Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djur som försöksobjekt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurförsöksstatistiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om transgena försöksdjur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att användningen av försöksdjur skall halveras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om plågsamma djurförsök.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försöksdjur inom utbildningsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurskyddsorganisationernas talerätt och möjlighet att överklaga besluten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av djurförsök.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etologisk kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämnderna tillförs kompetens om alternativa metoder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämndernas status ändras från rådgivande till beslutande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föreskrifter för vård och skötsel av försöksdjur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om apor i försök.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föreskrifter och de allmänna råden skall vara tidsbegränsade.
I Sverige påbörjades försök på 439 000 djur under år 2001. Den svenska djurskyddslagen ställer mycket stränga krav på hur dessa djur skall hållas och skötas. Bland annat får de endast hållas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt och så att deras hälsa främjas. Djurskyddslagen innehåller också paragrafer som stadgar att försöksdjur endast får användas när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Försöksdjuren får inte heller utsättas för onödigt stort lidande.
Vi människor har ett särskilt ansvar för de djur som vi väljer att hålla i fångenskap. Regeringen har i sitt djuretiska program ”Lyckliga djur”, som togs fram under förra året, utvecklat det etiska och moraliska perspektivet på djurhållning. Enligt programmet har djuren ett egenvärde och det är djurens behov som skall stå i centrum.
Idag är det Centrala försöksdjursnämnden som har i uppdrag att ta fram statistik över användningen av försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden drar ett likhetstecken mellan hur många djur som det påbörjades försök på under ett år och hur många djur som använts i försök under samma år. Det är enligt mitt sätt att se det en mycket felaktig hantering. Orsaken är den att ett påbörjat försök kan pågå i upp till tre år. Med andra ord är det troligt att viss djuranvändning fortsätter från det första året över till andra år. Den användningen räknas inte i statistiken, vilket jag anser medför att siffrorna i den officiella statistiken blir vilseledande. Enligt min uppfattning bör statistikföringen skärpas. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Den centrala försöksdjursnämnden formar numera sin statistik efter vilka uppgifter som myndigheten skall lämna till EU. Det innebär dock att man frångår den lagstadgade svenska definitionen av djurförsök, vilken är förankrad i allmänhetens uppfattning av vad som är ett djurförsök.
Enligt min mening är det inte tillfredsställande att djurförsöksstatistiken mer formas efter vilka uppgifter som skall lämnas in på papper till EU än efter de definitioner av djurförsök som brukas i Sverige och som den svenska riksdagen fattat beslut om. Den officiella svenska djurförsöksstatistiken skall utgå från den svenska definitionen av djurförsök. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Idag finns det inga siffror över hur många transgena försöksdjur som används varje år i Sverige. Enligt min uppfattning är det en mycket stor brist, eftersom användningen av transgena försöksdjur är en verksamhet som samhället noga borde hålla ögonen på samt även följa upp med jämna mellanrum. Enligt min mening bör den nya djurskyddsmyndigheten ges i uppdrag att sammanställa statistikuppgifter över användningen av transgena försöksdjur. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Enligt min mening bör regeringen sätta upp tydliga mål även för arbetet med att djurförsöken skall minska. För det första bör regeringen sikta in arbetet på att minska på förbrukningen av försöksdjur. Enligt min mening bör regeringen sätta målet vid att användningen av försöksdjur skall halveras under denna mandatperiod. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Tidigare djurförsöksutredningar har föreslagit att begränsningsplaner skall tas fram för djurförsöken och särskilt de plågsamma djurförsöken. Enligt min uppfattning är det viktigt att arbetet med att begränsa och minska användningen av försöksdjur sker planmässigt. Det är också viktigt att olika planer upprättas, en som siktar in sig på den totala användningen av försöksdjur och en som särskilt siktar in sig på de plågsamma djurförsöken. Enligt min uppfattning bör den nya djurskyddsmyndigheten ges i uppdrag att ta fram sådana planer. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Tidigare uttalade regeringen att en särskild utredare skulle kallas med uppgift att göra en total översyn över användningen av försöksdjur inom utbildningsväsendet. Enligt uppgift från jordbruksministern så planerar hon att utredningen skall påbörjas efter det att den pågående djurförsöksetiska utredningen lämnat sitt betänkande.
Enligt min mening är det mycket viktigt att den kommande utredningen om användningen av försöksdjur inom utbildningen blir bred och att den också lämnar förslag om hur studenter som av etiska skäl inte vill delta i djurförsöksmoment skall garanteras att bli befriade från det. I Italien har man infört en samvetsklausul som ger studenterna rätt att slippa delta i djurförsök. Samma rätt bör införas i Sverige. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Idag kan endast de beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna och som träffar den sökande forskaren negativt överklagas. Beslut som fattas och som går djuren emot kan inte överklagas. Orsaken till detta är att det saknas ”sakägare”, att det inte finns någon part som kan föra djurens talan.
Avsaknaden av part leder till att inga av de beslut som drabbar djuren negativt kan prövas av juridisk instans. Detta är mycket otillfredsställande med tanke på rättssäkerheten. Det faktum att djuren saknar part speglar också en mycket otidsenlig syn på djur.
I utredningen ”Ett förbättrat djurskydd”, SOU 2000:108, lämnade utredaren förslag om att besluten i de djurförsöksetiska nämnderna skulle kunna överklagas till djurskyddsmyndighetens styrelse vid oenighet. Jag anser att utredarens förslag är ett steg åt rätt riktning, men att det skulle vara bättre ifall de demokratiska djurskyddsorganisationerna fick, med miljöbalken som förebild, talerätt och möjlighet att överklaga besluten. Enligt min mening bör denna möjlighet utredas skyndsamt. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Årligen utförs ett stort antal djurförsök i Sverige år. Siffran på antal djurförsök ligger någonstans mellan 1 000 och 1 500, enligt min uppskattning.
Vetenskapsteoretiker har vid flera tillfällen påtalat behovet av att djurförsöken utvärderas några år i efterhand. Man har påpekat vikten av att man tittar på om syftet med försöken uppnåddes, om det gick att genomföra försöken enligt ansökan, om det hade gått att använda någon alternativ metod etc. En sådan utvärdering skulle ge viktig information till forskarna men också till de djuförsöksetiska nämnderna. Enligt min mening bör de djurförsök som görs i Sverige bli föremål för utvärdering, några år i efterhand. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Jag tycker att det är en stor brist eftersom nämnderna bland annat har att avgöra hur djuren skall vårdas och förvaras under försöket och efterarbetet. Enligt min mening bör det finnas personer med etologisk kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Idag stadgas det att det skall ingå forskare i de djurförsöksetiska nämnderna. Det lämnas dock öppet vilken kompetens forskarna skall besitta. I praktiken har det lett till att de forskare som sitter i nämnderna själva i huvudsak sysslar med djurförsök. Det saknas till exempel forskare i nämnderna som i första hand arbetar med alternativa metoder till djurförsök. Det finns inte heller forskare representerade som har en mer tvärvetenskaplig kompetens. Enligt min mening är det angeläget att de djurförsöksetiska nämnderna tillförs kompetens om alternativa metoder samt även annan forskningskompetens utöver den som utgår från djurförsök. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Under flera år har maktstrukturerna i nämnderna diskuterats. Från dem som nominerats av djurskyddsorganisationerna har det ofta påtalats att forskarrepresentanterna väger tyngre i nämnderna än vad t ex lekmännen gör.
Maktstrukturen i nämnderna torde kunna gå att utläsa om man undersöker vilka som innehar särskilda uppdrag, och då syftar jag i första hand på rollen som sammankallande i beredningsgrupper. En kartläggning av detta, med analys utifrån vad som tillåts väga tungt vid val av sammankallande, skulle enligt min mening ge en viktig indikation om hur maktstrukturerna är i de djurförsöksetiska nämnderna. Enligt min mening bör en sådan undersökning göras skyndsamt och den bör granska förhållandena från idag och tillbaka till att de djurförsöksetiska nämndernas status ändrades från att vara rådgivande till att bli beslutande. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Enligt ändring i djurskyddslagen 1998 får försöksdjur endast hållas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt och så att det främjar deras hälsa. Jordbruksverket har sedan dess haft i uppdrag att meddela detaljföreskrifter. Det finns dessutom EU-krav om att det skall finnas skötselföreskrifter för försöksdjur.
Idag saknas det fortfarande detaljföreskrifter, eftersom Jordbruksverket inte har meddelat några sådana. Enligt min uppfattning är det fullständigt oacceptabelt. Enligt min uppfattning bör den nya djurskyddsmyndigheten ges ett tilläggsuppdrag så att den kraftfullt och skyndsamt, och som en av sina inledande arbetsuppgifter, kan ta fram föreskrifter. Föreskrifterna kan med fördel tas fram i samarbete med etologerna på SLU i Skara, som har spetskompetensen då det gäller djurens beteende. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
I och med att riksdagen biföll utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU6 om forskningspolitik så fattade man också beslut om att medel skulle skjutas till i arbetet med ett nytt primathus. Riksdagens beslut innebar att huset skulle byggas med en standard som inte bara uppfyller minimikrav, utan som också speglar ett insiktsfullt och generöst förhållningssätt mot försöksdjuren.
Riksdagens beslut kritiserades tidigt, eftersom det inte åtföljdes av något nytt regelverk. I praktiken visade sig farhågorna bli besannade. Jordbruksverket, som är den tillståndsgivande myndigheten, hade inga andra mandat än att godkänna enligt gällande minimikrav. Regeringen uttalade att man inte kunde gå in i frågan, eftersom den var delegerad till Jordbruksverket.
Under arbetet med det nya primathuset konstaterade den expertgrupp som Jordbruksverket tillsatte att projekteringen av det nya huset inte uppfyllde de krav som riksdagen ställt. Djurskyddsorganisationerna stämde in i kritiken och pekade samtidigt på det olyckliga i att riksdagens beslut inte åtföljdes av något regelverk.
Enligt min mening måste riksdagsbeslutet och de efterföljande processerna genomlysas ordentligt. Det är inte bara olyckligt ur djurpolitisk synvinkel utan även ur demokratisk synvinkel. Djurpolitiken måste hanteras mer ansvarsfullt än vad som tycks ha skett i detta fall. Enligt min mening bör hela hanteringen av nytt primathus bli föremål för utredning. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Föreskrifter och allmänna råd bör betraktas som färskvara. De bör ständigt omarbetas så att nya rön kan påverka deras innehåll. När jag studerar de allmänna råd som utarbetats för försöksdjursanvändning så kan jag konstatera att flera av dem har mer än tio år på nacken. Och när det gäller hållningsföreskrifter för försöksdjur så ser jag att de är tjugo år gamla. Detta är naturligtvis djupt otillfredsställande.
Enligt min mening bör de föreskrifter och de allmänna råd som meddelas enligt djurskyddslagen vara tidsbegränsade. Det bör sättas en bortre gräns, så att myndigheterna regelbundet måste uppdatera dem. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Jan Emanuel Johansson (s) |