Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om faderskapsbekräftelser i folkbokföringsregistret.
Lagstiftningen rörande faderskap blir allt mer otidsenlig och passar inte in i det moderna samhället. Av alla barn som föds är mer än hälften barn till ogifta föräldrar. Av dessa föräldrar är ca 90 % sammanboende och de är helt ense om vem som är fader till barnet. Enligt föräldrabalken 1 kap. 3 § fastställs faderskapet genom så kallad bekräftelse för dessa barn. I 2 kap. framgår att det är socialnämndens skyldighet att utreda faderskapet.
Rent praktiskt går det till så att socialnämnden får en födelseavi från folkbokföringen på alla barn där modern är ogift för att utreda faderskapet. Modern tillskrivs och får lämna uppgift om fadern. Parterna besöker sedan socialkontoret för utredning och bekräftelse. Förenklad utredning görs om föräldrarna är sammanboende och överens. Parterna kan också kontakta socialnämnden innan barnet föds för att göra utredning och bekräftelse. Utredningen skrivs under av en tjänsteman som också godkänner bekräftelsen. Bekräftelsen skickas sedan till folkbokföringen som antecknar faderns namn i barnets personakt.
För den blivande fadern innebär detta att han juridiskt inte är far till barnet förrän socialnämnden godkänt hans bekräftelse efter barnets födelse. Om mannen avlider innan han bekräftat faderskapet måste faderskapet fastställas genom dom.
Eftersom över 90 % av alla föräldrar är överens om faderskapet tycker jag inte att det är nödvändigt med socialnämndens utredning. Jag tycker att föräldrarna borde kunna anmäla detta själva till folkbokföringsmyndigheten. Socialnämnden skulle då bara utreda de faderskap där det råder oklarhet om vem som är far. Exempelvis kunde folkbokföringsmyndigheten kontakta socialnämnden om föräldrarna inte anmält vem som är far till barnet inom 3 månader.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |