Riksdagen begär att regeringen gör en allmän översyn av fastighetsmäklarlagen (1995:400) samt därvid särskilt beaktar vad som anförs i motionen om lagregeln om förtroenderubbande sidoverksamhet.
Fastighetsmäklarnas verksamhet regleras sedan 1984 i en särskild lagstiftning, vilken reviderades 1995. Lagstiftningen syftar till att säkerställa att de verksamma fastighetsmäklarna är lämpliga för yrkesrollen, att de har tillräckliga kunskaper samt att konsumentskyddet vid bostadsbyte säkerställs.
Den nuvarande fastighetsmäklarlagen har en bestämmelse om förbud mot förtroenderubbande sidoverksamhet. Ett exempel på vad som är förbjudet finns i propositionen (prop. 1994/95:14 sid. 80) till fastighetsmäklarlagen där det anges att mäklaren inte får förmedla husbyggnadssatser. Praktiskt torde detta t.ex. innebära att mäklaren vid försäljning av nyproduktion endast får förmedla tomtmarken och i övrigt hänvisa köparen till en hussäljare som inte får vara mäklare.
Förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamhet har resulterat i att fastighetsmäklarna hindras från att ge den typ av stöd och service som många kunder förväntar sig. Många konsumenter efterfrågar en ökad service från en mäklare de känner och litar på. För många konsumenter är reglerna oklara och avvisad förfrågan om hjälp ses ofta som en bristande service från mäklarens sida.
Ett ytterligare exempel på förbud mot flertalig sidoverksamhet finns på sid. 46 f. i ovan nämnd proposition. Där hävdas att det står ”klart i strid med god mäklarsed” att en mäklare får särskild ersättning för att förmedla en viss kreditgivares lån. Trots detta får banker ha anställda fastighetsmäklare som tillåts utöva fastighetsmäklaryrket trots att risken finns att dessa påverkas av den övriga verksamhet som koncernen bedriver. Detta sker samtidigt som en helt fristående mäklare inte får ha motsvarande kontakter. Förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamheter så som det tillämpas i dag riskerar därmed att påverka konkurrensen och bidrar till att skapa olika förutsättningar för enskilda fastighetsmäklares verksamheter.
Utvecklingen i branschen går mot att fler och fler fastighetsmäklare samverkar i kedjor och att franchising blir en allt vanligare företeelse. Det har blivit allt vanligare att utländska franchisingkedjor försöker etablera sig i Sverige. I de utländska kedjornas koncept för verksamheten i andra länder ingår att tillhandahålla såväl försäkringsprodukter som diverse finansiella tjänster, både vad gäller krediter och investering.
Enligt den europeiska kommissionen kan regler om begränsningar för flertaliga verksamheter medföra en kraftigt inskränkande effekt för den fria rörligheten av tjänster genom att de hindrar export av kompetens till en medlemsstat med sådana begränsningar.
Vissa tjänsteverksamheter omfattas av regler i syfte att säkra oberoende och självständighet mellan olika verksamheter genom att förhindra att de utövas tillsammans. Skillnader i fråga om nationella regler på detta område kan ge en kraftigt inskränkande effekt genom att de hindrar export till en medlemsstat av en kompetens som just består i att behandla de olika behoven i en kundförfrågan på ett flersidigt, nyskapande och billigare sätt.
Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Situationen på den inre markanden för tjänster (KOM (2002) 441). Kommissionen har som exempel på sådana begränsningar påpekat:
I en medlemsstat är det t.ex. förbjudet för fastighetsförmedlare att ha andra yrkesverksamheter såsom egendomsförvaltning, finansrådgivning eller rengöringstjänster.
Under flera år har en diskussion förts kring fastighetsmäklarlagen och lagens behov av uppdatering. Även Fastighetsmäklarnämnden har i en skrivelse till justitiedepartementet (Dnr 9-379-03) kritiserat fastighetsmäklarlagen på grund av att den inte är anpassad till de förhållanden som råder på marknaden. Den ökande internationaliseringen, användningen av IT och kundernas efterfrågan av service kräver, enligt fastighetsmäklarnämnden, en förändrad lagstiftning.
Trots att en översyn av fastighetsmäklarlagen diskuterats under flera år har direktiv ännu inte beslutats. I lagutskottets betänkande 2002/03:LU13 anfördes följande:
Som redovisats ovan har det nu gått mer än fem år sedan riksdagens tillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen. Utskottet beklagar att något lagstiftningsarbete ännu inte inletts, särskilt mot bakgrund av vad justitieministern uppgav i det tidigare redovisade frågesvaret hösten 2000. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att regeringen utan dröjsmål beslutar direktiv till den aviserade utredningen.
Med hänvisning till lagutskottets ställningstagande, kommissionens rapport och Fastighetsmäklarnämndens skrivelse bör en översyn av fastighetsmäklarlagen skyndsamt inledas.
En sådan översyn av lagen bör särskilt se över förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamheter. I grannländerna Danmark och Norge finns inte ett motsvarande förbud. Där har mäklarna i stället ålagts en upplysningsplikt gentemot kunden om vilka samarbeten mäklaren har och en redovisningsskyldighet om vad detta innebär rent ekonomiskt för mäklaren. En liknande modell borde kunna tillämpas även i Sverige, något som en översyn av fastighetsmäklarlagen bör beakta.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |