Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ikraftträdandet av beslut om förbud mot användning av bly i ammunition får anstå i avvaktan på pågående utredningar/undersökningar då det i dag saknas fullgoda alternativ.
Riksdagens och regeringens tidigare ställningstagande och beslut i frågan om avvecklingen av blyad jaktammunition innebär att det sedan 1 juli 2002 råder ett förbud mot användning av hagelammunition innehållande bly dels vid jakt i våtmarker, dels vid lerduveskytte, undantaget övning och tävling i sportskyttegrenarna trap, dubbeltrap, skeet och automattrap.
Den 1 januari 2004 inträder ett förbud mot användningen av blyad ammunition vid jaktstigskytte och den 1 januari 2005 vid allt lerduveskytte. Slutligen den 1 januari 2006 vid all hageljakt och den 1 januari 2008 vid all jakt och skytte med kulammunition.
Bly är en mjuk metall med hög täthet vilket bland annat innebär att den är i det närmaste perfekt som jaktammunition. Den höga anslagsenergin i kombination med ammunitionens förmåga att avlämna energin i djurkroppen har betydelse för att orsaka ett så effektivt dödande som möjligt. Mjukheten innebär dessutom mindre risk för rikoschetter (att kulan studsar). Bly förekommer i olika former naturligt i jordskorpan och är förhållandevis lättillgängligt. Bly är en mycket stabil metall vilket t.ex. innebär att en färsk snittyta på metallen snabbt överdrags av en skyddande hinna av oxid, sulfat eller karbonat som förhindrar fortsatt oxidation. Bly i fast form ger således under normala förhållanden inga negativa effekter på miljön.
I två avseenden finns det dock anledning att vara försiktig med användning av blyad ammunition då det kan innebära direkta miljöproblem. Dels när det gäller höga koncentrationer i försurade områden, dels när det gäller blyhagel i våtmarker.
Våtmarksförbudet är välgrundat då blyhagel i våtmarker innebär att sjöfåglar under födosöket inte sällan plockar i sig hagel med åtföljande risk för blyförgiftning. Fåglarnas muskelmage i kombination med kraftiga magsyror innebär att blyet görs tillgängligt i kroppen, vilket medför att redan enstaka blyhagel kan orsaka förgiftning som leder till döden. Här finns en bred gemensam uppfattning, såväl nationellt som internationellt, om behovet av ett blyhagelförbud i våtmarker.
En sur miljö – lågt ph-värde – innebär att viss urlakning skulle kunna ske med ökad risk för negativa effekter på naturen. Några enstaka studier på detta har gjorts i anslutning till skjutbanor, dock utan att man kunnat påvisa negativa effekter på vegetation eller organismer. Det råder en bred uppfattning bland experter på geovetenskap etc. att bly i fast form på fast mark inte innebär något egentligt miljöproblem och således inte behöver åtgärdas eller beläggas med särskilda förbud.
Även om inget hittills har pekat på att bly på fastmark är ett miljöproblem pågår det på olika håll studier och utredningar om blyets effekter på miljön. Korrosionsinstitutet genomför en långtidsstudie som preliminärt indikerar att det inte finns stöd för uppfattningen att fast bly skulle påverka omgivningen negativt. Vidare kommer kemikalieinspektionen inom kort att tillsätta en analysgrupp för att titta närmare på blyproblematiken.
Inom EU finns det i dagsläget ingen kunskap eller enhetlig uppfattning om att bly utanför våtmarker kräver särskilda åtgärder. Däremot har man för avsikt att påbörja en utredning om kemikaliers inverkan på miljön. Där kommer man även att studera ev. effekter av bly – även om bly inte ska betraktas som en kemikalie. Internationellt sett har man överhuvudtaget varken övervägt eller reglerat användningen av blyad kulammunition.
Grunden för ett förbud mot användning av blyad ammunition måste naturligtvis vara att det finns ett miljömässigt behov. Det är påvisat när det gäller våtmarker och det kan tänkas uppstå när det gäller höga blykoncentrationer i kraftigt försurade miljöer. Vad gäller det sistnämnda kan sägas att detta i kombination med att det finns ett fullgott alternativ till blyhagel vid lerduveskytte i form av stålhagel innebär att ”försiktighetsprincipen” kan få råda. Genom detta förbud har man samtidigt reducerat den totala blyspridningen från jakt och skytte med minst 60 %. Våtmarksförbudet innebär en ytterligare reducering med ca 15 % .
En övergång till blyfri ammunition vid jakt och skytte i andra fall än när det gäller jakt i våtmarker och lerduveskytte kan inte genomföras utan mycket stora problem då det saknas fullgoda alternativ. Detta i belysningen av att man inte kan påvisa några negativa effekter i miljön samt att det pågår utredningar, såväl nationellt som internationellt, om eventuella effekter av bly i fast form innebär att ifrågavarande förbud bör anstå.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Sven Bergström (c) |