Riksdagen avslår proposition 2003/04:55 Gränser för genpatent m.m. – genomförande av EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en ny proposition och låter riksdagen ta ställning i principiella frågor innan Sverige införlivar direktiv eller tillträder konventioner som begränsar vår handlingsfrihet.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning som ser över konsekvenserna av patenträttens utveckling för svensk bioteknisk forskning och utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för en omförhandling av EG-direktivet och den europeiska patentkonventionen.
Biotekniken erbjuder fantastiska möjligheter men också stora risker, ekologiskt och etiskt. Centerpartiet välkomnar de framsteg som gjorts angående möjligheten att diagnostisera och behandla sjukdomar samt att förbättra villkoren för global matförsörjning. Men vi är också medvetna om att det krävs en omfattande offentlig debatt om bioteknikens gränser och de etiska regler som omgärdar dess utveckling. Denna medvetenhet tycks dessvärre saknas helt hos regeringen. Det visar regeringen med tydlighet genom den nu lagda propositionen.
En av de stora frågorna är möjligheten att patentera såväl enskilda gener som hela organismer. Förändringen av patenträtten de senaste åren är i många avseenden en tyst revolution. Utan någon omfattande offentlig debatt har avgörande förändringar gjorts. Genom att tillåta patent på liv – genetiskt material – och tankar – mjukvaror – förändras i ett slag förutsättningarna för växtförädling och växtproduktion, medicinsk diagnostisering och behandling och digitalisering av samhället.
I Sverige, liksom i EU och de flesta andra länder, är det inte möjligt att ta patent på upptäckter. Likväl har det europeiska patentkontoret, EPO, beviljat flera patent som är att betrakta som upptäckter, och EG-direktivet 98/44/EG öppnar för att patentera gener om de isoleras utanför kroppen.
I såväl den europeiska patentkonventionen, EPC, som den svenska patentlagen har tidigare funnits ett generellt undantag från patentering av växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiska metoder för framställning av växter eller djur. Genom EG-direktivet luckras detta upp. Genom att visa att en genetisk modifiering är generellt tillämplig på flera växter eller flera djurraser öppnas det också för patent på växter och djur.
Förändringen innebär att gener, också i människokroppen, kan komma att bli patenterbara. Man säger nu att en isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat sätt genom ett tekniskt förfarande framställd beståndsdel, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan utgöra en patenterbar uppfinning, även om denna beståndsdel är identisk med strukturen hos en naturlig beståndsdel. Med andra ord: så snart genen lyfts ut ur människokroppen och isolerats i ett provrör, blir den helt plötsligt patenterbar.
Centerpartiets utgångspunkt är att det inte ska vara möjligt att få patent på liv. Oavsett hur vi ser på livets uppkomst är all den genetiska information vi alla bär och som finns runt omkring oss i naturen vårt gemensamma arv och vår gemensamma egendom. De patent som nu genom regeringens proposition föreslås för biotekniska uppfinningar strider i grunden mot detta synsätt. Patent på såväl mänskliga gener som gener som förekommer naturligt i djur- och växtriket strider mot grundläggande etiska föreställningar om att liv inte ska gå att patentera.
Genomförandet av EG-direktivet om bioteknik bör följaktligen stoppas. De oklarheter som finns kring följderna av att bevilja patent på genetisk information och de etiska betänkligheterna är så stora att det är motiverat att vägra genomföra direktivet, också om det innebär en konflikt med kommissionen och europeiska patentkontoret, EPO. Riksdagen bör därför avslå proposition 2003/04:55 Gränser för genpatent m.m. – genomförande av EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Ett stort antal remissinstanser konstaterar att promemorian, som regeringen bygger sin proposition på, endast behandlar genomförandet av direktivet och att det saknas utrymme för invändningar i sak. Genomförandet illustrerar därmed väl hela problembilden med gemenskapslagstiftning i Sverige: beredningen av ärenden i riksdagen sker summariskt, och man är beroende av regeringens information i EU-nämnden. Riksdagen har små möjligheter att påverka själva processen men ställs därefter inför fullbordat faktum och är skyldig att genomföra gemenskapslagar som är otillräckligt diskuterade i Sverige.
Det är nu hög tid att ta fram en svensk nationell position i fråga om patent på biotekniska uppfinningar. På grund av frågans vikt är det angeläget att Sveriges ståndpunkt i fråga om biotekniska uppfinningar i stort och patent i synnerhet utformas innan svenska tjänstemän förhandlar fram nya avtal. Regeringen bör därför i en ny proposition låta riksdagen ta ställning i principiella frågor innan Sverige införlivar direktiv eller tillträder konventioner som begränsar vår handlingsfrihet. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet avvisar inte patent på biotekniska uppfinningar generellt. Tvärtom, de fyller en viktig funktion för att möjliggöra långa och dyra forskningsprojekt inom läkemedels- och växtförädlingsbranscherna. Möjligheten att forska och få avkastning på forskningen är viktig för många av de framsteg som gjorts de senaste decennierna. I dag är läget dock annorlunda. I stort sett hela den mänskliga arvsmassan är kartlagd. Tekniker för att klona och testa arvsmassa mot kända egenskaper hos andra däggdjur är välkända och vitt spridda. Att isolera och kopiera genetiskt material är därmed knappast att beskriva som nya genombrott, utan som en tillämpning av välkänd och utbredd teknik. Patent blir då inte en belöning för risktagande och banbrytande forskning, utan föremål för en huggsexa för internationella storföretag som försöker monopolisera inte bara nuvarande utan också framtida forskningsresultat.
DNA är en informationsbärare för organismen, inte främst en kemisk förening. Att möjliggöra patent på ren information går stick i stäv med de ambitioner som tidigare präglat patenträtten. Det är också etiskt ytterligt tveksamt att möjliggöra patent på organismer som finns naturligt och att använda information från mänskliga vävnadsprover som grund för patentansökningar. Rimligen borde bäraren i dessa fall kunna hävda äganderätt till DNA-sekvensen.
Avkodningen endast av genetisk information är i dag upptäckter, inte biotekniska genombrott. Den europeiska patenträtten har aldrig innefattat endast upptäckten av naturligt förekommande företeelser.
Breda patent på själva informationen förhindrar vidare forskning om andra former för diagnostisering och behandling eller helt andra användningar. De riskerar att leda till att forskning fördröjs eftersom man kanske hellre väljer att söka patent än att publicera forskningsresultat och de flyttar intresset från smala, men nog så viktiga forskningsområden, till sådana som är kommersiellt exploaterbara. I Sverige kanske den risken är större än i andra länder eftersom den enskilde forskaren äger rätten till sin uppfinning (det s.k. lärarundantaget).
En utredning av konsekvenserna av patenträttens utveckling för svensk bioteknisk forskning och utveckling bör tillsättas. Att införliva EG-direktivets regler i nationell lagstiftning genom en enkel departementspromemoria som endast behandlar de lagstiftningstekniska frågorna är otillräckligt. Frågorna är så pass stora att de bör behandlas i en bred utredning för att belysa såväl legala som etiska och ekonomiska konsekvenser för svensk forskning och utveckling och samhället i stort. Även om direktivet är bindande är förfarandet inte okänt – så skedde till exempel med dataskyddsdirektivet som låg till grund för personuppgiftslagen. Riksdagen bör således begära att regeringen tillsätter en utredning som ser över konsekvenserna av patenträttens utveckling för svensk bioteknisk forskning och utveckling.
Alltför breda medicinska patent som förhindrar utvecklingen av alternativa metoder för diagnostisering och behandling riskerar att leda till monopol och en aggressiv prissättning på mediciner till förfång för sjukvård och patienter i hela världen, och kanske allra mest i utvecklingsländerna.
Regeringen bör verka för en omförhandling av EG-direktivet och EPC. Ett minimikrav för att patent på biotekniska uppfinningar ska kunna tillåtas är att de inte omfattar enskilda organismer eller själva den genetiska informationen. Breda patent, som täcker ännu okänd användning, bör inte tillåtas. Vad som ovan anförts om att regeringen bör verka för en omförhandling av EG-direktivet och EPC, den europeiska patentkonventionen, bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 januari 2004 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Kerstin Lundgren (c) |
|
Johan Linander (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Claes Västerteg (c) |
Margareta Andersson (c) |