Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra den konsumenträttsliga lagstiftningens tillämpning på offentligt producerade tjänster och varor i enlighet med motionens intentioner.
I Sverige har det sedan 1989 funnits en relativt bra och fungerande produktsäkerhetslag som har stärkt konsumenternas makt över privata tjänster och varor. Ur konsumentsynpunkt har detta varit mer än framgångsrikt. Visst kan den förbättras ytterligare när det gäller privata tjänster och varor men det ger ändock ett bra fullgott skydd.
Saker och ting förändras dock. Idag finns inte bara privata varor och tjänster. Det finns också en mängd olika varor och tjänster från den offentliga sektorn som erbjuds oss konsumenter under former som alltmer liknar den konkurrensutsatta marknaden. Om det kan man tycka både det ena och det andra. Faktum kvarstå dock: den starka och tydliga gränsdragning som fanns tidigare mellan privat och offentligt håller på att suddas ut.
Vår grundsyn är att t.ex. sjukvården ska vara offentligt och solidariskt finansierad. Men betyder detta att vi konsumenter, eller brukare (som kanske är en bättre benämning), som utnyttjar den offentliga sektors varor och tjänster inte ska kunna ställa krav på det som vi köper och/eller utnyttjar? Nej, egentligen är det en väldigt konstig uppdelning som varit. För så har det varit i mångt och mycket och vi har blivit uppfostrade att enda sättet att ”påverka” offentliga tjänster och varor är genom att avge vår röst i de allmänna valen.
Utifrån en grön grundsyn om att konsumenter/brukare, d.v.s. de som utnyttjar/köper varor och tjänster, ska ha möjlighet att också ställa vissa grundläggande krav så rimmar det illa med att ha en sluten offentlig sektor. Vi brukar hylla konsumentmakten, såväl när det gällde att byta klorblekta kaffefilter till oblekta som till att ha konsumenträtten på vår sida när det gäller köp av kläder eller semesterresor. Denna konsumenträtt tar vi för given och försvarar med full kraft. Med en stark konsumenträtt påverkar vi utvecklingen i de privata företagen i vad som ska produceras, såväl varor som tjänster. Vi kan påverka och vi konsumenter/brukare kan känna oss trygga.
Men när det kommer till offentliga varor och tjänster så är det stopp. Här ska vi konsumenter/brukare inte få tillåtelse att ställa krav. Krav som vi tar för givet att vi kan ställa på det privata näringslivet för att få bättre produkter och tjänster. Varför ska vi inte kunna ställa samma krav på offentliga produkter och tjänster? Logiskt sett så borde ju den offentliga sektorn uppskatta detta eftersom man då vet vad som är bra för konsumenterna/brukarna. Många inom den offentliga sektorn gillar ju att kalla oss vanliga patienter för ”kunder”. Varför får vi då inte bli ”kunder” på riktigt?
Vid en utblick över hur andra länder har valt att arbeta med frågan finns många exempel på olika sätta att stärka brukarinflytandet/konsumentmakten i samband med såväl privata som offentliga monopol. Det är dags att också vi i Sverige höjer blicken för att säkerställa en säker konsumenträtt vid offentlig verksamhet.
Det finns en grön poäng med att ge oss konsumenter/brukare ett inflytande även vad avser offentlig verksamhet, så att den blir likställd med den privata verksamheten. Detta rör den konsumenträttsliga lagstiftningens tillämpning på offentliga tjänster och varor. Det betyder bl.a. att produktsäkerhetslagen och konsumenttjänstlagen måste ändras så att den också skall omfatta offentligt producerade tjänster och varor.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Ulf Holm (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |