Konsumentens ställning på marknaden måste stärkas. Konsumenten ska få tillgång till god och riktig information om varor och priser.
En starkare harmonisering av konsumentreglerna inom EU måste genomföras.
En momsfri, global e-handel bör införas.
På den offentliga sektorns område måste tydliga spelregler gälla. En vårdgaranti inom vården, rehabiliteringsgaranti för den sjukskrivne och omsorgsgaranti i äldrevården med konkreta kvalitetslöften bör införas.
Hyresgästföreningens ”monopol” på att företräda hyresgästerna måste brytas och den enskilde hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas.
Funktionshindrades rättigheter som konsumenter måste bevakas.
Konsumentvägledningen för invandrare måste förbättras och mobilisera nya aktörer ur invandrarbefolkningen.
Konsumentverket bör uppmärksamma situationen för skuldsatta arbetslösa.
En större del av de resurser för konsumentvägledning som idag läggs på myndigheter och verk bör fördelas till ett organiserat, frivilligt engagemang hos konsumenterna för att stärka konsumenternas intressen i detta arbete.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Liberal politik för stark konsumentmakt 4
Alltför höga priser 5
Starkare harmonisering av konsumentregler inom EU 5
Momsfri, global e-handel 6
Konsumentmakt över offentligt producerade tjänster 6
Barnfamiljerna och fattigdomsfällan 8
Konsumtion av bostad 8
Funktionshindrade konsumenter 9
Konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper 9
Skuldsatta arbetslösa 10
Vem företräder konsumenternas intressen? 11
Stärk den ideella konsumentvägledningen 12
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt konsumentmakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad konkurrens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om harmonisering av konsumentregler inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om momsfri, global e-handel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumenträtt och offentlig verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnfamiljernas ekonomiska utsatthet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hyresgästers rättigheter som konsumenter.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen för funktionshindrade konsumenter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återbetalningsplanerna för långtidsarbetslösa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodling av Konsumentverkets myndighetsutövning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka den frivilliga konsumentvägledningen.
1Yrkande 7 hänvisat till BoU.
Marknadsekonomin är överlägsen alla andra ekonomiska system. Den frihet och mångfald som den bygger på är den enda etiskt försvarbara grunden för samhället. Marknadsekonomin är den säkraste vägen till välstånd och det enda ekonomiska system som går att förena med demokrati.
Konsumenter är inte något annat än individer som är aktörer på marknaden. En väl fungerande marknad är den bästa förutsättningen för att tillgodose konsumenternas önskemål om bra produkter till låga priser med god service. Att vårda marknaden är därför den bästa konsumentpolitiska insatsen. Fritt in- och utträde, fri prisbildning och fri konkurrens, god information och marknadsvårdande instanser är de viktigaste förutsättningarna för en väl fungerande marknad. Genom sina val påverkar konsumenterna vad som produceras i form av varor och tjänster.
En liberal konsumentpolitik syftar till att stärka konsumentens ställning på marknaden och att göra konsumenterna medvetna om att deras val spelar roll. En konsumentpolitik som i stället bygger på ett ovanifrånperspektiv tar ifrån den enskilde konsumenten både inflytande och bestämmanderätt och minskar således den verkliga konsumentmakten.
En liberal konsumentpolitik skall genomsyra många områden. Vi kan inte bara ha regler för var prislapparna skall sitta och att det skall finnas jämförpriser i butikerna. Det är också viktigt, men konsument är man inte bara i affären. Många av de tjänster som betyder mest för oss medborgare i vardagen är offentligt producerade eller offentligt styrda. Konsumenternas rätt när de köper dagistjänster eller går till läkaren är minst lika viktigt.
Att konkurrensutsätta totalreglerade delar av ekonomin är ett viktigt redskap för att stärka konsumentmakten, och konsumenternas ställning måste förbättras också vad gäller offentligt finansierade produkter och tjänster.
Den starka internationaliseringen och medlemskapet i den europeiska unionen har skapat en ny situation för de svenska konsumenterna. Även den tekniska utvecklingen och diverse avregleringar har bidragit till förändrade förutsättningar. Utvecklingen leder till ett större, bättre och billigare utbud av varor och tjänster men kan också minska konsumentens egen förmåga att skaffa sig överblick. Det finns stora mänskliga och ekonomiska vinster att göra genom ett aktivt arbete med förebyggande konsumentpolitiska insatser.
Grunden för en väl fungerande marknad är tillgången till god och riktig information. Konsumentinformationen utgör en mycket viktig roll. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter att konsumenten kan bilda sig en uppfattning om varors och tjänsters pris, servicegrad samt kvalitet och lita på att informationen är riktig. Genom att människor ges förutsättningar för att känna sig trygga som konsumenter erhåller de samtidigt ett starkt inflytande över sin vardag.
I denna motion lägger Folkpartiet fram ett antal förslag för att stärka konsumentmakten. Dessutom presenteras Folkpartiets förslag för säkrare och billigare mat i en särskild motion.
Den totala prisnivån i Sverige är betydligt högre än i övriga EU. I Konkurrensverkets rapport ”High prices in Sweden” från september 2003 visar det sig att den allmänna prisnivån för sådana varor och tjänster som är föremål för privat konsumtion de senaste åren har legat omkring 20 procent över genomsnittet i EU. En stor del av detta beror på brister i konkurrensen. Med en hårdare konkurrens skulle priserna kunna hållas nere.
Höga priser drabbar givetvis den enskilde konsumenten. Barnfamiljer drabbas särskilt hårt av de höga matpriserna. Barnfamiljerna drabbas även av höga marginaleffekter och konsumtionsstyrning. Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag, såsom bostadsbidrag, är ett hinder mot att förändra den ekonomiska situationen. Även höga skatter, framför allt skatt på arbete, skapar svårigheter för barnfamiljer och låginkomsttagare.
Effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet är till nytta för konsumenterna. En betydande del av prisskillnaden mellan Sverige och övriga länder beror på bristande konkurrens. Avregleringar i konkurrensstimulerande syfte har således framför allt ett konsumentintresse och bör fortsätta på fler marknader.
De krav och regler som ställs för att gynna konsumenten måste formas så att det bästa inte blir det godas fiende. Regleringar och detaljstyrning kan bidra till onödigt stora kostnader som övervältras på konsumenten eller försvårar för små aktörer och för aktörer som vill ta sig in på marknaden, vilket även detta i förlängningen drabbar konsumenten.
Efter Amsterdamfördraget, där konsumentpolitiken blev ett eget politikområde, har arbetet inom EU för att stärka konsumenternas rättigheter tagit fart på allvar. Svensk konsumentpolitik är djupt integrerad med den gemensamma konsumentpolitiken i EU, och därför måste den svenska och europeiska konsumentpolitiken i stort ses i ett sammanhang. En del förändringar i Sveriges nationella regelverk på konsumentpolitikens område har redan genomförts. Sverige bör dock verka mera kraftfullt för att befintliga och nya konsumenträttsregler i EU blir enkla och tydligt utformade.
Den inre marknaden fungerar bra när det gäller affärer mellan bolag. Värre är det med handeln mellan bolag och konsument. Språkskillnader gör det svårt att ta del av informationen och veta om den är korrekt. De olika rättssystemen i medlemsländerna gör det svårt att lösa tvister effektivt och garantier är svåra att fastställa. Så länge den gemensamma valutan inte har införts fullt ut i hela EU begränsar valutarisken också konsumenternas möjligheter att handla i andra EU-länder. Sammantaget finns det alltså många hinder som gör det svårare för konsumenterna att ta tillvara alla de möjligheter som den inre marknaden erbjuder.
För att uppnå en gemensam marknad som har konsumenternas förtroende är det nödvändigt att harmonisera de konsumenträttsliga reglerna inom EU på ett mer långtgående sätt än vad som är fallet i dag. Det räcker inte med gemensamma minimiregler, utan det krävs ett visst mått av enhetlighet. I många delar av konsumenträtten innebär själva faktum att reglerna skiljer sig åt mellan länderna att det också skapas ett psykologiskt hinder för konsumenter att handla i ett annat land. Det är alltså inte skillnaderna i sak, utan att det alls finns skillnader, som får konsumenten att känna tvekan.
Konsumenträtten inom EU bör därför i större utsträckning harmoniseras på en hög och gemensam nivå. I en öppen handel över gränserna blir det arbete som utförs inom ramen för samarbetet i EU och OECD för gemensamma riktlinjer, enkla rättsregler och tydlighet för konsumenterna mycket viktigt och bör prioriteras av svenska myndigheter.
Handel över Internet skapar nya möjligheter för konsumenten. Genom Internet blir den gemensamma marknaden i EU tillgänglig för människor oavsett var de bor. För att konsumenten verkligen ska kunna dra nytta av de möjligheter som e-handeln ger upphov till krävs att den fungerar smidigt på den globala marknaden.
Nuvarande regler innebär bl.a. att ett EU-företag som säljer musik, spel, programvaror samt andra tjänster som distribueras elektroniskt till privatpersoner inom EU alltid måste ta ut moms vid en sådan försäljning. Motsvarande tjänster som säljs över nätet av ett företag utanför EU till kunder inom gemenskapen blir inte beskattade i EU. Denna konkurrenssnedvridning måste självfallet rättas till. Vi anser dock att det beslut som fattades av Ekofinrådet våren 2002 och som innebär att elektroniska tjänster skall beskattas inom EU om de konsumeras i EU, inte är rätt väg att gå. Medlemsländerna måste i stället ges möjlighet att införa nollskattesats på e-handeln till dess en rejäl genomgång gjorts av momsreglerna för icke-elektroniska varor och tjänster och OECD-länderna kommit överens om en gemensam syn på beskattningen av e-handeln.
Kommunerna beskrivs som de bästa producenterna av konsumentvägledning, och den statliga och kommunala informationen riktad till konsumenterna anses alltid vara neutral. Dessa ställningstaganden bygger på en märklig felsyn: stat och kommun står inte alls helt utanför marknadens spel, de agerar som mycket stora producenter av tjänster och säljer dessa tjänster till landets alla invånare, precis som den tredje offentliga producenten av tjänster – landstinget – gör.
Den offentliga sektorns funktion i förhållande till konsumenterna kompliceras i dag också av den roll som statligt ägda, landstingsägda och kommunala företag spelar på marknaden.
Många av de tjänster som betyder mest för oss medborgare i vardagen är offentligt producerade eller offentligt styrda. Den konsumentmakt och den konsumenträtt som gäller för livsmedel, kläder eller semesterresor gäller inte för sjukvård, utbildning, barnomsorg eller äldreboende. Samtidigt är såväl valfrihet som möjlighet att hävda sin rätt mot producenten minst lika viktigt. Idag är man som ”kund” i barnomsorg eller äldreboende helt utlämnad åt politiska eller administrativa beslut om omsorgens utformning.
Den enda konsumentmakt som i praktiken kan finnas är antingen genom att rösta på valdagen och hoppas på maktskifte eller att ”rösta med fötterna” i det fall alternativ inte finns på orten. Dock är detta för de flesta en mycket lång väg och ett stort steg för att påverka sin situation om exempelvis mathållning, öppettider eller regler för semesterstängt förändras.
Ett tydligt kontrakt för innehåll och kvalitet i offentligt producerad tjänsteverksamhet där man som enskild brukare har rätt att hävda vissa utlovade villkor är ett sätt att tillse att den enskilde även för skattesubventionerad men avgiftsbelagd tjänsteverksamhet har en viss ställning som konsument. Som konsument bör man exempelvis ha rätt att reklamera kommunala tjänster som hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg om man inte får det man betalar för. Även kvalitetskontrollen måste förstärkas och valmöjligheterna förbättras i den offentliga tjänsteverksamheten. Folkpartiet liberalerna har flera förslag på hur det skall gå till.
Vi vill införa en vårdgaranti. Med en utvecklad vårdgaranti ges den enskilde patienten mer egen makt i vården. En utvecklad vårdgaranti – en vårdpeng – ger den enskilde patienten rätt att välja var behandlingen ska ske. Vid allvarliga diagnoser ska den enskilde alltid ha rätt att få en andra läkares bedömning.
Vi vill införa en rehabiliteringsgaranti. Det skall inte få vara som idag att sjukskrivningarna förlängs och förlängs utan att rehabiliteringen som skulle behövas blir av. Senast efter två månader ska en annan läkare än den som först sjukskrev pröva rehabiliteringsbehovet och sjukskrivningsbehovet. När rehabilitering föreskrivs skall den också genomföras. Patienten skall inte behöva vänta på något som inte kommer.
Vi vill införa en kommunal omsorgsgaranti i äldrevården med konkreta kvalitetslöften. Denna garanti ska innehålla de inslag som är väsentliga för att den enskilde ska erbjudas en kvalitativt god omsorg och valfrihet. Den som inte får sin rätt – till exempel regelbunden läkarkontakt, dagliga promenader, möjlighet att duscha regelbundet etc – ska kunna få ekonomisk ersättning.
Vi vill inrätta en nationell skolinspektion med uppgift att utvärdera och följa upp kvaliteten i skolan. Den nationella skolinspektionen ska granska kvaliteten i såväl kommunala som fristående skolor, säkerställa likvärdighet i bedömning av nationella prov och det nationella betygssystemet.
Med etableringsfrihet och barnomsorgspeng får föräldrar till förskolebarn möjlighet att välja mellan olika alternativ.
Listan på konkreta förändringar som stärker brukaren/konsumentens rätt och möjligheter att hävda denna inom de offentligt styrda verksamheterna kan göras mycket längre. Ett antal rättsfall har visat att redan med dagens lagstiftning kan konsumenter av dessa tjänster i vissa fall föra talan och få rätt enligt befintliga civilrättsliga regler. Detta är inte nog, utan konsumentens rätt att föra talan bör utvidgas och göras till den självklara del av konsumentens ställning på marknaden den borde vara. I syfte att stärka konsumenternas ställning inom den offentligt finansierade sektorn bör en översyn göras av lagstiftningen för att så långt möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och produktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika sektorerna av ekonomin.
För att vara en stark konsument krävs det att du också har resurser. En av de största konsumentgrupperna är barnfamiljerna. Många av de tjänster som betyder mest för barnfamiljerna är offentligt producerade eller offentligt styrda. Barnfamiljernas rätt när de köper dagistjänster eller går till läkaren är minst lika viktig som rätten att handla bra mat. Att ges bättre förutsättningar att kunna vara en självständig och stark aktör på alla de marknader som barnfamiljerna agerar på är huvuduppgiften för den liberala konsumentpolitiken.
En ökad tillväxt och höjda reallöner skulle innebära stora förbättringar för barnfamiljerna. Dessa familjer har ofta de minsta marginalerna och de högsta marginaleffekterna. Men inte bara pengar är en bristvara, även tid. Småbarnsföräldrar och ensamförsörjare har en mycket lång total arbetstid om man ser till summan av arbetstid, arbetsresor och hemarbete. Därmed är möjligheten att förbättra ekonomin genom att öka arbetstiden ofta mycket begränsad, samtidigt som de flesta föräldrar önskar mer tid med sina barn. Barnfamiljerna har inte bara brist på tid och pengar, de har också små möjligheter att själva bestämma hur barnomsorgen ska utformas. Kort sagt, barnfamiljerna har mindre makt över sin vardag än de flesta andra.
Folkpartiet liberalerna vill genomföra en familjepolitisk reform som ger mera makt och marginaler i barnfamiljernas vardag och därmed ökar deras möjligheter att välja vad och hur de vill konsumera.
Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra utgifter. Att konsumera boende är något som vi alla gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder, hyresgästernas intressen som konsumenter och överhuvudtaget konsumentens position på bostadsmarknaden.
Idag har Hyresgästföreningen i stort sett monopol på att företräda hyresgästerna. För att få igenom en förändring eller förbättring av ditt hyresboende så är du ofta tvingad att gå med i Hyresgästföreningen. Detta är förstås inte acceptabelt. Hyresgästföreningens ”monopol” måste brytas och den enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas. En översyn av konsumentskyddet vid hyresförhållanden behövs för att öka de enskilda hyresgästernas makt över sitt boende.
Konsumentpolitiken måste utgå från individperspektivet, och den enskilde individen skiljer sig alltid från genomsnittet. Precis på samma sätt som i andra samhällsområden är det viktigt att i konsumentpolitiken uppmärksamma de särskilda frågor som handlar om funktionshindrades situation. Det kan handla om den fysiska tillgängligheten i butiksmiljöer m.m., men också om rörelsehindrade eller synskadade konsumenters möjlighet att ta ut pengar i en bankomat.
Konsumentperspektivet på tillgänglighetsfrågorna berör också den virtuella världen. IT- och Internetrevolutionen har inneburit en frihetsrevolution för många funktionshindrade, men nya utmaningar dyker också upp. När företagens konsumentkontakter till allt större del sker via Internet är det exempelvis viktigt att webbplatserna är anpassade även för synskadade som tar del av informationen via talsyntesdator.
Kretsloppsanpassningen av samhället fortsätter och konsumenter förväntas i dag källsortera sitt hushållsavfall. Folkpartiets allmänna syn på källsortering utvecklas i annat sammanhang. Här bör dock framhållas att funktionshindrade konsumenter ofta hamnar i kläm när källsorteringssystem inte visar sig vara anpassade för rörelsehindrade eller synskadade. När källsorteringssystemen granskas måste också den faktiska tillgängligheten utvärderas ur detta perspektiv.
Alla sociala och ekonomiska rapporter från de senaste åren visar att avståndet mellan grupper med olika ställning på ekonomins skala har ökat i Sverige. Samtidigt som många har fått en starkare hushållsekonomi och nya resurser har grupper med svag hushållsekonomi fått möta nya svårigheter. Bland dessa finns ensamstående föräldrar, människor med otrygg position i arbetslivet – de eviga vikarierna, deltidsanställda och fritt arbetande professionella grupper som mycket sällan får fasta anställningar – och de mycket långvarigt arbetslösa. Tyvärr är invandrarna överrepresenterade i denna massa, eftersom de hårdast drabbas av arbetslöshet och eftersom deras förmåga att orientera sig i det svenska samhället ofta är bristfällig.
Konsumentpolitiken bör uppmärksamma dessa förhållanden och erbjuda stöd till dessa hushåll. De grupper som har det svårast i samhället förfogar över svaga sociala och professionella nätverk, de utvecklar inte i samma utsträckning som andra grupper vanan att regelbundet hämta information och kunskap om egna rättigheter och skyldigheter; därför faller de oftare i den bestående fattigdomens fällor. Samtidigt kan de inte ta till sig fördelar som hänger ihop med ett genomtänkt agerande när det gäller t ex betalservice, sparande eller försäkringar.
Ett slags uppsökande verksamhet skulle behöva utvecklas på både Konsumentverket och Konkurrensverket för att nå ut med livsviktig information till de fattigaste hushållen och för att samtidigt utöka tillgängligheten till en god konsumtion för alla handikappade i samhället.
Hushåll med kroniskt dålig ekonomi har mycket svagare försäkringsskydd än andra hushåll, de saknar ofta till och med den viktiga hemförsäkringen, vilket också innebär att de står utan rättshjälp när de behöver gå genom en rättegång. I vår rättspolitiska motion föreslås en återgång till de tidigare reglerna för rättshjälp, vilket innebär en ekonomisk lättnad vid behov av rättshjälp för dessa hushåll. Dessa människor lever ofta utan effektiva och billiga betalningsmetoder och lyckas inte mobilisera energi och kunnande om sparande när deras situation förbättras. Vi vill att konsumentvägledningen ska anstränga sig särskilt och finna arbetssätt som når ut med nödvändig kunskap just till sådana grupper. Och vi tror på effektiviteten av en konsumentvägledning som utformas inom dessa grupper, mobiliserar tidigare oanvända energier hos de berörda, skapar de nödvändiga nya organisationerna och ger impulser till starkare engagemang på lokal nivå.
Om man inte är tillräckligt duktig på svenska har man svårt att som konsument få rätt. Alltför ofta krävs det att man kan argumentera för sig för att få rätt att byta felaktiga varor eller utnyttja en garanti. Än värre kan det vara om man behöver reklamera kommunala tjänster som hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Även av konsumentpolitiska skäl är det alltså nödvändigt med bra svenskundervisning och med ett utvecklat kontaktnät med landets nya invånare.
Många invandrare känner en stor misstro mot det svenska samhället, och det finns stora svårigheter när det gäller minoriteternas förmåga att ta emot information och att orientera sig i vardagen. Det är nödvändigt att konsumentvägledningen når till de grupper som lever isolerat och ger service även till dem.
Redan skuldsatta personer använder sig ofta av dyra lån för att komma ut ur akuta ekonomiska kriser. Uppemot hälften av de personer som tyvärr mycket sent söker skuldsanering har skulder som hänför sig till snabba lån med mycket höga räntor. Lättheten att skaffa sig krediter och att låna pengar kan undergräva hushållens ekonomi under mycket långa tider. Svårigheten att tolka uppgifter rörande effektiva räntor kan vara orsak till förödande krediter. Det vore rimligt att varje kreditprövning skulle föregås av en djupgående och samlad analys av kundens återbetalningsförmåga för att kreditgivaren ska ha rätt till fullständigt stöd att driva en fordran. Ett villkor om detta kan rädda många familjer från evig skuldsättning.
Konsumentverket bör också uppmärksamma den situation hårt skuldsatta och långvarigt arbetslösa personer kan hamna i när de äntligen får en chans att ta sig ur arbetslösheten. Om kronofogden omedelbart efter en anställning kräver just dessa människor på höga belopp och om återbetalningen dessutom täcker en lång rad av år in i framtiden, sänder dessa krav de berörda tillbaka in i arbetslösheten. Krav på återbetalning av skulder riktat mot en nyligen anställd person med lång arbetslöshet bakom sig leder till en paradoxal situation: den anställda får i handen en mycket blygsam nettolön som ofta understiger nivåerna i socialbidrag eller a-kasseersättning. Samtidigt minskas eller försvinner bostadsbidragen medan avgifterna för t.ex. barnomsorg stiger. Många människor kan då dra slutsatsen att det för dem inte lönar sig att arbeta. De kan dra sig ur en anställning som enbart hotar med lång och plågsam ekonomisk stress eller helt enkelt låta bli att ta det erbjudna jobbet.
Det är angeläget att återbetalningsplaner för långtidsarbetslösa personer med stora skulder utformas på ett sådant sätt att det lönar sig att ta ett arbete. En skuldsatt person skall således inte behöva avstå från ett arbete på grund av sina skulder. Konsumentverket bör ta upp frågan i en kontinuerlig diskussion med de exekutiva myndigheterna.
Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Livsmedelsverket och Konkurrensverket är de myndigheter som närmast arbetar med konsumentfrågor. Konsumentverket är den centrala myndigheten för konsumentfrågor. Konsumentverkets engagemang omfattar dels myndighetsutövning, dels annan konsumentstödjande verksamhet. Konsumentverket har den dubbla rollen att dels vara marknadsvårdande och utöva marknadskontroll, dels företräda den ena parten (konsumenten) på marknaden i en opinionsbildande roll.
Konsumentverkets myndighetsutövning bör separeras från de opinionsbildande uppgifterna. En bättre rollfördelning mellan myndighetsutövning och de marknadsvårdande uppgifterna å ena sidan och de opinionsbildande och ensidigt konsumentstödjande uppgifterna å andra sidan skulle främja marknadens funktionssätt.
De svenska konsumenterna litar på staten. Alla de myndigheter som nämns ovan tar hand om oss. I många andra länder, där det inte finns så starka statliga verk, finns stora och starka civila konsumentorganisationer. Stora belopp läggs i Sverige på statligt initierade konsumentskyddande åtgärder medan alltför blygsamma resurser föreslås till fristående konsumentorganisationer, som bygger på att konsumenterna själva vill bygga upp sitt inflytande och engagemang.
På senare tid har engagemanget bland konsumenter ökat. Detta har inte skett genom lagstiftning eller politiska insatser utan just genom att alltfler börjar inse att engagemanget varit otillräckligt. Fler och fler vill vara med och påverka genom opinionsbildning och deltagande. Bland konsumenter ökar i dag intresset för mat- och hälsofrågorna för att man vill hålla sig frisk. Inte bara slutproduktens kvalitet är avgörande för vad man köper. Miljöintresset, som också har skapats av medvetna frivilligorganisationer, har väckt näringslivet, och konsumenterna har upptäckt att de själva kan välja en uthållig och hållbar utveckling genom sina val. Miljörörelsens kampanj mot klorblekt papper fick ett mycket snabbt genomslag bland konsumenterna redan på åttiotalet. De etiska frågorna håller nu på att komma i fokus. Alltfler konsumenter blir medvetna och tar ett ökat eget ansvar. Därför behövs ett organiserat, frivilligt engagemang av konsumenterna. Folkpartiet vill se till så att en större del av de resurser som idag läggs på myndigheter och verk fördelas till det civila samhället, något som utvecklas närmare i vårt budgetalternativ.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Martin Andreasson (fp) |
|
|
Jan Ertsborn (fp) |
Mia Franzén (fp) |
|
Ana Maria Narti (fp) |
Lars Tysklind (fp) |