Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot vildsvinen.
Lantbrukare och skogsbrukare drabbas alltmer av vildsvinens härjningar i mark och skog. Vildsvinen är tåliga djur som förökar sig snabbt och som inte har några naturliga fiender. En sugga får i genomsnitt fem kultingar om året. Stammen är inte längre hanterbar och måste reduceras. I skogen bökar vildsvinen upp nysatta gran- och tallplantor. Plantornas rotsystem förstörs vilket medför att nyplanteringar måste göras. Lantbrukarna drabbas av skador på naturbetesmarkerna, men även vallar, potatis, spannmåls- och majsfält skadas. Det finns många exempel på hur hela spannmålsfält blir förstörda och att betesmarker bökas upp. Det finns även fall där djurens spillning kommit med i ensilageskörden från fodervallarna, något som lett till att korna blivit sjuka och att mjölken blivit otjänlig. Med den växande vildsvinsstammen ökar även risken för trafikolyckor och människor börjar bli rädda för att ge sig ut i skog och mark på grund av de oskygga djuren.
För att lindra vildsvinens framfart behövs jaktvårdsinsatser på bred front och att nya och mer effektiva jaktmetoder måste få tillämpas. På så sätt kan stammen tas ner på en godtagbar nivå. Vidare bör medel avsättas så att drabbade lant- och skogsbrukare som lider ekonomiskt av vildsvinens skadegörelse kan få ersättning.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |