Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppdelning av lån vid skilsmässa eller upplösning av partnerskap.
De som ingår äktenskap eller registrerat partnerskap ingår också en egendomsgemenskap, såvida inte annat avtalas i ett äktenskapsförord. Det innebär bl.a. att tillgångar och skulder är gemensamma. Vid skilsmässa eller upplösning av partnerskapet skall all egendom delas.
Om paret har gemensamma lån hos bank eller finansinstitut eller en av dem står för lånet och den andra har tecknat borgen sker emellertid ingen uppdelning av dessa skulder vid skilsmässan. De f.d. makarna eller partnerna har därigenom fortfarande en delvis gemensam ekonomi eftersom en av dem kan bli ensamt ansvarig för skuldernas betalning om den andra parten inte fullgör sina ekonomiska skyldigheter gentemot långivaren. Detta oavsett om orsaken är bristande betalningsförmåga, dödsfall eller hämndlystnad.
Lagutskottet har tidigare i följande betänkande (bet. 1995/96:LU18, 1996/97:LU6, 2000/01:LU13) avvisat liknande motionsyrkanden med motiveringen att lånevillkoren inte kan ändras om inte avtalets alla parter är överens om det. Ett av problemen med det synsättet är att bankerna inte alltid är villiga att göra dessa förändringar i lånevillkoren. Dessutom tar inte utskottet hänsyn till att även låntagarna måste medverka till en sådan avtalsförändring. Det är troligt att den som underlåter att betala också vägrar medverka till en förändring av avtalet och en delning av skulden. Därför behöver gällande regler förändras så att det sker en uppdelning av lån eller betalningsansvar i händelse av skilsmässa och upplösning av partnerskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Alice Åström (v) |