Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att teckna försäkringar för barn och ungdomar med handikapp.
Den generella välfärdsmodellen beträffande den allmänna sjukförsäkringen som träder i kraft vid sjukdom och olyckor kan ibland behöva kompletteras. I de fall den allmänna försäkringen inte ger medborgarna ett tillräckligt skydd finns det utrymme för olika privata försäkringar. Dessa kompletterande försäkringar är många gånger nödvändiga för dem som är drabbade.
Idag innebär det att ett funktionshinder är ett försäkringshinder. Prematurfödda barn ingår också i denna skara. Vid diagnos ADHD godkänns man inte till grupplivförsäkring på arbetsplatsen. Listan på hindrande orsaker kan säkert göras länge, vilket ger stark oro för framtida sorteringsskäl.
Allteftersom DNA-forskningen bryter ny mark ser vi också att dess användningsområden börjar nyttjas till områden som samhället inte kan styra över.
Vad detta kan medföra kan vi endast ha orolig fantasi omkring.
Redan i dag vänder sig privata försäkringsbolag till barnavårdscentraler och läser barnjournalerna som därefter tolkas ofördelaktigt, som t.ex. att föräldrar till barn med hudrodnad i baken kan bli nekade att få ta en försäkring på barnet.
Så länge den generella välfärden inte täcker alla områden och utvecklingen går med rasande fart mot nya användningsområden behövs en starkare opinion mot missbruk av regler. De myndigheter som har till uppgift att kontrollera de privata försäkringsbolagen måste få en betydligt större rätt att ingripa mot diskriminering av intresserade försäkringsdeltagare.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Inger Nordlander (s) |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
Maria Hassan (s) |