Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dispensreglerna inom strandskyddet.
Strandskyddets utformning har diskuterats intensivt under senare år, inte minst som ett resultat av det utredningsarbete som har presenterats. Relativt ny lagstiftning och oklara dispensregler har lett till åtskilliga konflikter mellan naturvårdsintressen och framför allt kommuners intresse av att erbjuda attraktiva boenden.
Strandskyddet medför idag ett generellt byggnads- och anläggningsförbud. Det är kommunerna som beviljar dispenser, vilka kan upphävas av länsstyrelsen om det finns särskilda skäl. De utredningsförslag som har lämnats innebär inga nämnvärda förändringar vad gäller konfliktpunkten mellan naturvårdsintressen och exploateringsintressena.
Inom ett område som är av särskild betydelse för naturvården eller friluftslivet bör dispens normalt aldrig medges. Dispens ska heller aldrig medges om de biologiska värdena påverkas på ett oacceptabelt sätt. Avvägningar ska då ske med hänsyn till särskilda bestämmelser i miljöbalken.
I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45) anges de särskilda skäl som finns för dispens. I stort råder stor uppslutning kring dispensskälen, men ett antal aktualiserade fall kring dispensreglernas tillämpning vid etablering av camping- och turiststugor nära sportfiskevatten visar på skäl för en översyn av de nu gällande reglerna för dispens.
Det starka skydd för miljö- och naturintressen som strandskyddsbestämmelserna idag innebär är värt att värna. Däremot kan en alltför snäv tillämpning av dispensreglerna leda till att lagstiftningen som sådan ifrågasätts. Mot den bakgrunden behöver dispensreglerna ses över i syfte att underlätta etablering av fiske- och vildmarksturism.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
|
|
Tomas Eneroth (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |