Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om integration av miljöfrågor i relevanta politikområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen, inom EU och i andra internationella sammanhang, skall verka för att kommande internationella överenskommelser om koldioxidutsläpp baseras på utsläpp per capita.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undersöka möjligheterna att använda styrmedel som gränskorrigerade koldioxidavgifter eller koldioxidrelaterade importavgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att harmoniserade regler i EU skall vara minimiregler så att enskilda EU-länder skall kunna införa strängare regler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljögarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inte skall kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att tillåta andra produkter med liknande egenskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige hårt skall driva substitutionsprincipen i EU:s kemikaliepolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om majoritetsbeslut för skatter på miljöområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en miniminivå för koldioxidskatt inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av minimiskatter på bränsle för flyg och fartyg i internationell trafik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s statsstödsregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentlig upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att miljörevision byggs upp inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning om förnybara energislag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s biståndsverksamhet.
Miljöpartiet instämmer i de flesta av prioriteringarna och slutsatserna i skrivelsen som i huvudsak bygger på Naturvårdsverkets rapport EU-prioriteringar för att nå miljömålen. Det är angeläget att de snabbt får genomslag i det svenska EU-arbetet.
Det är positivt att regeringen anser att Sverige ska vara pådrivande när det gäller att förstärka den s.k. Cardiffprocessen om integrering av miljöhänsyn. För att det ska vara möjligt att uppnå miljömålen är det helt avgörande att kunna påverka politiken inom andra områden. Särskilt viktiga områden är transport-, energi- och handelspolitik samt fiske- och jordbrukspolitik.
Sveriges agerande måste dock skärpas på två sätt för att arbetet ska bli mer framgångsrikt:
Sverige måste ge miljöaspekter större vikt i relevanta ministerråd, t.ex. vad som på senare tid skett med fiskefrågor. Detta gäller inte minst konkurrenskraftsrådet, som ansvarar för såväl frågor om instrument som offentlig upphandling som sakfrågor, t.ex. kemikaliestrategin.
Sverige måste bli bättre på att integrera miljöfrågor i relevanta politikområden på hemmaplan. Det ger en större tyngd och trovärdighet i det internationella arbetet och möjliggör även användning av exemplets makt.
Dessvärre präglas skrivelsen alltför mycket av brist på insikt om vikten av integrering. Alltför ofta resoneras i termer av ”hur arbetet på miljöområdet bör bedrivas”. Poängen är just att det inte enbart är frågan om ”arbetet på miljöområdet”, utan arbetet på alla områden med betydande miljökonsekvenser.
Det är nödvändigt att, såsom regeringen skriver, bryta sambandet mellan tillväxt å ena sidan och miljöförstöring och ökad resursanvändning å andra sidan. Men detta är otillräckligt. Miljöbelastningen och resursanvändningen måste minskas i absoluta termer.
I diskussionen om Kyotoprotokollet framförs som en svaghet att u-länder inte omfattas. Detta används av bl.a. USA som en förevändning för att inte göra något själv.
Detta är en brist. Det framtida klimatarbetet måste även omfatta viktiga u-länder. Målet bör vara det som internationellt ibland kallas för ”contraction and conversion”. Eftersom fossila energiresurser är spridda i alla världsdelar och klimatpåverkan är global behövs en globalt hållbar ansats. Det är inte hållbart med nuvarande fördelning av klimatpåverkande utsläpp. Det problemet kommer man inte åt genom att resonera i termer av procentuella minskningar. Utgångspunkten bör i stället vara att varje land har rätt till lika stora koldioxidutsläpp per person. Miljöpartiet anser att Sverige bör verka både på egen hand och via EU för att framtida klimatöverenskommelser ska bygga på denna princip.
Sverige bör vidare undersöka möjligheterna att på nationell eller EU-nivå använda styrmedel som gränskorrigerade koldioxidavgifter eller koldioxidrelaterade importavgifter för att ge ekonomiska incitament för industriländer som ännu inte ratificerat Kyotoprotokollet att göra så. Finns inte sådana möjligheter nu bör Sverige verka på egen hand och via EU för att dessa skrivs in i framtida klimatöverenskommelser.
Skrivelsens förslag angående harmoniserade regler är alltför defensiva. Regeringen föreslår t.ex. att Sverige ska göra ett bättre grundarbete innan kommissionen lägger sina förslag. Detta är i sig bra, men otillräckligt.
Miljöpartiet anser att Sverige konsekvent bör verka för att regler som påverkar miljön direkt eller indirekt får karaktären av minimiregler i stället för harmoniserade regler, dvs. att det alltid ska vara möjligt för länder att ställa högre miljökrav. De krav som för närvarande ställs på avvikelser från harmoniserade regler att nationella regler skall vara grundade på nya vetenskapliga belägg strider mot försiktighetsprincipen. De hindrar också att hänsyn tas till sociala värderingar, eller avvägningar mellan miljöhänsyn och andra hänsyn, och försvårar därmed en nödvändig dynamik i miljöarbetet. Även varuregler som inte i första hand avser miljöegenskaper kan få miljökonsekvenser och bör därför vara utformade som minimiregler. Ett aktuellt exempel är reglerna för bildäck, vilka försvårar för Sverige att ställa krav på minskad användning av däck innehållande cancerframkallande HA-oljor.
Ett problem med miljösamarbetet inom EU är att det finns områden där de enskilda länderna har svårt att gå före och ställa högre miljökrav på såväl egen tillverkning som import. Därmed begränsas möjligheten att driva på EU:s miljöpolitik genom att vara föregångare på miljöområdet.
Det är positivt att regeringen anger att Sverige bör utnyttja den s.k. miljögarantin i syfte att försöka flytta fram EU:s positioner när det gäller miljöanpassning av kemikalieanvändning.
Miljöpartiet anser att Sverige bör pröva miljögarantin genom att notifiera nationella förbud till EU. Sverige bör också verka för införandet av en verklig miljögaranti som ger medlemsländerna rätt att gå före med högre miljökrav. Den gamla paragrafen i Nicefördraget 95 har införts i princip oförändrad i det konstitutionella fördraget. Paragrafen ger inte medlemsländerna rättighet att införa starkare lagstiftning för att skydda miljö och hälsa. De undantagsmöjligheter som finns är fortfarande kraftigt kringskurna av krav på att lagstiftningen måste motiveras med nya vetenskapliga bevis, att problemet är särskilt allvarligt inom just det medlemslandet och att problemet ska ha uppkommit först efter att EU harmoniserat sin lagstiftning.
Miljöpartiet anser att Sverige inte ska kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att tillåta produkter med snarlika egenskaper. Förbud mot kemiska ämnen på EU-nivå blir verkningslösa om så gott som identiska ämnen godkänns i medlemsländerna. När permetrin som används för bekämpning av snytbagge i skogsbruket förbjöds på EU-nivå godkände Kemikalieinspektionen medlet ”Cyper Plus” med den aktiva substansen cypermetrin. De båda ämnena har mycket liknande egenskaper, bl.a. risk för skador på ekosystem genom påverkan på insekter som medlet inte är avsett att bekämpa. Medlen kan även ge hudirritationer och allergiska besvär hos de som hanterar dem.
Sverige bör verka för att harmoniserade kemikalieregler i EU ska vara minimiregler så att enskilda EU-länder ska kunna ha strängare regler. De enskilda länderna bör ges möjlighet att gå före när det gäller miljökrav samt ha rätt att ställa samma miljökrav på importerade produkter som på de produkter som tillverkas inom landet. Det är positivt att regeringen anger att Sverige bör verka för att länder som redan förbjudit en kemisk produkt inte ska tvingas återinföra den.
Regeringen anger att viktiga hörnstenar i arbetet med kemikaliefrågorna bör vara försiktighets- och substitutionsprinciperna. Miljöpartiet anser att det är angeläget att Sverige hårt driver substitutionsprincipen som innebär att man ska välja den minst farliga kemikalien när det finns olika alternativ. Förslaget till ny kemikalielagstiftning inom EU, REACH, har varit föremål för en omfattande remissrunda och har efter kritik från den europeiska kemikalieindustrin försvagats. Förslaget ger industrin rätt att fortsätta använda farliga kemikalier om den har ”fullgod kontroll” över dem, även om det finns säkrare och mindre miljöbelastande alternativ. Detta är en klar försvagning gentemot tidigare förslag.
Det är positivt att regeringen anser att Sverige bör verka för att miniminivåer för miljörelaterade skatter införs på EU-nivå inom fler områden. Miljöpartiet instämmer i detta och anser dessutom att befintliga miljöskatter bör höjas.
EU:s bestämmelser om skatter måste ändras för att möjliggöra majoritetsbeslut för vissa ekonomiska styrmedel på miljöområdet, skatt på utsläpp av koldioxid och svavel samt skatt på konstgödsel.
Sverige bör arbeta för att det införs en miniminivå på koldioxidskatt inom EU. Eftersom effekterna av utsläpp av växthusgaser i första hand är gränsöverskridande anser Miljöpartiet att beslut om miniminivåer på koldioxidutsläpp bör kunna fattas med kvalificerad majoritet. I avvaktan på koldioxidskatt inom EU bör Sverige ta initiativ till att nationer, i första hand i vår närhet, enas om en samordnad successiv upptrappning av de nationella koldioxidskatterna. Sverige bör också verka för bättre samordning med grannstaterna i syfte att uppnå klimatmålen.
Sverige bör aktivt verka för att EU i internationella förhandlingar driver på för införande av minimiskatter på bränsle för flyg och fartyg i internationell trafik samt, i avvaktan på att detta blir möjligt, att minimiskatter införs för flyg- och fartygstrafik inom unionen.
Miljöpartiet stöder regeringens ansträngningar för att avveckla subventionerna till fossila bränslen och andra miljöskadliga subventioner. EU:s regler för statsstöd måste miljöanpassas. Reglerna hindrar inte att omfattande stöd ges till inte bara kolbrytning utan också verksamheter som bilfabriker eller flygplatser och på så sätt snedvrider konkurrensförhållanden inom energi- och transportsektorn. I den pågående dispyten mellan kommissionen och Sverige om energiskatter tycks kommissionen anse att den relevanta jämförelsen är den mellan den energiskatt som t.ex. svenska stålverk betalar och den skatt som svenska hårfrisörer betalar. Den relevanta jämförelsen bör rimligen vara mellan den skatt som stålverken betalar i olika länder. Om kommissionens tolkning får genomslag behöver reglerna ändras. Den svenska regeringen bör verka för ett förtydligande eller, vid behov, en regeländring.
Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning att Sverige bör fortsätta att påverka utformningen och tolkningen av EG:s upphandlingsdirektiv för att i ökad utsträckning få möjlighet att ställa miljökrav. Detta behöver dock preciseras.
Både Nutek (Nationell kraftsamling för miljödriven näringslivsutveckling, november 2003) och Vinnova (Nationell innovations- och forskningsstrategi för området miljödriven teknikutveckling, oktober 2003) har nyligen framhållit den stora vikten av offentlig upphandling.
Nuvarande regelverk för offentlig upphandling medger inte att man ställer krav på att en vara har ett miljömärke, inte ens EU:s eget miljömärke. Detta ökar informationsproblemen för både inköpare och säljare och erbjuder därmed möjligheter till fusk. I dagsläget får man begränsa sig till att använda miljömärkningskriterier som vägledning när upphandlingskriterierna fastställs. Vissa företag har dock utnyttjat förhållandet att det är svårt att kontrollera de uppgifter som anbudslämnare givit in och lämnat felaktiga uppgifter (se t.ex. Miljörapporten nr 10/2003).
En central fråga som inte nämns uttryckligen i skrivelsen är möjligheten att ställa krav på produktionsprocessen. Detta är en självklarhet i teknikupphandling och i miljömärkning, både för den nordiska Svanen och EU:s blomma. Kommuner, landsting och staten måste ha samma rätt att i sin upphandling ta miljöhänsyn. Något som regeringen och EU i andra sammanhang uppmanar enskilda konsumenter att ta.
Den gängse tolkningen av EG:s nuvarande regler enligt t.ex. riksdagens utredningstjänst är dock att krav inte får ställas på produktionsprocessen. Detta inskränker kraftigt möjligheten att använda offentlig upphandling för att driva på teknikutvecklingen. Regelverket innebär att den kommunala upphandling som banade vägen för utvecklingen mot klorfritt och klorsnålt papper på 1980-talet inte skulle kunna genomföras idag. Det innebär också att man inte ens kan ställa samma krav som behövs för att få miljömärkning enligt EU:s eget system (RUT dnr 2003:2133). Detta riskerar att undergräva intresset för systemet hos både producenter och konsumenter.
Om den pågående förlikningsprocessen mellan parlamentet och ministerrådet inte leder till en tydlig förbättring på detta område bör regeringen uppmana kommissionen att dra tillbaka förslaget COD/2000/0115. I annat fall bör regeringen söka ett klargörande yttrande från EG-domstolen genom att driva ett fall där man t.ex. ställt samma krav som gäller för att få EU:s miljömärkning på något område.
Synen på sammanhållning präglas av en grundläggande motsättning. Ibland framhålls att målet är en utjämning av levnadsstandarden. Ibland framhålls som ett mål att avståndet i levnadsstandarden skall behållas. Detta kommer till uttryck i påståenden om att Sverige har ”rasat i välfärdsligan”, vilket innebär att vår produktion och konsumtion inte har vuxit lika mycket som andra länders. Försöken att både behålla försprånget och uppnå en utjämning riskerar att öka belastningen på miljön. På sikt behövs en utjämning inom de ekologiska ramarna.
Därför instämmer Miljöpartiet i regeringens bedömning att kvantitativa och kvalitativa nyckeltal på miljöområdet behövs för att kunna bedöma miljömåluppfyllelsen. Såsom framhållits av Resurseffektiviseringsutredningen (SOU 2001:2) behöver sådana mål utformas bl.a. i termer av absoluta mål för resurs- och energianvändning. Ett tecken på det absurda i den praktiskt förda politiken är ett mätbart mål som ofta används ”absorptionskvoten” – vilken andel av tillgängliga EU-medel på ett område som landet fått del av.
Miljöpartiet anser att Sverige ska verka för att miljörevision införs inom EU. Europeiska revisionsrätten bör ges ett speciellt miljörevisionsstöd så att kompetens om miljörevision kan byggas upp. En av EU-parlamentets budgetkontrollutskott beställd studie visar hur miljörevision och social revision kan byggas upp på EU-nivå. Kvalitativa och kvantitativa nyckeltal på miljöområdet kan användas av miljörevisionen.
Sverige bör verka för att en större del av EU:s forskningsbudget ska gå till forskning om förnybara energislag som solceller, vind och bioenergi. Finansieringen kan ske genom att anslagen till nukleär forskning minskas.
Bistånd via kommissionen uppgick år 2000 till 4,9 miljarder USD. Sverige bör verka för att en större del av biståndet kanaliseras dit behoven är störst istället för att, som idag, i hög grad gå till forna kolonialstater.
Betydande summor kanaliseras idag genom Europeiska investeringsbanken (EIB). Bedömare i kandidatländerna som granskat EIB:s verksamhet i jämförelse med andra finansiärer som Världsbanken och Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) anser att EU:s bank EIB är klart sämst av de stora multilaterala finansiärerna när det gäller miljöhänsyn, öppenhet och folkligt deltagande i beslutsfattandet. Sverige bör aktivt verka för att förbättra EIB i dessa avseenden.
|
Stockholm den 25 november 2003 |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |