Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som anpassar dröjsmålsräntan till en sådan nivå att den överensstämmer med de intentioner som tidigare framförts i författningstexter.
I 6 § räntelagen regleras hur stor dröjsmålsränta som skall beräknas på fordran som är förfallen till betalning, men för vilken ränta inte är avtalad. Enligt nuvarande lydelse beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § samma lag med ett tillägg av åtta procentenheter.
Referensräntan fastställs enligt nämnda 9 § för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. För första halvåret 2003 är referensräntan fastställd till 4 procent. Det betyder att dröjsmålsräntan enligt 6 § f.n. är 12 procent.
När räntelagen antogs anfördes i prop. 1975:102 sid. 89 att önskemålet att dröjsmålsräntan bör verka som påtryckningsmedel tillgodosågs genom att räntenivån något översteg den ränta som är vanlig vid exempelvis checkräkningskrediter. Dröjsmålsräntan bestämdes då till diskontot ökat med fyra procentenheter.
Genom lagändring 1984 (SFS 1984:291) ändrades dröjsmålsräntan till diskonto ökat med åtta procentenheter. Till grund för lagändringen låg prop. 1983/84:138. I denna anfördes (sid.4) bl.a. att från och med år 1981 hade dröjsmålsräntan understigit räntan för checkräkningskredit. För september månad 1983 var genomsnittsräntan för krediter i räkning i affärsbankerna 14,91 procent, medan dröjsmålsräntan uppgick till 12,5 procent. Mot denna bakgrund föreslogs att dröjsmålsräntan skulle höjas till diskonto ökat med åtta procentenheter. Det uttalades (sid.5) att dröjsmålsräntan borde bestämmas så att den något överstiger den räntenivå som är vanlig vid exempelvis checkräkningskrediter. Men det uttalades (sid. 6) också att förhållanden på kreditmarknaden naturligtvis så småningom kunde utvecklas så att en ny justering av dröjsmålsräntan kunde bli nödvändig. Det uttalades också att man bör undvika alltför täta ändringar och att det därför inte borde införas någon årlig justering.
I dag ligger ränta på checkräkningskrediter på ca 8 procent. Det kan dessutom nämnas att stora företag kan låna på checkräkningskredit till runt 3,5 procent. Rent allmänt kan konstateras att den nuvarande dröjsmålsräntan (12 procent) framstår som alltför hög. Förutom det allmänna ränteläget bör även följande beaktas.
När räntelagen antogs 1975 och den senaste justeringen gjordes år 1984 gällde en helt annan skatteskala än den som gäller i dag. För en normal konsument har avdragseffekten förändrats, från ca 70 procent till 30 procent. Det betyder att dröjsmålsräntan som påtryckningsmedel har fått en helt annan tyngd. Detsamma gäller för juridiska personer som tidigare beskattades till runt 50 procent och i dag 28 procent. Det är i princip endast enskilda näringsidkare (och vissa handelsbolag) som har en skattesituation som i det här avseendet är någorlunda oförändrad.
Den dröjsmålsränta som gäller i dag, medför att det är klart lönsamt för en kreditgivare (frivillig eller ofrivillig) att en skuld löper med dröjsmålsränta.
Enligt vår uppfattning framstår det som uppenbart att dröjsmålsräntan i dag är för hög.
Regeringen bör därför komma med förslag till ändring enligt vad i motionen anförs.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Per Rosengren (v) |
|
|
Lennart Beijer (v) |
Lars Bäckström (v) |
|
Marie Engström (v) |
Siv Holma (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |
Tasso Stafilidis (v) |