Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa krav på odlingsfria zoner på 5–10 meter längs vattendrag.
Medan svenska miljöbelastande utsläpp sjunker för varje år på ett flertal områden kan av tillgänglig statistik inte utläsas någon minskning av vattendragens transport av fosfor och kväve till kusten. Den kustnära övergödningen är ett stort problem i Skåne som helhet, inte minst vid Skånes östkust där nu algblomning och tångdrivor längs kusten är ständigt återkommande problem. Denna kustnära övergödning är i allt väsentligt nationellt betingad och beror just av de åar och vattendrag som avvattnar jordbruksbygden och transporterar stora mängder fosfor och kväve till kusten.
För att få ner jordbrukets miljöbelastning har många åtgärder föreslagits som t.ex. höjda miljöavgifter på handelsgödsel. Ytterligare ett sätt, med kanske bättre förutsättningar att möta större tolerans av lantbrukarna, är att ställa generella krav på att lämna en odlingsfri zon på 5–10 meter längs alla vattendrag. Enligt tillgänglig sakkunskap skulle sådana gröna zoner verksamt bidra till att ta upp kväve och fosfor så att åarna inte blir övergödda. Samma funktion har också bevarade och nyanlagda våtmarker och översilningsängar. Dräneringsvattnet kunde också samlas i dammar och under torrperioder åter tillföras åkrarna – projekt som lämpligen kunde bekostas ur EU-stödet.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |