Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpning av överförmyndarens tillsyn över gode män.
Om en person behöver hjälp att bevaka sin rätt på grund av att han eller hon är sjuk kan tingsrätten förordna en god man för honom eller henne. Tingsrätten gör alltså bedömningen att den som får en god man, den s.k. huvudmannen, inte själv förmår att föra sin talan.
Men om den gode mannen missköter sitt uppdrag finns ingen hjälp att få för huvudmannen. Det är nämligen huvudmannen som är den gode mannens arbetsgivare. Huvudmannen måste själv upptäcka och anmäla det som är fel, fast man bedömt att det är just det han eller hon inte kan. Det finns inget skyddsnät som hjälper huvudmannen att få ersättning för eventuell skada, fast man bestämt att huvudmannen behöver sådan hjälp.
Kommunens överförmyndare ska utöva tillsyn över gode män och förvaltare. Deras skyldigheter begränsar sig till att granska en skriftlig redovisning av uppdraget en gång om året. I många fall gör man inte ens det, på grund av för stor arbetsbelastning eller okunskap.
Överförmyndarnas tillsyn över gode män och förvaltare måste skärpas. Överförmyndarna måste bli mer aktiva för att kunna förhindra att oegentligheter uppstår. Lagen måste ställa större krav på överförmyndarna både när det gäller tillsyn och stöd till de huvudmän som drabbas när gode män och förvaltare missköter sig.
Därför bör föräldrabalkens regler om överförmyndarens tillsynsansvar skärpas. Det bör förtydligas att överförmyndaren är solidariskt skadeståndsskyldig tillsammans med en god man eller förvaltare, om båda har misskött sig. Kommunen bör uppmuntras att ha försäkringslösningar för detta.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lars U Granberg (s) |
Kristina Zakrisson (s) |