Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i det fortsatta arbetet med handelssystemet skall verka för att tilldelningen av utsläppsrätter skall ske enligt benchmarkingmetoder baserade på bästa tillgängliga teknik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta den masungsbaserade stålindustrin ingå i en försöksverksamhet med benchmarking under perioden 2005–2007.
I 2002 års klimatproposition beslutades om svenska förberedelser för en tillämpning av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer, däribland handel med utsläppsrätter. Förberedelserna omfattar såväl ett nationellt som ett internationellt handelssystem. I propositionen sades att Sverige skall ha ett nationellt system på plats senast år 2005. Enligt det EG-direktiv som antogs i oktober 2003 skall fördelning av utsläppsrätter göras av varje land med utgångspunkt i ett antal kriterier som anges i direktivet. Fördelningen av utsläppsrätter skall bygga på historiska utsläpp. Varje land skall upprätta en nationell fördelningsplan som sedan skall godkännas av kommissionen.
Många företag har genomfört avsevärda förbättringar redan före 1998, som andra företag ännu inte har gjort. Därigenom får de redan miljömedvetna företagen som redan genomfört tidiga förbättringar ett handikapp i förhållande till de företag som underlåtit att genomföra motsvarande investeringar. De framsynta företagen riskerar att bli stora ekonomiska förlorare när utsläppsrätterna skall fördelas. Enligt vår mening är detta olyckligt.
För att en modell med tilldelning enligt benchmarkingsystem skall bli rättvis måste hela branscher inom EU tillämpa samma modell. Vi vet i dagsläget inte hur andra medlemsländer väljer att tilldela sina utsläppsrätter. Det kan bli problematiskt om Sverige ensidigt använder benchmarking. Inriktningen bör vara att benchmarking skall tillämpas från och med år 2008 i hela EU.
Vi anser däremot att den masugnsbaserade stålindustrin ska ingå i en försöksverksamhet med benchmarking under perioden 2005–2007. Fördelningen till dessa stålverk bör baseras på ett genomsnitt av nuvarande koldioxidutsläpp i sådana verk inom EU. Regeringen bör därför vid utarbetandet av fördelningsplanen tilldela utsläppsrätter enligt benchmarkingmodellen för den masugnsbaserade stålindustrin och andra eventuella branscher där detta är lämpligt med hänsyn till Kyotoprotokollets anda att minska de globala utsläppen.
|
Stockholm den 23 januari 2004 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |
|
|
Anna Ibrisagic (m) |
Anna Grönlund (fp) |