Motion till riksdagen
2003/04:MJ203
av Carl-Axel Johansson (m)

Svenskt fiske i Östersjön och Västerhavet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äganderätter för fiskevatten med tilldelade kvoter för fiskare och trålfiskföretag.

Motivering

Fiskerinäringen får allt större bekymmer för sin fortsatta verksamhet. Detta beror på att förutsättningarna för det svenska och framför allt det sydsvenska fisket är oklara. Försvinner råvaran – då försvinner också förutsättningarna för fisket och beredningsindustrin.

Det finns många spekulationer till nedgången i torskstammen. En faktor är att det helt enkelt tas upp för mycket torsk. Därför har ensidiga svenska fiskestopp förekommit som förslag till åtgärder.

Enligt min mening kommer inte ett ensidigt svenskt torskfiskestopp att lösa problemet med utfiskningen, men väl beröva människor deras möjlighet till försörjning som i många fall måste ersättas med ett bidragsberoende. Många kustsamhällen skulle hotas i sin existens.

Skall det svenska fisket ha en chans att överleva så måste vi vårda fiskebestånden – så att vi även fortsättningsvis kan ha ett effektivt fiske. Vi kan t.ex. följa Islands exempel. Island är ett föregångsland när det gäller bevarandet av fiskbestånden. Där insåg man att så länge ingen ägde fiskevattnen så skulle rovdriften på fisk fortsätta. Islänningarna har nu infört äganderätter för fiskare och trålfiskeföretag, vilket innebär att de blir tilldelade kvoter som de kan handla med på en fri marknad.

De isländska fiskarnas eget ansvar är utgångspunkten för deras fiskepolitik, eftersom det nu finns ett ekonomiskt incitament att bevara fiskebestånden. Det enskilda ägandet främjar ett hushållande och vårdande av resurserna som inte det kollektiva klarar av.

Stockholm den 19 september 2003

Carl-Axel Johansson (m)