Riksdagen avslår proposition 2003/04:55 Gränser för genpatent m.m. – genomförande av EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU skall ta initiativ till en omförhandling av direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges internationella arbete i fråga om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, såväl inom som utanför EU.
Miljöpartiet de gröna anser att direktivet om patent och bioteknik är av så stor betydelse att Sverige ska motsätta sig överförandet av direktivet på nationell nivå. Detta direktiv är oförenligt med viktiga, allmänt accepterade och djupt förankrade etiska värderingar. Det strider dessutom mot en vedertagen syn på vad som bör kunna patentskyddas. De principiella invändningarna mot direktivet är tillräckligt starka för att i sig motivera en vägran att i dagsläget, före många andra länder, implementera direktivet. Därutöver finns vägande praktiska invändningar mot direktivet. Ett avslag mot införandet bör kombineras med en offensiv för att omförhandla direktivet. I en sådan offensiv skulle Sverige med stor sannolikhet få med sig bland andra Nederländerna.
Miljöpartiet ansluter sig därmed till stora delar till den kritik som riktats mot förslaget från miljörörelsen, men också i remissvar från Statens medicinsk-etiska råd, Gentekniknämnden och Patentbesvärsnämnden.
En grundläggande utgångspunkt för samhällets patentskydd är att skyddet ska omfatta uppfinningar, inte upptäckter. Gener finns i naturen. De uppfinns inte, de upptäcks, även om det krävs uppfinningar för att upptäcka dem. Detta gäller även gensekvenser. Miljöpartiet anser att det är fel att tillåta patent på gener från växter och djur. Likartade synpunkter har framförts av flera remissinstanser.
Man kan i sammanhanget också fråga sig vad bakgrunden till patenträtten är. Vid en genomläsning av regeringens proposition får man lätt uppfattningen att syftet med patent är att skapa regleringar av en annars oreglerad forskning. Detta är, enligt vår uppfattning, inte patenträttens mening (även om propositionen innehåller några delar som, för att väga upp andra, innebär inskränkningar) utan kräver andra, och av oss i flera motioner efterfrågade, lagregleringar. Patenträtten är snarare en rätt, en statligt garanterad möjlighet som innebär en inskränkning i den fria marknaden. Inskränkningen görs med motiveringen att man på så sätt kan skapa incitament till forskning som i annat fall skulle vara oekonomisk. Miljöpartiet anser att gentekniken inom detta fält idag är så osäker och omdiskuterad att det inte är rätt läge att söka skapa den typen av incitament för forskningen. Snarare vore det lämpligt att bromsa en del av utvecklingshastigheten för att skapa möjlighet till eftertanke och reflektion i enlighet med försiktighetsprincipen.
Regeringen hävdar i propositionen att genomförandet av direktivet inte innebär någon utvidgning av möjligheter att ta genpatent jämfört med vad som gäller idag. Man gör gällande att det enbart handlar om ett tydliggörande av gränserna. Miljöpartiet anser att detta är fel. Gränsdragningarna blir fortsatt mycket luddiga i direktivet. Statens medicinsk-etiska råd och Gentekniknämnden har påpekat svårigheterna att tolka skrivningen att ett patent inte får strida mot ”allmän ordning, goda seder och annan lag”. Det är vidare uppenbart att de föreslagna lagändringarna leder till att patent blir klart tillåtet på områden där det inte tidigare varit det. Detta preciseras i några exempel nedan.
Regeringen konstruerar en möjlighet att betrakta en upptäckt som en uppfinning genom att föreslå att det ska anses vara en patenterbar uppfinning om man kommer på ett nytt sätt att använda eller framställa gener eller gensekvenser som förekommer naturligt. Miljöpartiet anser denna politik vara djupt felaktig.
Regeringen föreslår att lagen ändras så att det blir möjligt att ta patent på en upptäckt som avser växter och djur om den går att tekniskt överföra till en annan växt eller till ett annat djur. Denna tekniska möjlighet räcker enligt vår mening inte för att omvandla en upptäckt till en uppfinning. Det är för övrigt ytterst tveksamt om det är lämpligt att på teknisk väg överföra gensekvenser från en art till en annan.
På växtförädlarområdet finns redan en internationell reglering, som visserligen inte är heltäckande men åtminstone inte bromsar utvecklingen på förädlarområdet. Att öppna för patentering av växter innebär att öppna för att ett fåtal kapitalstarka organisationer kan få hela kontrollen av den genetiska bas vi alla försörjer oss på. Bioteknikindustrins argument för patentering är att man på detta sätt kan få tillbaka de dyra investeringar man gjort i den kostbara gentekniken. Men inom växtförädlingsområdet är gentekniken inte dyrare än andra, mera traditionella tekniker. Den blir dessutom allt billigare och ger dessutom i många fall snabbare resultat. Detta har också skapat stora problem, inte minst har de globala rättviseaspekterna av gentekniken länge diskuterats. Det förefaller oss märkligt att propositionen inte tar upp denna problematik.
Med patentering tvingar man fram en växtförädling som bygger på genteknik. Sorter som enkelt kan tas fram med traditionella tekniker måste göras med genteknik för att man ska kunna få patent. Bara växtförädlare som har patent eller som har råd att betala royaltyer för att utnyttja patenterade sorter kommer att kunna fortsätta i förädlingsbranschen. Detta kommer att innebära en likriktning av växtförädling som får negativa konsekvenser för mångfalden av odlade sorter och indirekt vilka odlingssystem som blir tillgängliga för odlarna.
Likriktning av det utsäde som används i jordbruket har pågått sedan 50–60-talet. Patentering av växter kommer att förstärka den utvecklingen, när det istället är en större variation i det biologiska materialet (biologisk mångfald) som är önskvärd. Mindre växtförädlarföretag kommer att slås ut när det krävs resurser att söka och bevaka patent. Kostnaden för att ta fram en ny sort blir högre. Därför kommer också den offentliga förädlingen av sorter för marginella odlingsområden att försvåras. Det hot EU:s patentdirektiv utgör mot den biologiska mångfalden i odlingslandskapet är också indirekt. Det består i likriktningen av sorter och typen av sorter som kräver en fortsatt bekämpningsmedelsanvändning. Bekämpningsmedlen bekämpar inte enbart det ogräs och de skadedjur som de skall, utan också de insekter som inte är skadliga och som lever på ogräset samt de fåglar och andra smådjur som lever på insekten. Att den biologiska mångfalden minskar på åkern är odiskutabelt och försök visar också att den konventionella odlingsmetoden är boven i dramat. Patentmöjligheterna inom detta område har i en inlaga till EG-domstolen ifrågasatts utifrån förenligheten med just konventionen om biologisk mångfald. Domstolen uttryckte i sitt utslag att saken inte var bevisad men att det fanns anledning till viss tveksamhet. Detta borde ha räckt för att åkalla försiktighet.
Direktivet har kritiserats hårt av miljöorganisationer och andra organisationer. Europarådet (Parliamentary Assembly of the Council of Europe) rekommenderade, dessutom,1999 att gener från växter, djur eller människor inte ska få betraktas som uppfinningar eller vara föremål för monopolskydd genom patent. Miljöpartiet anser att den svenska regeringen ska ta initiativ till en revidering av direktivet i syfte att ändra det i riktning med Europarådets förslag. Europarådet har också rekommenderat (rekommendation 1468 [år 2000]) att medlemsstaterna begär en omförhandling av direktivet. En sådan omförhandling skulle ge mer tid för offentlig diskussion om de omfattande förändringar som nu föreslås, och öka möjligheterna att finna en mer tillfredsställande lösning.
Patentfrågor avhandlas i olika fora inom och utanför Europa, till exempel i förhandlingar inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. I dessa organisationer diskuteras de globala rättviseaspekterna fåordigt, vilket också regeringens proposition ger en fingervisning om. Miljöpartiet anser att Sveriges agerande i dessa frågor skall vägledas av synsättet att patent på gener från växter och djur är onödigt, skadligt och oetiskt. Patent på liv skall inte tillåtas. Sverige skall därför verka för att en internationell konvention som förbjuder patent på livsformer kommer till stånd.
|
Stockholm den 23 januari 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
|
|
Ulf Holm (mp) |
Lotta N Hedström (mp) |