Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bemyndigandet att låta regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter.
Regeringen föreslår att en ny prisinformationslag skall ersätta den nuvarande prisinformationslagen (1991:601). Tillämpningsområdet föreslås bli utvidgat till att, utöver bestämda produkter i betydelsen varor och tjänster, även omfatta andra nyttigheter, med undantag för fast egendom och arbetstillfällen. Lagen föreslås bli subsidiär i förhållande till annan lagstiftning som gäller prisinformation till konsumenter. Vidare föreslås lagen bli utformad som en ramlag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att föreskriva skyldighet för näringsidkare att ange jämförpris för andra produkter än varor. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas vidare att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna prisinformation och om beräkningen av pris och jämförpris.
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna prisinformation och om beräkning av pris och jämförpris. Vi motsätter oss ett sådant generellt bemyndigande.
Det finns en grundläggande rättssäkerhetsgaranti i att lagstiftningsmakten skiljs från den verkställande makten. Om förslaget genomförs på det sätt som föreslås kommer Konsumentverket och Konsumentombudsmannen att ha både partsfunktion i domstol, tillsynsroll och normgivande ansvar. Konsumentverket skall dels föreslå hur lagen skall tillämpas, dels kommer myndighetens högsta chef, Konsumentombudsmannen, också att vara part i processer. Det rimmar illa med grundläggande rättsprinciper att domstolen skall vara bunden av föreskrifter som utfärdats av den som uppträder som part i domstolen.
Den breda delegationsmakt som föreslås i regeringens förslag drabbar också möjligheterna till förutsebarhet för alla inblandade aktörer. Det är svårt att bedöma konsekvenserna av den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet så länge föreskriftsrätten inte är närmare angiven och ambitionsnivån vad gäller antal och innehåll ännu är okänd. Vi vill i sammanhanget också framhålla att föreskrifter – på gott och ont – kan meddelas snabbare än vad en lagändring kan åstadkommas. Genom beredandet av ny lagstiftning finns det bättre möjligheter till en bred och offentlig diskussion och debatt. Att lagändringar utreds noggrant och debatteras offentligt är en viktig del av vår demokrati. Den möjlighet till snabba ändringar av gällande föreskrifter som regeringens förslag erbjuder ser vi därför som problematisk.
Det generella bemyndigandet riskerar också att öka företagens administrativa börda, och kan därigenom leda till högre priser för konsumenterna. Därmed går förslaget på tvärs mot regeringens uttalade ambition att minska företagens administrativa börda, och i ännu högre grad mot vår och de övriga borgerliga partiernas ambition att till 2010 minska företagens administrativa börda med 25 procent. Vi noterar återigen att regeringen inte genomfört en ordentlig analys av vilken effekt förslaget får på företagen.
Vi anser generellt att frågan om vilken prisinformation som skall finnas på produkter till största del bör avgöras i samspelet mellan den enskilde näringsidkaren och kunderna. Behovet av detaljerad prisinformation kommer då att vägas mot kostnaden för ommärkning m.m. Modern teknik, t.ex. självskanning, kan också möjliggöra bättre information till kunden utan traditionell prismärkning. På en fungerande marknad är prisinformation ett konkurrensmedel, och bör inte vara föremål för omfattande statliga regleringar.
|
Stockholm den 4 december 2003 |
|
|
Inger René (m) |
|
|
Bertil Kjellberg (m) |
Henrik von Sydow (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Henrik S Järrel (m) |