Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att se över reglerna kring domstolarnas förfarande vid tvistemål om barn så att personer med gedigen barnkunskap och insikter om de psykosociala problemen hanterar dessa fall.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga åtgärder för att komma till rätta med problemet med vårdnads- och umgängestvister i domstol.
1 Yrkande 1 hänvisat till JuU.
Sverige har en utveckling med ett växande antal vårdnadsutredningar. Barnombudsmannen är orolig och hoppas på att få större möjlighet att driva en långsiktig strategi för att sprida barnperspektivet hos alla myndigheter som har med barn att göra. Barn behöver ha egna ombud som enbart tillvaratar deras intressen under hela vårdnadsutredningen. Det handlar om barnens rätt till sina föräldrar på sina villkor, inte bara om föräldrarnas rätt till sina barn.
Bakom tillkomsten av lagen om gemensam vårdnad låg den helt riktiga tanken att föräldrar har ett gemensamt ansvar för sina barn. Problemet med lagen är att den närmast utgår från att föräldrar som skiljer sig är människor som i harmoni gör upp om var och hur ofta barnen ska bo hos den ena eller den andra föräldern. Man utgår ifrån att de vuxna ska dela på de utgifter man har för barnet. Så ser det tyvärr inte ut i verkligheten. Erfarna familjerättsadvokater kan vittna om umgängestvister och vårdnadstvister där föräldrarnas ekonomiska intressen ligger i botten och barnens bästa kommer i bakgrunden. Ett annat exempel då lagen om gemensam vårdnad får negativa konsekvenser för barnen är då en förälder tvingas bryta upp exempelvis på grund av missbruk, misshandel eller övergrepp. Lagen kan då användas som ett lagligt instrument att ifrågasätta varje beslut som rör barnet. Barnen blir i detta sammanhang offer och de redan utsatta barnen hamnar i en svårare situation.
Varje år handläggs omkring 4 000 vårdnadstvister vid domstol. Kostnaden per tvist brukar hamna på 10 000 kronor och uppåt. Även om huvudmotivet för de flesta föräldrar är en önskan att få vara nära sina barn under deras uppväxt finns ibland direkta ekonomiska motiv till att slåss om vem barnen ska vara mantalsskrivna hos. Då blir man boförälder och får automatiskt barnbidraget. Om så behövs kan man få ett särskilt bostadsbidrag som boförälder. Den som förlorar den striden har sedan ett ekonomiskt intresse av att slåss för att få ha barnen hos sig så mycket som möjligt, för då kan man hävda växelvis boende och kan i princip slippa ifrån att betala underhåll.
Merparten av de föräldrar som bryter upp från ett förhållande klarar av att lösa vårdnads- och umgängesfrågorna på ett sätt som minimerar skadorna för deras barn. För de familjer som inte själva kan lösa frågan och komma fram till gemensam uppgörelse finns hjälp att få av familjerådgivare och socialsekreterare.
En del har inte förmåga eller vilja att ta emot den hjälp som erbjuds från dessa instanser. Deras fall hamnar ofta i domstol för att prövas. I många fall lyckas domaren med hjälp av sin erfarenhet och auktoritet förmå föräldrarna att komma överens. Det är självfallet angeläget att föräldrarna kan förlikas tidigt i processen och därmed förhindra en utdragen och smärtsam rättegång.
När domstolen avgjort ett mål kan inte alla parter vara vinnare. Handlar förlusten om ekonomiska värden kan förlusten visserligen vara svår att bära, men med tiden kommer de flesta över den besvikelse som det innebär att inte fått rättens gehör för sina synpunkter.
När domstolsprocessen rör vårdnad och umgänge om barn finns det bara förlorare, inga vinnare. I vårdnadstvisten är det inte enbart två parter som förlorar utan ytterligare minst en person drabbas, nämligen det eller de barn som föräldrarna tvistar om. Tyvärr är det så att det dessutom är barnet eller barnen som lider den största förlusten. Det spelar oftast ingen roll hur domstolen dömer, barnet eller barnen står ändå där med en mamma och en pappa, som är bittrare fiender än någonsin. Barnet eller barnen får en känsla av splittrad lojalitet som skulle vara svår även för en vuxen att bära. För ett barn kan den känslan bli olidlig att leva med.
Alla frågor om vårdnad och umgänge ska enligt föräldrabalken lösas med barnets bästa som utgångspunkt. Domstolarna gör sitt bästa för att hitta lösningar – kanske inte alltid som är de bästa för barnen, men som är till minst skada för dem. Den skada som redan skett genom att föräldrarnas konflikt kommit i dagen kan ingen domstol i världen reparera. Därför är det rimligt att endast personer med gedigen barnkunskap och insikter om de psykosociala problemen ska hantera dessa svåra fall. Risken är att barnen blir lidande om inte samhällets sociala stödformer blir tillräckliga och mer adekvata. I lagutskottets betänkande 2002/03:LU10 Barn och föräldrar, m.m. säger man att 2002 års vårdnadskommitté ska undersöka och beskriva vilken kompetens i vårdnadsfrågor som finns hos domarna och vilken kompetensutveckling som pågår. Om kommittén anser att det finns brister ska det övervägas hur domarnas kompetens kan stärkas ytterligare. Vårdnadskommitténs utredningsuppdrag ska redovisas senast den 1 november 2004. Kristdemokraterna anser inte att dessa åtgärder på långt när är tillräckliga.
Något måste göras för att minska antalet vårdnads- och umgängestvister i domstol. Varje fall som leder till en process är ett misslyckande från samhällets sida. Vi menar inte, som man verkar tro i ovan nämnda betänkande, att man ska införa något slags förbud mot omprövning av vårdnadsavgöranden. Däremot vill vi på andra sätt förebygga att vårdnadsfrågor avgörs av domstol. Idag kan motsättningarna lösas innan de lett till öppen konflikt. Exempelvis förbereder socialtjänsten avtal i vilka tvistefrågor regleras. På det sättet kan föräldrarna slussas in till samarbetssamtal istället för rättegång. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att överväga sådana och liknande åtgärder för att komma tillrätta med problemet med vårdnads- och umgängestvister.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |