Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om underhållsbidrag vid växelvis boende.
Det blir allt vanligare att föräldrar använder sig av växelvis boende för barn där föräldrarna separerat. Det vi kan fundera på är om det alltid blir rätt utifrån perspektivet att sätta barnets bästa främst. Engagerade i frågan menar att det alltför ofta synes handla om pappor, och i vissa fall mammor, som med växelvis boende vill undkomma att betala underhållsbidrag i större utsträckning än ett ärligt engagemang för barnet.
Växelvis boende och att reglera kostnader för barnet mellan föräldrarna är inget problem så länge föräldrarna är överens. Då är det lätt att upprätta ett avtal mellan föräldrarna med barnets bästa i centrum.
Problem uppstår då föräldrarna inte är överens och om vi då pratar om växelvis boende. Det vanligaste i detta skede är att barnet folkbokförs hos sin mamma. Mamman får då barnbidrag för barnet och eventuellt också bostadsbidrag men hon får också alla extra kostnader för barnet då hon tar ansvar för helheten. Pappan däremot betalar bara för de kostnader han har när barnet är hos honom. Underhållsbidrag betalas inte vid växelvis boende. Konsekvensen blir att mamman får försörja barnet utan någon hjälp från den andre föräldern som oftast dessutom tjänar betydligt mer. Det finns naturligtvis även fall där förhållandet mellan föräldrarna är det motsatta.
Om föräldrarna inte kommer överens bör det därför finnas möjlighet för domstol att fastställa dels vilka fasta kostnader som finns för barnet, och dels vem av föräldrarna som ska stå för dessa kostnader för att därefter, utifrån detta beslutsunderlag, fastställa underhållsbidrag. Vi skulle då kunna sätta barnet i centrum och ge barnet ekonomisk trygghet och stöd från båda sina föräldrar. Det skulle dessutom inte råda några tvivel kring båda föräldrarnas ärliga engagemang i sina barn. Detta skulle därmed sätta växelvis boende och barnets bästa i centrum framför andra, mer dubiösa skäl som att exempelvis undkomma sitt ekonomiska ansvar som förälder.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Matilda Ernkrans (s) |
|
|
Inger Lundberg (s) |
Helena Zakariasén (s) |