Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av lagstiftningen sker i syfte att den religiösa ledare som förrättar en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år skall kunna bli föremål för rättslig åtgärd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av lagstiftningen sker i syfte att de familjemedlemmar och släktingar som medverkar till en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år skall kunna bli föremål för rättslig åtgärd.
Många flickor med invandrarbakgrund lever i stor utsatthet i vårt land. Hedersförtryck, ofrivilliga äktenskap och att nekas självständiga livsval är en vardag för många av dem. Detta har uppmärksammats men fortfarande återstår mycket arbete för att stärka dessa flickors villkor. Våld, hot och tvång ska tas på samma allvar, oberoende av vilken kommun flickan bor i. Det är även angeläget att utsatta flickor ska ha likvärdigt skydd av vår svenska lagstiftning, oberoende av vilket religiöst samfund deras familj tillhör.
Samhällets allmänt ökade kunskaper om utsatta flickors situation har lett till att lagstiftningen ändras så att åldern för äktenskap höjs till 18 år, oavsett medborgarskap. Detta är en bra och viktig reform men denna lagstiftning gäller inte de vigslar som sker av unga under 18 år där religiösa ledare utan vigselrätt fungerar som vigselförrättare. Trots att religiösa företrädare utan vigselrätt, men representerande flera trossamfund, även viger unga under 18 år har inte detta förhållande beaktats. När paret vigts i en religös ceremoni utan rättslig giltighet lever de ihop som gifta. Att medverka till och officiera vid vigsel som leder till barnäktenskap och innebär tvångsäktenskap bör leda till rättslig åtgärd för de ansvariga.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Carina Hägg (s) |
Birgitta Ahlqvist (s) |