Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglerna om gemensam vårdnad.
Gemensam vårdnad av barn vid föräldrars skilsmässa kan förorsaka barn stora trauman. Utbildning och ökad barnkompetens är nödvändigt för alla yrkesgrupper som är inblandade.
Sedan år 1983 får föräldrar som separerat gemensam vårdnad om sina barn. År 1998 stärktes barnens rätt till båda sina föräldrar. Det var en efterlängtad lagändring som visade på att de barn som får uppleva att deras föräldrar separerar därmed inte automatiskt mister kontakten med antingen sin mamma eller pappa.
Man hade barnens bästa för ögonen och att föräldrars oenighet inte skulle vara avgörande. Denna grundprincip är en bra utgångspunkt och en viktig markering till att barn behöver båda sina föräldrar. I de flesta fall hyser föräldrar respekt för varandra och för barnet, och därmed fungerar det som lagen var tänkt.
Men nu är världen inte så fullkomlig utan ungefär tio procent av gemensamma vårdnadsärenden går till svensk domstol för rättslig prövning. Barnombudsman Lena Nyberg har uppmärksammat att just dessa gemensamma vårdnadsärenden är det största problemet för barn i Sverige idag, näst mobbning.
Den mest tragiska konsekvensen av regeln om gemensam vårdnad är att den kraftigt har försämrat situationen för barn som far illa. Det kan ha förekommit misshandel och sexuella övergrepp mot en förälder eller ett annat syskon. Även vid fall där polisutredning pågår om skyldighet till brottslig handling mot barnet dömer domstolar i alla fall till gemensam vårdnad och att de oeniga parterna själva måste komma överens. Och det är här hela problematiken ligger. För att en förälder idag skall mista sin umgängesrätt krävs det exceptionellt starka skäl.
Lagen om gemensam vårdnad måste få en annan tillämpning så att inte gemensam vårdnad döms ut om någon i familjen tidigare utsatts för misshandel. Om misstanke om otillbörlig handling mot barnet från någon av föräldrarna har polisanmälts skall umgängesrätt avvaktas tills utredningen är klar.
Ett neutralt barnombud skall obligatoriskt utses vid vårdnadstvister. Flera yrkesgrupper måste få utbildning och ökad barnkompetens. Lagen måste ändras så att den ena föräldern inte kan lägga in sitt veto mot att barn behandlas och undersöks av en läkare eller psykolog. Det måste också bli lättare att utdöma besöksförbud när det gäller våld mot en förälder som bevittnas av ett barn. Det är alltid barnen som drabbas hårdast – särskilt de barn vars bästa skulle vara den nya lagens motiv.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Inger Nordlander (s) |
|
|
Anita Jönsson (s) |
Eva Arvidsson (s) |