överbord från såväl fiskefartyg och fritidsbåtar som fraktfartyg.
Fiskeredskap med trålar eller delar av trålar, nätrester och trossar dominerar skräpet från stränderna.
Engångsgrillar, glykol i 5-litersdunkar, petflaskor, bildäck, en diskbänk, sprutor och ett skalpellhandtag fanns också.
117 personer har varit engagerade i strandstädningen, där arbetsinsatsen uppgick till 5 880 dagsverken. Om timkostnaden för arbetet sätts till 170 kronor blir den totala städkostnaden inkl omkostnaderna ca 11,9 miljoner kronor enligt Västkuststiftelsen.
Enligt Karen Halls rapport ”Impacts of Marine Debris and Oil” (2000) är kostnaderna för fiskenäringen i Bohuslän för marin nedskräpning över
6 MSEK.
Men marin nedskräpning är inte enbart ett Bohuslänsproblem. Marint skräp är ett av många miljöproblem som drabbar Nordsjön, med skräp som kommer flytande till land från andra länder. Cirka 1/3 av världens sjöfågelarter får av misstag i sig plast när de äter, likaså däggdjur på land och till havs. En aluminiumburk har en livslängd i havsvatten på 200–500 år, och en vanlig plastflaska kan finnas kvar i upp till 450 år. De beräkningar som gjorts av OSPAR Monitoring Litter-kommissionen släpps över 20 000 ton eller 70 000 m3 skräp ut varje år i Nordsjön .
Projektet Save the North Sea är ett samarbetsprojekt mellan Storbritannien, Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna och är delvis finansierat av EU Interreg III B North Sea Programme. Projektet drivs av Stiftelsen Håll Sverige Rent och har till syfte att minska marint skräp. Projektet poängterar att det är ett problem som går att lösa om alla hjälps åt, och riktar särskilda insatser mot fiskerinäringen, rederier, olje- och offshoreindustrin samt fritidsbåtssektorn.
Det är inte ETT lands problem, eller en kommuns, utan ett internationellt problem som måste lösas med gemensamma insatser.
Nedskräpning på land är också en del av denna marina nedskräpning. Gamla TV-apparater, kylskåp, bildäck, och diskbänkar härrör från landbaserade källor. Skräp kommer bland annat via floder från Värmland ner till västkusten. Det är därför ett nationellt problem som har blivit ett västkustproblem lika mycket som det är ett internationellt problem som blivit ett västkustproblem, och det är dessa kommuner som fått stå för de ekonomiska och ekologiska konsekvenserna. Det blir också samhällskostnader för fiskenäringen på grund av de skador som skräpet kan orsaka på fritidsbåtar och fiskebåtar. Skräpet kan sätta människor i fara när deras båtar blir odugliga ute till havs.
Problemet med nedskräpningen måste åtgärdas på flera plan. Ren miljö skall enligt staten vara en konkurrensfördel när det gäller turism. Hur stämmer det när drivor av skräp får ligga kvar?
Vid Bohuskusten har det därmed under elva år bedrivits ett av de största miljöprojekten i Bohuslän någonsin.
Tar staten sitt ekonomiska ansvar och likställer strandstädningen med övriga miljöuppdrag, skulle det uppfattas ute i Europa att Sverige ser allvarligt på den nedskräpning som pågår längs våra kuster.
För att få effektivitet och kontinuitet krävs samordning och ett ekonomiskt helhetsansvar från staten. Det enorma arbete som strandstädarna på Bohuskusten utför skulle därmed få ett erkännande.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |