Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga beteende.
Djurskyddslag även i djurpark. Traditionen att hålla djur i fångenskap för människors blotta nöje kan spåras till år 1000 f.Kr. i Kina. Den kinesiska kungen Wen anlade då en park som var öppen för allmänheten. Den första parken i västerlandet som var öppen för allmänheten var den i Jardin des Plantes i Paris år 1793. På den tiden sågs vilda djur mer eller mindre som förbrukningsvaror från kolonierna som skulle visas upp på ett för människor underhållande sätt. Den moderna djurparksfilosofin, som formades av Karl Hagenbeck i Hamburg i början av 1900-talet, betonade dock att djuren skulle få större inhägnader och att samlingarna också skulle vara av vetenskapligt intresse och främja avel av sällsynta djur. Men grundidén för såväl dagens som gårdagens djurparker är dock densamma, d.v.s. att roa, skrämma, fascinera och överraska människan.
Djurparkerna utgår generellt sett utifrån människans perspektiv och inte djurens intresse. Detta måste ändras. Djurparksdjuren måste mer kraftfullt omfattas av djurskyddslagens portalparagrafer – att djuren inte ska utsätta för onödigt lidande (2 §) och att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende (4 §). Visst kan det vara acceptabelt att vilda djur hålls i särskilda djurparker för forskning och för att öka kunskapen om djuren för oss människor. Det gagnar också de enskilda djurindividerna. På sikt bör dock de traditionella djurparkerna försvinna. Det är fullkomligt oacceptabelt med djurparker som är gjorda för att underhålla människor med vilda djur utan hänsyn till djurens egen hälsa och naturliga beteenden.
Omfattande studier visar att vilda djur ofta inte mår bra av att leva i fångenskap. Sedan mitten av 1980-talet finns flera studier som tyder på detta. Ett nytt sjukdomsbegrepp har lanserats, zoochosis, djurparkssjukan, för att beskriva de psykiska störningar som uppkommer hos djuren. Ett typiskt tecken är att de ägnar sig åt ett utdraget och enformigt beteende eller gör sig medvetet illa.
Vissa djurarter bör dock redan nu fasas ut från svensk djurparksverksamhet. Delfiner är ett tydligt exempel. I frihet lever delfiner i familjegrupper på upp till 10 individer eller ofta i större grupper om 100-talet individer. Delfiner simmar fritt i haven, över 100 kilometer varje dag. I fångenskap aborteras ofta deras avkommor spontant och medellivslängden är knappt hälften jämfört med exemplar i frihet. Deras arttypiska beteende kommer inte till sin rätt i klorerade bassänger.
Djurparkers folkbildande funktion för att sprida kunskap om djur brukar nämnas för att stärka deras legitimitet. En del djurparker sysslar ju också med zoologisk och veterinärmedicinsk forskning. Detta synsätt ledde till att momsen på entréer till djurparker sänktes (betänkande 2000/01:SkU7) för att stimulera ovanstående. Jag kräver nu en utvärdering av huruvida momssänkningen på djurparksentréer lett till att öka djurarters mångfald och de vetenskapliga bidragen till zoologisk forskning.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |