Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beslut om strandskydd skall decentraliseras till kommunal nivå.
Sverige är ett mångfacetterat land. Landskapet skiljer sig åt mellan de olika länen och bebyggelsens täthet varierar mycket mellan storstad och landsbygd. Den variationsrikedom som vårt land kan uppvisa ger oss unika förutsättningar och möjligheter. Men om varje del av landet ska kunna dra nytta av sina fördelar är det också nödvändigt att beslutsfattandet inte sker centralt utifrån lagstiftning fattad på nationell nivå.
Strandskyddet är ett av de områden där det tydligt går att se att Sverige är ett land med många nyanser. Samtidigt som det i vissa regioner är viktigt och riktigt att bibehålla strandskyddet för att alla medborgare ska kunna ta del av närheten till vatten och stränder har vi på andra ställen i landet en helt annan situation. Exempelvis har invånarna i Arjeplogs kommun 3 km strand per person!
I många sammanhang värnas det kommunala självstyret. Det är beklagligt att så inte sker vad gäller byggnation vid sjöar och strandnära lägen. Det vore rimligt att varje kommun, utifrån de lokala förutsättningar som råder, själv kunde fatta beslut om boende nära vattenområden. För många mindre orter är detta mycket angeläget. Det handlar om att skapa en levande landsbygd men det handlar även om att kunna erbjuda attraktiva tomter nära vatten och natur. På så sätt skulle kommuner där inflyttningen är liten kunna vända trenden och attrahera medborgare att bosätta sig i kommunen.
Vi kommer båda från delar av landet där nuvarande strandskyddsbestämmelser sätter käppar i hjulen för expansiva kommuner som vill använda delar av sin strandnära mark till nybyggnationer. Habo kommun i Jönköpings län är ett av flera exempel på detta. Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt. Det är tydligt att just beslut om strandskydd idag ligger på en nivå alltför långt från kommuninvånarna. Inte minst för de små kommunernas expansionsmöjligheter är en snabb reform på området därför ytterst angelägen.
Det är naturligtvis viktigt att miljö- och naturintressen beaktas innan beslut fattas om eventuell byggnation i känsliga strandnära områden. I sådana fall bör de statliga myndigheter som idag fattar beslut fungera som remissinstanser. Om det finns särskilda miljöskäl bör exempelvis länsstyrelsen få yttra sig innan beslut tas.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |
Anna Grönlund (fp) |