Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning om gränsdragning mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma.
Allemansrätten – den enskildes rätt att vistas i naturen – är ett värdefullt inslag i vår svenska kultur och har stor betydelse för människors rätt att vistas i skog och mark. Denna rättighet bör bestå i sin nuvarande form. Samtidigt är det av stor betydelse att inte fastighetsägare eller andra med särskild rätt till en fastighet tillfogas skada på grund av allemansrätten. Det är av stor betydelse för denna unika sedvänjas fortlevnad att den accepteras och respekteras av såväl markägare som av den som nyttjar allemansrätten.
Så länge allemansrätten utnyttjas enligt principen att den inte får medföra nämnvärd skada eller olägenhet är den knappast ett problem för markägaren. Däremot kan problem uppstå då många människor använder samma område. Det kan inträffa vid stora arrangemang eller vid verksamheter som är återkommande under en längre tid. Exempel på det senare är ridverksamhet, särskilt i närheten av större stall, och vissa former av naturturism.
Rätten att med stöd av allemansrätten bedriva organiserad verksamhet i naturen inkluderar även kommersiell verksamhet. Detta innebär att en näringsutövare inte ens behöver informera en markägare och än mindre ha tillstånd för att utnyttja dennes egendom för sin verksamhet under förutsättning att verksamheten inte leder till större skador och olägenheter än vad markägaren skall behöva tåla på grund av allemansrätten.
Allemansrätten är ett värdefullt inslag i vår svenska kultur. Kommersiell verksamhet i naturen på annans mark medför dock i allmänhet så stort intrång och skada att det inte ryms inom allemansrätten utan kräver överenskommelse mellan markägaren och den som bedriver verksamheten. Därför bör kommersiell verksamhet i naturen med åberopande av allemansrätten och utan överenskommelse med berörda markägare förbjudas när det är fråga om verksamhet som på ett påtagligt sätt påverkar markägaren. För att naturturism skall kunna bedrivas utan konflikter är det nödvändigt att den är lokalt förankrad och att markägarperspektivet beaktas.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Lena Ek (c) |