Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bluffakturor på Internet.
På senare tid har många ärenden kommit in till kommunernas konsumentvägledare där människor anmält bluffakturor. Bara i min hemkommun har anmälts 128 ”Internetärenden” från den 1/1 till den 30/9 av totalt 851 reklamationer.
Av landets 290 kommuner är det 260 som har någon form av konsumentverksamhet. Av dessa är det 145 kommuner som använder registrerings- och statistiksystemet Konstat framtaget av Konsumentverket. Från den 1 januari 2003 till dagens datum har konsumentvägledarna i dessa kommuner haft 95 800 rådgivningsärenden. Av dessa är 50 800 klagomålsärenden, de övriga informationsärenden. Flest klagomål är det inom hemelektronik; 15 800 ärenden, vilket är 31 % av samtliga klagomålsärenden. Hälften av alla klagomål inom hemelektronik handlar om internet, 7 550 ärenden. Det innebär att 15 % av samtliga klagomålsärenden handlar om Internet. Det har dessutom varit en klar ökning av klagomålen under augusti månad.
De som drabbas av dessa fakturor eller krav hotas av avsändarna med kronofogde, inkasso, kreditupplysningsföretag och domstol om man inte betalar. Dessutom bakom varje faktura eller krav så är det nästan alltid ett nytt firmanamn. Dessa bluffakturor skapar ett stort bekymmer samt porto- och kopieringskostnader för dem som drabbas eftersom de hela tiden måste bestrida kraven.
Trots att den grundläggande lagstiftningen på civilrättens, straffrättens och marknadsrättens område redan innehåller bestämmelser som tar sikte på att man inte skall kunna debiteras för tjänster som man inte har beställt så visar statistiken att detta är ett växande problem.
Förhoppningsvis kommer den nya lagen om elektronisk kommunikation att ge Internetanvändare ett bättre skydd, än vad man haft tidigare, men ändå kvarstår problem för alla dem som drabbats hittills och den som kommer att drabbas.
Troligt är att det skulle behövas ett förtydligande av brottsbalken som i dag ställer krav på åklagare att bevisa att dessa fakturautskick skett i uppsåtligt syfte att bedra. Domstolarna tycks också lägga lika höga om inte högre tekniska beviskrav på konsumenten som näringsidkaren trots att konsumentskyddet i lagstiftningen säger att det är näringsidkaren som skall bevisa att avtal ingåtts.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Sonia Karlsson (s) |