Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över skyddet för anställda i sådana familjeföretag som när företaget går dåligt inte fullgör sina löneförpliktelser.
Vid små företag, där arbetstagarna arbetar nära arbetsgivaren kommer de anställda oftast i beroendeställning till arbetsgivaren. De anställda är mycket lojala mot arbetsgivaren och får ofta höra att de är en i familjen.
När företaget börjar få ekonomiska problem får de anställda endast halva eller delar av lönen. Arbetsgivaren lovar de anställda att de skall få återstoden senare i månaden, vilket ej infrias. Oftast återupprepas detta påföljande månader. Arbetsgivaren får accumulerade löneskulder till de anställda. Arbetstagarna går förlustiga om lön vid en konkurs.
Enligt huvudregeln 12 § första stycket förmånsrättslagen omfattas inga ostridiga lönekrav, som förfallit till betalning tidigare än 3 månader innan konkursansökan kom in till tingsrätten, av förmånsrätt.
Trots att arbetsgivaren aldrig bestritt lönekravet blir följden att arbetstagarna inte får betalt ur lönegarantin. Detta drabbar oftast dem som har det svårast i samhället, lågavlönade, invandrare och dem som har korttidsanställningar och osäkra anställningsförhållanden. Det här är orimligt och behöver ses över.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Inger Jarl Beck (s) |