Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett regelverk för socialt företagande och gemenskapsföretagande.
Inom många för samhället viktiga områden växer det fram ett företagande, för vilka vinsten inte är det primära målet (non-profit eller not-for-profit-företag).
En del av dessa företag finns inom vård, skola, omsorg, kultur och andra områden, där verksamheten har ett mer allmänt intresse. Idag är det det offentliga som till största delen betalar för de utförda tjänsterna. Andra företag, inte minst de sociala arbetskooperativen, bedriver verksamhet för att integrera de mest utsatta på arbetsmarknaden, såsom psykiskt funktionshindrade och tidigare alkohol- och narkotikamissbrukare. Ytterligare andra verksamheter inriktar sig på att skapa arbeten för ungdomar, kvinnor och invandrare eller engagerar sig i lokal utveckling. Detta företagande är en naturlig del av den sociala ekonomin. Men på grund av dess särskilda inriktning benämns det ibland ”socialt företagande” eller ”gemenskapsföretagande”. I dessa företag är medlemsnyttan och/eller samhällsnyttan den bakomliggande drivkraften.
Arbetskooperativet Basta i Nykvarn kan tas som ett framgångsrikt exempel på socialt företagande på en konkurrensutsatt marknad. På fem år har antalet medarbetare ökat från 30 till 70. Nu har man startat en ny verksamhet i Borås med 10 personer. Företagets verksamhet handlar om rehabilitering av missbrukare genom arbete. Genom brukarstyre och självägande kan framgångarna tillskrivas frukterna av de egna ansträngningarna.
Det sociala företagandet kommer att få en allt viktigare roll i framtiden. Dels lägger den offentliga sektorn ut alltmer av traditionella tjänster på privata utförare. Dels växer det sociala företagandet fram spontant som ett svar på medborgarnas behov och som medborgarna tar ett eget ansvar för att tillgodose. Denna potential av ny företagaranda måste utnyttjas. Att stödja utvecklingen av det sociala företagandet handlar också om att öka medborgarinflytandet i ekonomin. För att också stödja välfärdspolitiken måste framväxten av det sociala företagandet gynna olika samhällsintressen.
Inom områden där samhällsintresset väger tungt kan inte vinstintresset styra eftersom det finns uppenbara risker för att den allmänna välfärdspolitiken blir underminerad. I Sverige finns redan ett antal associationsformer, där vinsten inte är det primära målet.
Den ideella föreningen, den ekonomiska föreningen och stiftelsen är de huvudsakliga formerna som vi normalt räknar in under den sociala ekonomin. Det finns också aktiebolag med denna inriktning.
Flera europeiska länder har infört särskilda associationsformer för det sociala företagandet och gemenskapsföretagen i syfte att skapa en ram för företag som bedriver ekonomisk verksamhet med samhälleliga ändamål. Företag som etablerar sig i dessa former kan i vissa fall erhålla rättigheter framför vinstdrivande företag, vilket också varit ett motiv till den nya lagstiftningen. Det kan gälla skatter eller offentlig upphandling.
I Italien, Grekland och Portugal använder man sig av formen ”sociala kooperativ”.
Frankrike har nyligen infört en lag om ”kooperativa bolag med kollektivt ändamål”. I Belgien talar man om ”företag med samhälleliga ändamål”. I Storbritannien förbereder man en lagstiftning om ”företag av gemenskapsintresse” (Community Interest Company).
De europeiska erfarenheterna är av stort intresse för Sverige. Det framgår till exempel att det inte räcker med ”non profit” som mål för att klassificeras som ett socialt företagande. Att värdera samhällsnyttan ska också vara möjligt. Detta kan ske genom att lagstiftningen innehåller krav på att olika intressenters mål ska vara tillgodosedda inom ramen för företagets verksamhet. Brukarna måste vara med, eftersom de utnyttjar företagens tjänster och måste formulera krav på innehåll och genomförande. Betalarna, dvs. först och främst det offentliga måste få valuta för pengarna. Medarbetarna måste ha inflytande för att främja kvalitet både i tjänsterna och i arbetet. Det lokala och globala samhället ställer också krav.
Det finns olika alternativ för en sådan intressentmodell. Det kan vara blandformer när det gäller ägandet eller att man använder sig av sociala bokslut eller andra former där intressenterna deltar i utformning, styrning och utvärdering av verksamheten. En annan viktig punkt är att definiera inom vilka ”samhällsområden” de sociala företagen kan verka.
Mot denna bakgrund bör regeringen införa en ny associationsform för socialt företagande och gemenskapsföretag, alternativt komplettera existerande associationsformer. En ny associationsform kommer att stimulera människor att starta företag av denna typ eftersom det tyder på en politisk vilja att utveckla denna företagssektor, samtidigt som lagstiftaren anger ett klart och tydligt regelverk.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Per Erik Granström (s) |
Christer Adelsbo (s) |