Regeringens skrivelse 2003/04:9 EU-prioriteringar för att nå miljömålen pekar ut fyra områden som Sverige bör prioritera inom EU:s miljöarbete. Dessa är
klimat samt försurning och övriga luftföroreningsfrågor,
kemikaliefrågorna inklusive bekämpningsmedel samt resurs- och avfallsfrågorna inom ramen för hållbara konsumtions- och produktionsmönster,
en hållbar förvaltning av naturresurser och bevarandet av biologisk mångfald samt
marina miljöfrågor.
Som ett komplement till denna prioritering föreslår Kristdemokraterna att regeringen även bör prioritera frågor rörande odlingslandskapet och den därmed förknippade gemensamma jordbrukspolitiken. Vi ser regeringens skrivelse som en ram som skall fyllas med konkret innehåll. Kristdemokraterna framför flera sådana konkreta förslag på frågor Sverige bör driva inom de olika områdena. Vi har därvid i möjligaste mån undvikit att upprepa yrkanden från den allmänna motionstiden.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 4
5 Prioriterade områden 4
6 De svenska miljökvalitetsmålen och EU-arbetet 5
6.1 Begränsad klimatpåverkan 5
6.1.1 Trafiken 6
6.2 Frisk luft 6
6.3 Bara naturlig försurning 7
6.4 Giftfri miljö 7
6.5 Skyddande ozonskikt 7
6.6 Säker strålmiljö 8
6.7 Ingen övergödning 8
6.8 Levande sjöar och vattendrag 8
6.9 Grundvatten av god kvalitet 8
6.10 Hav i balans samt levande kust och skärgård 9
6.10.1 Oljeutsläpp 9
6.10.2 Kemiska substanser 9
6.10.3 Skydd av marin fauna 10
6.10.4 Ekologiskt hållbart fiske 10
6.10.5 Socialt hållbart fiske 11
6.11 Myllrande våtmarker 12
6.12 Levande skogar 12
6.13 Ett rikt odlingslandskap 12
6.13.1 Livskraftigt jordbruk är en förutsättning för ett rikt odlingslandskap 12
6.13.2 Global solidaritet 13
6.13.3 Ekologisk odling 14
6.13.4 Minskat näringsläckage 14
6.13.5 Genmodifierade grödor 14
6.14 Storslagen fjällmiljö 16
6.15 God bebyggd miljö 16
7 Genomförande av prioriteringarna 17
7.1 EU:s beslutsprocesser i miljöfrågor 17
7.2 Ekonomiska styrmedel 17
7.3 Offentlig upphandling 18
7.4 EU:s biståndsverksamhet 18
7.4.1 Miljöprövning vid exportkrediter 19
7.5 Forskning och utveckling 19
7.6 Information och miljöledning 19
7.6.1 Konsumentvägledning 20
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevarandet av ett rikt odlingslandskap skall vara ett område där insatser särskilt prioriteras inom EU-arbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s ansvar för upprättandet av ett hållbart trafiksystem utan fossila bränslen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetet med EU:s kemikaliestrategi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder inom EU mot oljeutsläpp till havs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att EU-länderna snarast ratificerar AFS-konventionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s finansieringsdel av miljö- och landsbygdsprogrammet bör öka.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s regler för offentlig upphandling vad avser möjligheten att välja bort produkter som framställts genom användande av genetiskt modifierade organismer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beslut om miniminivåer på miljöavgifter skall kunna fattas genom majoritetsbeslut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internalisering av miljökostnaderna för produktion och transport av varor, såväl på den inre marknaden som i internationella handelsavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten för medlemsländer att ha strängare miljöregler än vad EU:s lagstiftning kräver.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på miljöhänsyn, inklusive hänsyn till transporter, vid offentlig upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU genom handel och bistånd bör underlätta omställningen till miljömässigt hållbara tekniker, i synnerhet energisystem, i tredje världen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöprövning vid exportkrediter från medlemsländerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör vara pådrivande i fusionsforskningen och medverka till att ITER konstrueras så snart som möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör införa ett komplement till EMAS för mindre företag.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens skrivelse 2003/04:9. För ett litet land som Sverige är det nödvändigt att koncentrera sina ansträngningar för att kunna få genomslag för viktiga synpunkter. Kristdemokraterna ser Europeiska unionen som ett viktigt forum för att driva miljöfrågor. Då miljöproblemen är gränsöverskridande till sin natur är EU i många fall den mest lämpliga nivån för att lösa miljöproblemen i vår världsdel. Förvaltarskapsprincipen måste vara förankrad och få en tydlig tillämpning i EU. Det innebär att en långsiktigt hållbar utveckling måste vara målet för samtliga EU:s politikområden. Försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar bör vara centrala i miljöarbetet i EU. Miljöpolitiken bör vara så flexibel att varje land och region kan anpassa åtgärder efter sina unika förhållanden.
Sverige har genom sin politiska och idémässiga tradition ett särskilt ansvar att vara pådrivande i miljöfrågorna inom EU. Inte minst gäller detta de svenska kristdemokraterna, som tidigt insåg miljöfrågornas betydelse för samhället.
För att fastställa de områden där svenska insatser bör prioriteras inom EU:s miljöarbete väljer Kristdemokraterna följande kriterier som utgångspunkter:
A. Gränsöverskridande problem.
B. Problem vars lösning involverar omfattande teknikutveckling, som inte i första hand är begränsad till Sverige.
C. Problem som sin till natur är sådana att det land eller de länder som försöker lösa dem på egen hand drabbas av allvarliga konkurrensnackdelar.
D. Problem som orsakas av, eller vars lösning försvåras av, EU:s gemensamma politik.
E. Problem som utgör särskilt akuta hot mot Sveriges miljö eller intressen.
F. Problem som försvårar relationerna mellan EU och omvärlden, eller orsakar globala orättvisor.
I nedanstående tabell åskådliggörs vilka av dessa kriterier som är aktuella för de 15 svenska miljökvalitetsmålen.
Slutsatsen blir att de miljökvalitetsmål som bör prioriteras är följande:
Hav i balans samt levande kust och skärgård
Begränsad klimatpåverkan
Giftfri miljö
Frisk luft
Bara naturlig försurning
Ett rikt odlingslandskap
Dessa miljömål stämmer ganska väl med den bedömning regeringen gjort, även om regeringens skrivelse inte formulerar de prioriterade områdena i termer av riksdagens miljökvalitetsmål. Som ett komplement till de i regeringens skrivelse utpekade målen skulle Kristdemokraterna dock vilja förorda att även frågorna om odlingslandskapet och den därmed relaterade gemensamma jordbrukspolitiken skall prioriteras av den svenska regeringen i EU-arbetet. Förslag på frågor som Sverige bör driva finns nedan under punkt 6.13.
Kristdemokraterna anser att klimatmålet bör vara det högst prioriterade miljömålet i EU:s miljösamarbete. Kristdemokraterna delar regeringens bedömning att EU:s arbete med klimatproblemet bör vara inriktat på åtgärder som är fördelaktiga att samordna, som inte eller endast svårligen kan genomföras på nationell nivå och som stärker EU:s trovärdighet i internationella förhandlingar.
Kristdemokraterna anser dock att nödvändigheten av ett kraftfullt samarbete för att fasa ut fossilbränsleanvändningen inom transportsektorn behöver lyftas fram tydligare.
Det är absolut nödvändigt att USA kommer med i det internationella samarbetet mot växthuseffekten. Detta måste vara det viktigaste europeiska kravet i förhandlingar med USA. Klimatfrågan är bara ett exempel på den arrogans som USA ofta uppvisar i det internationella umgänget, vilken förargar opinionen i åtskilliga länder och underblåser antiamerikanska strömningar. Det är därför även ett ömsesidigt säkerhetsintresse för både USA och EU att frågan löses. Denna insikt måste bibringas administrationen i Washington.
Erfarenheten visar att Kalifornien genom sin stora bilpark kunnat vara pådrivande i utvecklingen av miljövänlig teknik. Tydliga krav från EU skulle kunna ge en ännu snabbare teknikutveckling. Mot bakgrund av Sveriges roll som bilnation och den stora kompetens som bilindustrin i Sverige besitter, bör regeringen inom EU vara betydligt mer frimodig i arbetet med att få fram ett långsiktigt hållbart trafiksystem med förnyelsebara bränslen. Europeiska teknikgenombrott kan sedan komma hela världen till nytta. Kristdemokraterna anser att Sverige bör gå i täten för en nollvision för fossila bränslen. På kort sikt bör ökad övergång till dieselbilar eftersträvas under förutsättning att begränsningar av partikelutsläpp kan lösas på ett tillfredsställande sätt.
Som påpekas i regeringens skrivelse, har utsläppen av koldioxid från tunga fordon och arbetsmaskiner inte uppmärksammats tillräckligt inom EU. Kristdemokraterna vill framhålla att dessa fordon också orsakar stora utsläpp av kväveoxider och kolväten. Det krävs gemensamma EU-regler mot avgasutsläppen från arbetsmaskiner, utombordsmotorer och motordrivna trädgårdsredskap.
Särskilt bör utsläppen från sjöfarten minskas. I dag drivs många färjor med regelbunden trafik på Sverige med lågsvavlig och förhållandevis miljövänlig bunkerolja. Sverige har som första land i världen infört miljödifferentierade avgifter. Principen är att fartyg som trafikerar svenska hamnar och som minskar sina utsläpp, t.ex. genom katalytisk avgasrening och användning av oljor med låg svavelhalt, skall få betala mindre i avgift. De miljödifferentierade farledsavgifterna har hittills uppskattningsvis lett till att utsläppen av svaveloxid har minskat med ca 50 000 ton per år och kväveoxider med ca 27 000 ton per år inom Östersjö- och Nordsjöområdet.
Miljödifferentierade avgifter på sjöfart är ett bra exempel på en åtgärd som bör vidtas på EU-nivå. Här skulle majoritetsbeslut om miniminivåer för bland annat svavelutsläpp vara lämpligt. Sverige bör inom EU driva denna fråga i syfte att uppnå visionen om ett svavelfritt Östersjön.
Arbetet får dock inte begränsas till att bekämpa svavelutsläpp och andra föroreningar. Det krävs en genomarbetad strategi för att föra det europeiska transportsystemet bort från användningen av fossila bränslen. Sjöfarten står för en stor andel av utsläppen av växthusgaser. Gemensamma EU-åtgärder måste vidtas för att ersätta sjöfartens bränslen med klimatvänliga alternativ.
För övrigt instämmer Kristdemokraterna i regeringens bedömning vad avser frisk luft.
Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning.
En av de viktigaste delarna i EU:s miljöarbete är de förhandlingar som sker i samband med fastställandet av EU:s kemikaliestrategi. Arbetet är ofta hårt tidspressat men kräver mycket förberedelsetid för att resultatet skall bli bra för människor och miljö. Ett utkast till förslag på gemensam kemikaliestadga har varit ute på remiss, varunder bland andra Kristdemokraterna lämnat synpunkter. Kristdemokraterna i Sverige påpekar bland andra att förslaget tydligare bör klargöra att de kemikalier som inte uppfyller kraven för registrering skall bli förbjudna. Kristdemokraterna anser vidare att substitutionsprincipen skall följas så att inga kemikalier godkänns om det finns lika bra, mindre farliga alternativ. De testmetoder för djurförsök som anvisas i kemikaliestadgan skall vara vetenskapligt utvärderade och följa OECD:s riktlinjer för djurförsök. Det är angeläget att den databas, som skall skapas för registrering av kemikalierna, är öppen för alla företag som är skyldiga att utvärdera riskerna med sina kemikalier, detta för att minimera onödig användning av djurförsök. Det är viktigt att producenterna får information om hur de kan få tag på existerande data om de ämnen de blir skyldiga att testa enligt den nya stadgan. Även de producenter som producerar mindre än 1 ton per år av en kemikalie bör få tillgång till databasen. För att minska användningen av djurförsök måste information om alternativa metoder för testning av kemikalier göras tillgänglig för alla producenter. Kemikaliestrategin bör inte heller stipulera vilka testmetoder som skall användas (t.ex. att djurförsök måste användas för vissa kemikalier), utan hålla dörren öppen för att nya teststrategier kommer utvecklas under arbetets gång.
Kommissionens förslag presenterades tidigare i höstas. Enligt Kristdemokraternas mening är kommissionens förslag sämre än det utkast som var ute på remiss.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Det är viktigt att tillämpningen av vattendirektivet tar hänsyn till de skilda förutsättningar som finns att minska övergödning i olika delar av unionen. Åtgärder behövs för att få fungerande reningsverk på andra sidan Östersjön, och det är rimligt att EU bidrar till att bekosta en del av den upprustning som behövs i reningsverken i de nya medlemsländer som ligger vid Östersjön. Denna typ av biståndsinsatser kommer att behövas ännu en tid framöver. Kväveutsläppen från jordbruket måste också minimeras, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödesstöd, vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmark. Frikostigare regler för utdelande av s.k. LBU-stöd behövs. Även när det gäller jordbrukets näringsutsläpp är det viktigt att stödja utvecklingen i Baltikum och Polen. Regelsystemet för stöd till de nya medlemsländerna måste därför uppmuntra till näringsuppfångande åtgärder i jordbruket.
Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull förlora i avkastning. Därför är det olyckligt att den svenska regeringen begränsat möjligheten att få ersättning för odling av fånggrödor till Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län. Prioriteringarna i EU:s miljöarbete bör inte begränsas enbart till en frågeställning kring vilka krav Sverige skall driva inom EU. Det är också viktigt att Sverige lever upp till de miljökrav som EU beslutat. I ett s.k. motiverat yttrande påpekar EU-kommissionen att om Sverige verkligen ska uppfylla EU:s nitratdirektiv bör stödet för odling av fånggrödor utvidgas så att jordbruksområdena runt Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren, där jordbruket kan bidra till övergödning, också omfattas.
Om jordbruket ska kunna utnyttja slam från avloppsreningsverk och därigenom reducera slöseriet med fosfor och kväveresurser krävs att EU:s lagstiftning ses över. Sverige och Danmark har fått igenom ett undantag som innebär att bönderna i dessa länder får lov att använda sig av hushållsavfall i form av komposter och rötslam ifrån reningsverk vid ekologisk produktion fram till 31 mars 2006. Frågan behöver dock en permanent lösning.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Kristdemokraterna instämmer huvudsakligen i vad regeringen anför, men anser samtidigt att ambitionerna kan lyftas fram tydligare när det gäller bland annat oljeutsläpp, kemiska substanser, skydd av marin fauna samt ett ekologiskt och socialt hållbart fiske.
Det senaste året har nya åtgärder införts för att förhindra oljeutsläpp i havet. Förhoppningsvis får dessa effekt, men Sverige måste även vara pådrivande i dessa frågor inom EU och de internationella organ som finns för havsmiljön. Nationellt kräver vi att övervakningen till havs ökar. Kristdemokraterna har föreslagit att checkpoints skall finnas till havs och vill se ett samarbete mellan Kustbevakningen, tullen och flygvapnet för en ökad bevakning av fartyg.
Den största delen av oljeutsläppen sker inte vid tankbåtsolyckor utan i samband med rengöringen ombord på olika typer av fartyg. I Östersjön är det sedan 1976 förbjudet att pumpa oljehaltigt länsvatten överbord. Likväl observeras varje år 400–500 olagliga oljeutsläpp i den svenska delen av Östersjön. Mörkertalet torde dessutom vara stort. Det är fortfarande mycket svårt att få till stånd en fällande dom mot miljöbovarna. Sverige måste fortsätta vara pådrivande i dessa frågor inom EU samt de internationella organ som finns för havsmiljön.
IMO har beslutat att fartyg med enkelskrov skall fasas ut till 2015 med vissa undantag. Kristdemokraterna anser dock att transport av olja i enkelskroviga fartyg snarast bör förbjudas inom Sveriges ekonomiska zon. Den rättsliga grunden för en sådan bestämmelse bör klarläggas, då det internationella regelverket är svårtolkat.
EU bör ge teknikbistånd till de nya medlemsländerna så att de kan uppgradera sina fartyg i sjösäkerhetshänseende.
De flesta kemiska substanser som används återfinns i dag, i större eller mindre mängd, i våra vatten. Det finns spår av läkemedel, bl.a. hormonpreparat, i havet. Många gifter har en hormonliknande effekt. Dessa hormoneffekter stör fiskarnas könsidentitet och fortplantningsförmåga. I fiskkött, särskilt från fet fisk, ökar koncentrationen av t.ex. kadmium och kvicksilver. Dumpning av miljöfarligt avfall i havet har redan förbjudits på EU-nivå, vilket biträtts av Sverige.
IMO har antagit en konvention om kontroll av skadliga, påväxthindrande system (AFS-konventionen). Den innehåller bl.a. ett förbud mot att använda bottenfärger med tennorganiska föreningar från och med år 2003 och att alla fartyg som idag är målade med tennorganiska föreningar måste målas om före 2008. Konventionen träder i kraft när minst 25 stater, som tillsammans står för minst 25 procent av världstonnaget, har godkänt den. De gamla och nya EU-medlemmarna utgör tillsammans 25 stater med över 25 procent av världstonnaget. Sverige bör agera för att AFS-konventionen snarast ratificeras.
Både ur nationellt och internationellt perspektiv har Sverige alldeles för få skyddade marina områden. Ett sätt att skydda havsområden är att inrätta marina naturreservat. De reservat som inrättas bör tillsammans täcka Östersjöns samtliga huvudbiotoper. Exempel på områden som bör skyddas är de s.k. utsjöbankarna. Dessa grunda områden har stor betydelse som lek- och foderområden för fisk. Fiskeriverket har beräknat att ungefär 95 procent av Östersjöns fisk och havsfåglar återfinns i fem procent av havet, i första hand i utsjöbankarna. Marina skyddsområden är bland annat nödvändiga för bevarandet av de marina miljöerna och för att säkra fiskenäringens långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Natura 2000 är namnet på det nätverk av värdefulla naturområden som byggs upp inom EU. Naturvårdsverket har föreslagit att regeringen i första hand bör skydda fyra av de tolv utsjöbankarna som Natura 2000-områden. De föreslagna områdena är Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken, Lilla Middelgrund och Fladen. De två förstnämnda ligger i Östersjön och de sistnämnda Kattegatt. Idag är Hoburgs bank redan av regeringen föreslaget som Natura 2000-område. Kristdemokraterna menar att även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med särskilt höga biologiska värden skall skyddas som Natura 2000-områden.
Tumlaren är den enda valart som regelbundet förekommer i svenska vatten. Ett förslag till rådsförordning om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske har skickats ut på remiss från EU-kommissionen. Kristdemokraterna ställer sig huvudsakligen positiva till de regler som föreskrivs i förslaget till förordning. Bland dessa är begränsning av användning av drivgarn i Östersjön och obligatorisk användning av ljudskrämmare, s k pingers, vid vissa typer av fiske. Tumlare har svårt att upptäcka fisknät innan det är för sent, därför simmar de in i och fastnar i dem. Forskning pågår för närvarande kring effekten av dessa pingers, som skall avskräcka tumlarna från att närma sig näten.
Trots politiska ansträngningar har bestånden av torsk och sill fortsatt sjunka. Bestånden för båda dessa arter är nu nedanför den biologiskt hållbara nivån. Idag uppskattas torskbeståndet i Östersjön utgöra endast ett par procent av beståndet i början av 1980-talet. Havsmiljökommissionen skriver i sitt betänkande (SOU 2003:72):
Alla tecken tyder på att det moderna yrkesfisket går mot en krasch, vilket kommer att få stora konsekvenser inte bara för ekosystemen utan även för de återstående yrkesfiskarna, sportfiskarna och därmed för en levande kust och skärgård.
Sverige kan inte längre inta en passiv hållning. Bland de åtgärder som måste övervägas är att tillsammans med de andra Östersjöländerna enas om att stänga ute fiskare från andra länder, som idag genom sitt EU-medlemskap har tillgång till Östersjön. Ett sådant beslut strider inte mot EG-rätten, menar utredningen (SOU 2003:72).
Den nationella och internationella övervakningen av fångstmängderna måste skärpas ytterligare. Det är oacceptabelt att vissa fiskare fortsätter att fiska långt utöver sina tilldelade kvoter. Straffen för överträdelser av fiskereglerna skall vara kännbara och konsekventa och lagstiftningen entydig. Så kallade checkpoints, det vill säga rutiner för in- och utpassering vid fiske i annat lands fiskezon, har visat sig vara effektiva instrument i kontrollverksamheten i de länder där de används. I ett bilateralt avtal med Polen har denna typ av kontrollmekanism redan införts. Norge använder detta system konsekvent och med framgång. Sverige bör såväl bilateralt som på unionsnivå aktivt verka för inrättandet av fler checkpoints. För att minska tjuvfisket bör man också kräva att ländernas fiskeflottor inte är överdimensionerade i förhållande till de fiskekvoter som finns. Dagens EU-regler föreskriver att vid nybyggen skall lika många bruttoton och kilowatt gammal båt tas ur drift. Ägaren får skrota egna eller för ändamålet inköpta fiskefartyg. Men de tekniska hjälpmedlen för navigering och lokalisering av fisk blir allt mer avancerade. Det gör att fiskeflottans faktiska fångstkapacitet ändå ständigt ökar. Därför bör reglerna ändras i syfte att successivt minska den faktiska kapaciteten i fiskeflottan. En översyn bör göras av EU:s fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt hållbart fiske. Idag gynnas stordrift på bekostnad av småskaligt fiske med mindre båtar. En annan metod att komma åt överfisket är satellitkontroll av trålarnas positioner.
Kristdemokraterna anser att fleråriga förvaltningsplaner enligt FAO:s ”Code of Conduct for Responsible Fisheries” skall utarbetas som grund för all beståndsförvaltning. Förvaltningsplanerna skall också utvecklas mot flerartsmodeller för att bättre än i nuläget anpassas till ekosystemansatsen.
Undersökningar från USA indikerar att reservat där allt fiske är förbjudet fungerar som områden där fiskbestånden kan återhämta sig ostört och senare bidra till större fångster utanför de skyddade områdena. Studierna indikerar också att flera små reservat kan vara mycket effektiva. Kristdemokraterna instämmer därför med utredningens (SOU 2003:72) förslag om att mindre reservat med totalförbud mot fiske inrättas på försök i Östersjön och i Nordsjön.
Kristdemokraterna vill framhålla betydelsen av ett nära och förtroendefullt samarbete mellan fiskerinäringen, forskningen, myndigheter och miljöorganisationer, både regionalt, nationellt och på unionsnivå.
EU:s fiskepolitik skall ha en etisk dimension. Många av EU:s fiskenationer fiskar för närvarande i andra länders fiskevatten genom överenskommelser som förhandlas fram av EU. De stora fångster som industrifisket utanför kusterna tar upp innebär i flera fall att fisket närmare kusten, som försörjer många små kustsamhällen och utgör en mycket viktig proteinkälla för befolkningen, avsevärt försämras. Sverige måste verka för att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder.
Utredningen om yrkesfiskets konkurrenssituation kom med sitt betänkande i januari 1999. Sedan har förslaget beretts i Regeringskansliet, men förslaget om införande av ett yrkesfiskaravdrag har hösten 2003 ännu inte fått klartecken från Bryssel. Danmark, som ju också är EU-medlem, stöder sina fiskare. Sverige bör, på liknande sätt, stödja sina yrkesfiskare. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att det förslag till yrkesfiskaravdrag som föreslogs i SOU 1999:3 om yrkesfiskets konkurrenssituation, införs så snabbt som möjligt. Sedan några år tillbaka ligger ärendet hos EU-kommissionen. Regeringen bör verka för att påskynda yrkesfiskaravdragets införande.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Kristdemokraterna delar i allt väsentligt regeringens bedömning. Det är bra att regeringen framhåller subsidiaritetsprincipen, inte minst med tanke på de enorma skillnader som finns mellan de olika EU-ländernas skogsarealer och skogstyper. Skogsbruket har också helt olika betydelse för ländernas näringsliv. Därför måste helhetssynen på skogen variera från land till land. Kristdemokraterna är benägna att instämma i skogsindustrins synpunkt att det föreslagna övervakningssystemet ”Forest Focus” bör få så liten betydelse som möjligt. Det är svårt att tro att den svenska skogen skulle övervakas bättre genom regler från Bryssel än genom beslut fattade av svenska institutioner.
Kristdemokraterna instämmer i regeringens uppfattning att certifiering av skogsbruk primärt bör vara ett marknadsdrivet instrument.
Inom det mellanstatliga EU-samarbetet måste Sverige tydligare profilera sig inom jordbrukspolitiken än vad som hittills varit fallet. Sverige måste också tydligare inom EU driva en politik som främjar ett rikt odlingslandskap och där god miljö och djurhållning sätts i centrum. Ur såväl globalt som nationellt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Europa kan nyttjas för livsmedelsproduktion eller annan produktion som lätt kan avbrytas så att marken kan återföras till livsmedelsproduktion.
Kristdemokraterna instämmer i Världsnaturfondens synpunkt att stödet till lantbrukarna bör göras så attraktivt att nuvarande ägare kan fortsätta sitt arbete och att incitament ges för kommande generationers brukare att ta vid, liksom att EU:s finansieringsdel av miljö- och landsbygdsprogrammet bör öka.
Den reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) som beslutades i somras kommer att få genomgripande betydelse för jordbruket i Sverige, liksom i övriga Europa. En särskild utmaning blir det för de regioner som huvudsakligen är hänvisade till mjölk- och köttproduktion. Nödvändigheten av att särskilt beakta den svenska köttproduktionen belyses av det faktum att importens andel av köttkonsumtionen i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. År 1990 utgjorde importen 9 procent av konsumtionen av nötkött. År 2002 var andelen 36 procent. När mängden betande djur minskar i Sverige försvinner samtidigt värdefulla biotoper och den flora och fauna som är förknippad med dessa. Implementeringen av CAP-reformen måste därför utformas så att svenskproducerat kött får en chans att återta förlorade marknadsandelar.
CAP-reformen innebär en ökad lönsamhetspress på den svenska mjölkproduktionen. Samtidigt ges de enskilda länderna större möjligheter att välja när och hur reformen skall genomföras. För såväl grödor som köttproduktion finns olika valmöjligheter för medlemsländerna att utforma stödet. Det är viktigt att den svenska regeringen följer utvecklingen i övriga EU-länder så att svenska bönder får likvärdiga villkor med andra europeiska bönder. Framför allt bör det råda likvärdiga produktionsvillkor med viktiga konkurrentländer.
För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen är det viktigt att det finns goda förutsättningar för nyföretagande inom jordbruksbranschen. CAP-reformens system med stödrättigheter kan innebära ett problem för nyetablering och generationsskiften, då det kan bli brist på fördelningsbara stödrättigheter. Det är nödvändigt att systemet utformas så att generationsskiften i familjejordbruk inte försvåras, samt att de som investerar under referensperioden inte missgynnas.
Sveriges handels- och jordbrukspolitik drivs i hög grad tillsammans med de övriga EU-länderna. Därför är det viktigt att inom EU arbeta för att öppna marknaden för u-ländernas exportvaror, inte minst jordbruksprodukter och råvaror. Likaså är det viktigt att avveckla de handelsstörande subventionerna inom jordbruket, framför allt dagens exportstöd, som leder till dumpning av jordbruksprodukter på världsmarknaden.
I det pågående arbetet inom WTO måste Sverige och EU ställa mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion. Man bör således eftersträva en dialog om de stödsystem inom jordbruk, fiske och energiområdena som motverkar en hållbar utveckling.
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För närvarande använder man sig av ett system med s.k. positivlistor, d.v.s. det som inte finns upptaget på listan är i princip inte tillåtet. Att få nya produkter godkända för det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år, och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd är mycket små. Systemet med ”positivlistor” måste bytas ut mot mer principiella regler för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga på nationell nivå.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd, möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU krävs två års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit ett år. En förkortning av omläggningstiden till ett år gör reglerna mer utvecklingsvänliga och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för ekologiska produkter, och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Stödet till flerårig vall som tidigare funnits med bland miljöstöden, saknas i det nya programmet som avser 2001–2005 och som gäller stöd för miljövänligt jordbruk. Stödet till vall på åkermark ingår nu tillsammans med stöd till betesmark i ”Öppet och varierat odlingslandskap”. Kristdemokraterna anser att vallodling är en gynnsam odlingsform ur miljösynpunkt och för att förbättra markstrukturen. Därför bör stödet till vallodling redovisas separat. Stödet bör också utformas så att det specifikt riktar sig till odling av vall; idag är det primärt inte vad man odlar som man får stöd för, utan för att odlingen sker ekologiskt.
Rätt använd kan genmodifiering komma till god användning inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Det handlar dock om att försiktighetsprincipen ska gälla så att inte genmodifierade grödor riskerar att slå ut traditionella växtsorter och störa ekosystemet. Det är helt nödvändigt att ha tydliga märkningssystem så att konsumenter och allergiker upplyses om livsmedlet i någon form utsatts för genmodifiering. Det är oroande att inget nämns om genmodifierade grödor i skrivelsen.
Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik är inte tillräcklig. Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för den s.k. försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer (GMO). Det är angeläget att genforskningens stora potential för medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte motverkas. Men samtidigt åligger det den politiska makten, på nationell och europeisk nivå, att i möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns en risk att genmodifierade växter sprider sina anlag till närbesläktade arter och stör ekosystemet. Allergiker kan drabbas om en gen från det allergena ämnet återfinns i en vara som vanligtvis inte framkallar allergiska reaktioner. De långsiktiga riskerna med utsättning av grödor som är resistenta mot exempelvis vissa sjukdomar, skadeinsekter eller kemikalier är inte tillräckligt klarlagda. Utifrån förvaltarskapsprincipen ska EU och Sverige vara synnerligen restriktiva i att tillåta introduktion av genetiskt modifierade livsmedel.
Eftersom de långsiktiga riskerna med GMO ännu är okända anser Kristdemokraterna att de producenter som använder GMO i sina produkter tydligt måste informera om detta. Som konsument ska man ha möjlighet att undvika produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer eller där GMO funnits med i framställningsprocessen av livsmedel. I juli 2003 antog rådet en förordning om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer. Det nya spårbarhetssystemet ska säkerställa att användare blir informerade om huruvida produkterna innehåller eller är framställda av genetiskt modifierade organismer. Kristdemokraterna anser att det före ett marknadsgodkännande skall finnas ett märkningssystem som gör det möjligt för konsumenterna att fatta beslut om konsumtion av livsmedel där GMO funnits med i framställningsprocessen.
Forskningen om genmodifierade livsmedel behöver stärkas. Man vet ännu inte tillräckligt om resultaten av gentekniken eller hur genmodifierade livsmedel påverkar människor, djur och natur.
Inom EU har under året framtagits ett miljöskadedirektiv, som bland annat omfattar frågor som rör biologisk mångfald. Direktivet behandlas under 2003. Kristdemokraterna vill se ett fördjupat svenskt engagemang i det europeiska och internationella samarbetet kring genteknik.
Risken finns att grödor med gener som gör dem motståndskraftiga mot vissa bekämpningsmedel kan korsa sig med vilda släktingar och bilda hybrider, med svåröverblickbara ekologiska följder. Om genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget ska odlas i öppen odling måste nyttan med den genetiska modifieringen noga vägas mot risken att en spridning sker i naturen. Utsättning av sådana organismer ska för närvarande inte tillåtas i öppen odling utan endast i tillståndsprövade försöksodlingar. Den svenska regeringen bör verka för att detta ska vara en gemensam EU-policy.
Växt- och djurförädlingen kan förstärka utarmningen av det genetiska kapitalet genom att konkurrera ut befintliga sorter och raser. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. En så bred genetisk bas som möjligt är en form av försäkring inför en okänd framtid.
En utarmning av antalet grödor medför i sig en minskad biologisk mångfald. En större risk är att gentekniskt skapade egenskaper kan komma att uppträda i vilda växtpopulationer till följd av korsbefruktning. En därigenom uppkommen vild hybridgröda skulle kunna sprida sig okontrollerat och därigenom slå ut existerande biotoper och ekosystem.
Frågan om gentekniskt modifierade livsmedel får inte bli en fråga som bara angår den nationella politiken. Det måste finnas möjligheter att i den kommunala offentliga upphandlingen aktivt kunna välja ekologiska alternativ, som per definition är fria från genetisk modifiering, för att på det sättet säkerställa behovet av säkra livsmedel. Sverige bör verka för att EU:s regler för offentlig upphandling uttryckligen medger myndigheter att avstå från produkter som framställts genom användande av genetiskt modifierade organismer.
Kristdemokraterna delar regeringens bedömning.
Kristdemokraterna anser, liksom regeringen, att avfallsfrågorna och hållbara konsumtions- och produktionsmönster är frågor som behöver prioriteras i EU-samarbetet. Kristdemokraterna vill särskilt framhålla att hållbara produktions- och konsumtionsmönster kräver en i grunden förändrad politik inriktad på en mångdubbelt större effektivitet i energi- och materialhanteringen, samt en utfasning av långlivat giftiga ämnen.
En blandning av olika styrmedel bör användas i form av normer och standards, miljömärkning samt ett mer systematiskt utnyttjande av ekonomiska styrmedel. EU-medlemskapet innebär att många frågor löses internationellt där ett flertal lagar, förordningar och direktiv styr arbetet. Ansvar vilar också på konsumenten, handeln, industrin, och övriga samhällssektorer. Statliga och privata företags arbete med miljöledningssystem och den enskilde konsumentens sopsortering är också nödvändiga. Det är slöseri att inte utnyttja och återanvända avfallet i så stor utsträckning som möjligt.
Kristdemokraterna står bakom principen om producentansvar för materialåtervinning av förpackningar. Detta grundar sig i den princip som ibland kallas PPP (Polluters pay principle) – förorenaren betalar. Det är den som framställt en vara som har huvudansvaret för varans livscykel.
EU är en lämplig nivå för att fastställa gemensamma normer för varors sammansättning. Gemensamma europeiska kretslopp för produkter bör eftersträvas. Bland annat Nutek, Svenskt Näringsliv och Sveriges Verkstadsindustrier har påpekat att det annars finns risk för felaktiga ingrepp i företagens produktutveckling och industrins konkurrenskraft. Ett gemensamt europeiskt system för pantning av dryckesförpackningar är en bra början. Ett gemensamt retursystem har diskuterats inom EU utan att få stöd. Kristdemokraterna avser att i EU-samarbetet driva på för att få igenom ett gemensamt europeiskt pantningssystem för dryckesförpackningar. Den svenska regeringen bör också driva detta krav.
EU:s beslutsregler behöver förändras så att exempelvis miljöpolitiska beslut om miniminivåer för miljöavgifter kan ske genom majoritetsbeslut. Miljökostnaderna bör internaliseras i produktion, transport och konsumtion. Annars kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår gemensamma miljö. Grundregeln måste vara att uppmuntra frihandel men se till att miljökostnaderna är internaliserade i priset. EU:s upphandlingsregler bör kompletteras med krav på att miljökostnaderna vägs in vid upphandling. Miljökostnaderna bör även vägas in vid andra internationella handels-överenskommelser. En av EU:s största utmaningar kommande år blir att klara av de minskningar av koldioxidutsläppen som man åtagit sig enligt Kyotoprotokollet. Detta kräver gemensamma EU-insatser för en effektivare och mer miljövänlig energianvändning.
Det är viktigt att enskilda länder i EU kan vara föregångsländer när det gäller miljöfrågor så att skärpningar av miljökrav på nationell nivå är tillåtna om de kan motiveras med hälso- och miljöskäl. Försiktighetsprincipen skall vara central inom unionens miljöpolitik.
Regeringen skriver att det är viktigt att riktlinjerna för gemenskapens miljöpolitik utformas så att en aktiv miljöpolitik möjliggörs. Kristdemokraterna anser dock att det inte är tillräckligt att en aktiv miljöpolitik möjliggörs. Eftersom miljöproblemen ofta är gränslösa måste själva poängen med gemensamma regler i första hand vara att en aktiv miljöpolitik blir obligatorisk för medlemsländerna.
Kristdemokraterna är övertygade om att en grön skatteväxling behövs på en europeisk nivå, för att bevara konkurrensneutraliteten mellan olika länder. Sverige bör verka för gemensamma miniminivåer för beskattning av miljöstörande verksamhet inom EU. En sådan utveckling skulle leda till att svenskt näringsliv skulle få stora konkurrensfördelar tack vare den anpassning som gjorts i Sverige för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen. I EU-sammanhang har den svenska regeringen tyvärr motverkat ambitionerna med en ökad miljörelatering av skattesystemet genom sitt motstånd mot förslaget om majoritetsbeslut när det gäller miljörelaterade skatter.
I EU:s direktiv om upphandling gäller generellt sett att den upphandlande enheten skall välja det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt. Miljöhänsyn nämns inte uttryckligen i den gällande upphandlingslagstiftningen. Huruvida en produkt är miljövänlig är inte mätbart på samma sätt som priset. Upphandlande enheter får utforma kontrakt på det sätt de anser bäst ur miljösynpunkt. Detta får dock inte leda till att anbudsgivare från andra medlemsstater missgynnas.
EU-kommissionen har presenterat ett meddelande om offentlig upphandling inom EU som gör det möjligt att välja tjänster eller varor utifrån ett hänsynstagande till miljön. Detta betyder att det inte måste vara det billigaste alternativet som väljs, utan att andra omständigheter kan väga tyngre. Kommissionen har också antagit ett s.k. tolkningsdokument om vad som skall gälla för upphandling inom unionen. För närvarande är dokumentet föremål för en förlikningsprocess mellan rådet och parlamentet. Tolkningsdokumentet innehåller vissa försämringar på miljöområdet. Enligt kommissionen måste miljökraven medföra en direkt fördel för upphandlaren och vara knutna till produkten. Kristdemokraterna föreslår att regeringen i EU verkar för att reglerna för offentlig upphandling blir tydliga och att de skall medge höga krav på miljöhänsyn vid all offentlig upphandling.
En upphandlande enhet får ställa krav på att transporten av de varor som skall levereras utförs med ett visst transportmedel, förutsatt att detta krav inte leder till diskriminering. Däremot medger inte reglerna att upphandlaren ställer krav på lägsta energiförbrukning i transportledet. Färre transporter och kortare färdsträckor är mycket angeläget för att minska utsläppen av växthusgaserna. Därför måste det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införas möjlighet att väga in sträckan produkten har färdats. Kristdemokraterna föreslår att regeringen i EU verkar för en ändring enligt detta förslag.
Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin höga konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Fattigdomen i stora delar av världen förvärrar ytterligare hoten mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation genom en rättvis handelspolitik och ett effektivt bistånd på en anständig nivå.
En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. EU bör genom handel och bistånd underlätta omställningen till miljömässigt hållbara tekniker, i synnerhet energisystem, i tredje världen. EU bör medverka till skydd för tropiska skogar samt stödja en internationell ökenkonvention och en konvention till skydd för sötvatten.
EU:s biståndsverksamhet uppvisar idag många brister, både vad gäller inriktning och resultatredovisning. Integreringen av miljöhänsyn har gått långsamt, vilket innebär att EU på många områden överför ett tänkande som vi själva gått ifrån på grund av dess negativa inverkan på miljön. Insatser för att stödja användningen av miljömässigt bra teknik lyser med sin frånvaro, liksom systematiska insatser för att stärka naturresursbasen i utvecklingsländerna.
U-länderna står än så länge för en relativt blygsam del av världens samlade koldioxidutsläpp. Många länder i väst bidrar till en ohållbar utveckling i u-länderna genom de nationella exportkreditnämnderna som ger finansiellt stöd till investeringar i utvecklingsländer. Det förekommer att teknik som är skadlig för miljön exporteras. Någon miljökonsekvensutredning av dessa projekt sker sällan. Miljöhänsynen måste vara ett av de viktigaste kriterierna när man beslutar om finansiering av projekt i utvecklingsländerna. Fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling kan, och skall, gå hand i hand. När europeiska entreprenörer är verksamma utomlands är det inte ovanligt att projektens finansiering stöds av statliga exportgarantier och exportkrediter. Kristdemokraterna menar att EU bör kräva att en obligatorisk miljöprövning måste föregå alla beslut om statliga exportkrediter.
Som en av världens rikaste regioner har EU ett särskilt ansvar för att lägga resurser på forskning kring de stora resursproblem som är gemensamma för mänskligheten. Energiförsörjningen är kanske det största problemet. EU måste intensifiera ansträngningarna för att skapa ett transportsystem där klimatvänliga förnyelsebara bränslen används vid alla typer av transporter. EU bör vara pådrivande i fusionsforskningen, bland annat genom att medverka till ett snabbt beslut om lokaliseringen av den internationella fusionsforskningsreaktorn ITER. Byggandet av ITER måste snarast påbörjas.
Ett exempel på en mycket viktig frivillig åtgärd är införandet av miljöledningssystem hos företag och andra organisationer. Många organisationers miljöledningssystem har också kontrollerats av externa revisorer enligt en viss kravspecifikation. Denna kontroll kallas också för certifiering och kan användas som en konkurrensfördel eller vara ett krav hos vissa upphandlare. Exempel på miljöledningssystem som kan certifieras är de internationellt erkända standarderna ISO 14001 och EMAS. En certifiering enligt dessa standarder är dock relativt kostsam, även om avgiften varierar med företagets storlek. Därför är det mest kapitalstarka företag som certifierats enligt dessa system. Det är oftast lättare att hitta bra miljölösningar i större företag, men det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. I dag arbetar många små och medelstora företag med miljöledningssystem utan att detta registreras. Den stora kostnaden för certifiering blir ett hinder för registrering men alltså inte för ett konsekvent miljöarbete. Kristdemokraterna anser därför Sverige bör verka för att EU inför ett komplement till EMAS för mindre företag.
Bland konsumenterna växer intresset för inhemsk produktion av livsmedel som utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda förhållanden. Medvetenheten om hur kosten påverkar vår hälsa ökar också. För att konsumenterna skall kunna göra val och etiska ställningstaganden som påverkar miljön och den egna hälsan krävs god information om de varor och tjänster som finns på marknaden. Utan ursprungsmärkning, fullständig innehållsdeklaration, märkning av genmodifierade varor m.m., kan konsumenterna inte göra dessa val.
Märkning av livsmedel är viktigt för konsumentens val av produkt. Det är i dag många gånger svårt för konsumenterna att veta varifrån köttet i butikerna egentligen kommer. Den ursprungsmärkning av kött som i dag gäller är riktad till tillsynsmyndigheter, industri och handel och är endast obligatorisk för nötkött, på grund av BSE. Märkningsreglerna gäller bara färskt eller fryst nötkött. Kristdemokraterna menar att allt kött som kommer från slakteri bör kunna vara ursprungsmärkt. Märkningen måste vara utformad på ett för konsumenterna lättförståeligt sätt. Kristdemokraterna kräver att regeringen utreder om även andra köttslag kan ursprungsmärkas på samma sätt som nötkött. En sådan märkning ska ge upplysningar om ursprunget för alla moment i produktionsprocessen.
Det är viktigt att Sverige har egen nationell kompetens och kan producera eget vetenskapligt material så att vi inte blir beroende av andras bedömningar. För att kunna garantera en god konsumentsäkerhet krävs att Livsmedelsverket (SLV) har tillräcklig kompetens att hantera frågor inom bl.a. kemi, toxikologi, mikrobiologi och nutrition. Detta för att kunna hävda sig internationellt och att kunna föra våra nationella intressen i EU. Det är därför av yttersta vikt att Livsmedelsverket har erforderliga resurser för att göra egna vetenskapliga bedömningar.
|
Stockholm den 25 november 2003 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Johnny Gylling (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |