Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga ett sannolikt kreditdränage på svensk landsbygd då den nya förmånsrättslagen och Basel 2-reglerna börjar tillämpas.
Ändringar av förmånsrättslagen som träder i kraft den 1 januari 2004 syftar primärt till att minska antalet konkurser i svensk företagsamhet genom att rekonstruktioner och ackordsförfaranden skall stimuleras i händelse av obeståndsproblematik. Metoden med ändrade förmånsrättsregler leder dock till att kreditgivare får sämre säkerhet i företagsinteckningar, fastighetsägare sämre förmånsrätt för hyror och arrenden, staten sämre förmånsrätt för skatter och avgifter samt löntagare sämre förmånsrätt till löner. Med andra ord ökar osäkerheten för alla som tar delrisk i företagsamheten oavsett om det handlar om krediter, lokalupplåtelser eller skatteindrivning.
Denna nya lag för med sig uppenbara nya riskmoment som ytterst kan drabba svensk företagsamhet, särskilt i landsbygd där säkerhetsmassan alltid har betraktats som vanskligare att värdera än i storstäder där inte minst fasta tillgångar betraktas som säkrare.
Men osäkerhetsmomentet ökar dock dramatiskt när banker och andra finansiella aktörer tvingas tillämpa de så kallade Basel 2-reglerna med fullt genomslag senast 2007. Vilket innebär skärpta kapitaltäckningsregler vid kreditgivning oavsett om man använder sig av den så kallade ”standardmetoden” eller ”IRB-metoden”. Något som i sin tur drabbar den kreditsökande parten med ökade krav på egen finansiering och ökande krav på egen soliditet.
De företag som inte redan idag når de stipulerade kraven får räkna med ökade krav på amortering, högre räntor och i värsta fall uppsagda krediter. Något som i sin tur kan leda till samma slags massiva slakt av företag som skedde i efterdyningarna av det tidiga nittiotalets fastighetskris och finansiella kollaps.
Inför detta starkt oroande framtidsscenario med två av varandra oberoende men i praktiken kraftigt samverkande regelförändringar – nya förmånsrättslagen och Basel 2-reglerna – måste statsmaktens beredskap höjas väsentligt. Alltfrån en noggrann regelöversyn, väsentligt förbättrade riskkapitalvillkor, kraftigt upprustade regionala stödforum såsom ALMI och länsstyrelser, förändrade låne- och stödvillkor för dessa forum, så att både leasing och factoring inkluderas, till att stärka de finansiella övervakningsmyndigheternas ställning. Kanske det rent av behövs en ny myndighet med liknande reglemente som en gång gällde för bankakuten? I vart fall måste riksdagen påminna regeringen om allvaret i det scenario som alltfler finsiella aktörer själva beskriver som högst realistiskt.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |