Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen som säkerställer att miljömärkta produkter får marknadsföras med miljöargument, inklusive en förändring av marknadsföringslagen i detta syfte.
Nyligen höll jordbruksminister Ann-Christin Nykvist ett tal till ledande företrädare för hela den svenska livsmedelsbranschen. ”Ni måste bli bättre på att informera om mervärdena med era produkter”, var hennes uppmaning till företagen.
Men inom kort kan det komma en dom i Stockholms tingsrätt som kraftigt försvårar för företag som vill marknadsföra miljömärkta produkter.
Den bakåtsträvande branschorganisationen Spannmålsodlarna AB har stämt Kooperativa Förbundet, KF. Odlarna hävdar att KF och Coop bryter mot marknadsföringslagen när man informerar konsumenterna om varför ekologiska produkter är bättre för miljön. Spannmålsodlarna vill bland annat att KF och Coop ska förbjudas att säga att vårt dricksvatten hotas av bekämpningsmedel från jordbruket.
Tingsrättens dom väntas under senhösten 2003. Skulle tingsrätten gå på Spannmålsodlarnas linje kan detta få långtgående konsekvenser. Rättegången handlar nämligen inte bara om KF:s informationsmaterial eller om miljöfördelarna med ekologiskt jordbruk. Den handlar också om den generella rätten för företag att bedriva opinionsbildning och att informera om miljöfrågor.
Målet rymmer flera principiella frågor, där det finns olika logik, med tillhörande beviskrav, som krockar mot varandra.
Marknadsföringlagen kräver att den som påstår något i sin marknadsföring ska kunna styrka det. Det är den som säger något som ska kunna bevisa att det är så. Detta är bra, för det finns en hel del ogrundade påståenden i reklamen. Det är också en grund för att kunna förhindra ogrundade miljöargument i marknadsföringen. Och det har funnits en hel del sånt. Särskilt höga krav ställer man på jämförande reklam. Den kan ju drabba företag, förutom att påverka konsumenterna.
Tryckfrihetsförordningen sätter mycket vidare ramar för vad som får sägas. Det lever både pressen och politiker på. Det ställs inga krav på vad som kan sägas, med undantag för t ex förtal. Den som säger något har ingen bevisbörda – det har den som påstår att det är t ex förtal.
Miljöarbetet har ytterligare en logik. En bärande princip är försiktighetsprincipen – där det finns grundad misstanke ska man inte låta frånvaron av heltäckande bevis förhindra att åtgärder vidtas. Detta är också bra – väntar vi tills vi har ovedersägliga bevis på att något förstör miljön kan det vara för sent.
Målet aktualiserar frågan om vad som händer när dessa principer kommer i konflikt med varandra. Spannmålsodlarna krävde i sin slutplädering att KF inte ska få säga att jordbrukskemikalier kan påverka dricksvatten negativt, eftersom det inte finns något konstaterat fall där någon människa har bevisligen blivit sjuk på grund av just jordbrukskemikalier i dricksvatten. De krävde i praktiken ”lik på bordet” för att man ska kunna ta upp frågan i marknadsföring. Detta strider direkt mot försiktighetsprincipen. De krävde också en marknadsstörningsavgift på 5 miljoner kronor samt att KF får betala motpartens kostnader. Dessa skadeståndskrav kan i sig vara avskräckande för t o m stora koncerner som KF från att använda miljöargument i sin marknadsföring.
Om KF förlorar målet skapas en osäkerhet om vad som är tillåtet som kommer att hämma offentlig miljöargumentering av organisationer som kan betraktas som näringsidkare (de som har pengar). Det är viktigt att det ställs höga krav på miljöargumentering i näringsidkares kommunikation som har inslag av marknadsföring. Men samtidigt är det viktigt att det klargörs att en miljödiskussion grundad på en rimlig tolkning av försiktighetsprincipen är tillåten.
Det är också ett rimligt krav att det inte bara ska vara Marknadsdomstolen som avgör var gränsen går mellan marknadsföring och tryckfrihetskyddad opinionsbildning. Sådana beslut bör kunna överklagas till Högsta domstolen.
Företrädare för miljömärkningsorganisationer som Krav, SIS Miljömärkning, Svanen och Blomman, TCO Development och Världsnaturfonden WWF har gemensamt varnat för konsekvenserna av en negativ dom i KF-målet i Stockholms tingsrätt.
Dagens miljömärkningar är till stor hjälp för konsumenter som står i en stressad valsituation i en butik och enkelt vill kunna välja en miljöanpassad produkt, påpekar miljömärkningsorganisationerna. Men många efterfrågar mer information, och de vill veta på vilket sätt deras val bidrar till en bättre miljö. Och det är denna information som Spannmålsodlarna nu vill förvägra dem.
Spannmålsodlarna stöder sig på att det finns enskilda forskare som hävdar att ekologiskt jordbruk inte har miljöfördelar avseende t ex växtnäringsläckage. Eftersom det inte råder hundraprocentig enighet i forskarvärlden anser man att företagen inte borde få informera alls.
Med detta sätt att resonera skulle företag som engagerat sig för miljön få svårt att över huvud taget uttala sig om sina produkter. Det ligger i forskningens natur att det finns skilda uppfattningar. Till och med växthuseffekten ifrågasätts av en minoritet. Trots detta informerar Naturvårdsverket om problemet. Borde även Naturvårdsverket förses med munkavle, frågar sig miljömärkningsorganisationerna. Och vad säger man om Konsumentverket, som i sin information beskriver miljöfördelarna med ekologiskt odlad mat?
Regeringen och riksdagen har satt upp som mål att den ekologiska produktionen ska öka till 15 procent. Och många konsumenter efterfrågar information. Vare sig det gäller livsmedel, datorer, papper eller tvättmedel vill de veta vilka effekter deras inköp har på miljön. Från politiskt håll har vi i åratal uppmanat företagen att ta ansvar, bry sig om miljön, lyssna på opinionen och tillhandahålla bättre information.
Nu måste vi skapa goda förutsättningar för företag som är lyhörda och som tagit till sig av kritiken. De måste ha rimliga förutsättningar att marknadsföra sina produkter med miljöargument. Om det blir en fällande dom i tingsrätten måste riksdagen ändra marknadsföringslagen så att den inte motverkar förverkligandet av de nationella miljömålen.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Lars Ångström (mp) |