Riksdagen avslår proposition 2003/04:45.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skriftligt krav på avtal om småhusentreprenader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk besiktning och besiktnings rättsverkan vid småhusentreprenader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om produktionskostnadskalkyler och finansierings- och boendekostnadskalkyler.
Föreliggande proposition innebär i många avseenden justeringar till det bättre av de förslag som framlades i december 2000 av Småhusutredningen i betänkandet Konsumentskyddet vid småhusbyggande (SOU 2000:110). Vi menar dock ändå att förslaget grundas på bristande insikt i eller feltolkningar av framför allt praxis på området. Konsekvenserna av förslaget kan därför bli att det inte leder till förbättringar av konsumentskyddet vid småhusbyggande utan i stället till försämringar.
Efter lagändringar 1990 omfattar konsumenttjänstlagen alla slags småhusentreprenader. Ändringar gjordes också i konsumentköplagen, som på så vis gjordes tillämplig på bl.a. köp av byggnadsdelar. Även i jordabalken skedde förändringar.
För det stora flertalet småhusentreprenader efter lagändringarna 1990, då konsumentlagstiftningen i princip blev tillämplig men inte till fullo tvingande, har dock gällt en reglering genom standardavtal, Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är beställare, förkortat till ABS 95. Dessa bestämmelser är anpassade till konsumenttjänstlagen men särskilt utformade för småhusentreprenader. ABS 95 är ett resultat av förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare för byggbranschen.
I ABS 95, som består av 9 kapitel med sammanlagt 74 paragrafer, finns bl.a. bestämmelser om uppdragets omfattning och parternas åtaganden i vissa delar. Utgångspunkten är kontraktshandlingarna och de eventuella ytterligare överenskommelser som parterna har träffat vid avtalstillfället. ABS 95 innehåller vidare regler om bl.a. ändringar och tilläggsarbeten, vad som skall anses utgöra fel, avhjälpande av fel, arbetsledning och kontroll, skadestånd och avbeställning. Dessutom finns regler om olika former av besiktning och om besiktningars rättsverkningar m.m.
Det finns goda skäl att – sedan det statliga bostadsstödet för småhus minskat successivt och därmed den koppling till detta som förevarit – slopa de kvarvarande undantagen från den tvingande regleringen i konsumenttjänstlagen och jordabalken. Huvudregeln inom den svenska konsumenträtten – att civilrättslig lagstiftning till konsumentens skydd är tvingande till konsumentens förmån – bör således gälla även vid försäljning av småhus och vid småhusentreprenader.
Regeringen har nu föreslagit att infoga bestämmelser om småhusentreprenad i befintlig lagstiftning. Ett alternativ härtill vore att i en särskild lag samla alla regler som gäller när en konsument förvärvar ett småhus från en näringsidkare. Detta har också några remissinstanser varit inne på. Skälet för ett bibehållande av två olika regelsystem tycks egentligen bara vara den traditionella uppdelningen, vilket naturligtvis inte är särskilt tungt, i all synnerhet som det ibland kan var rena tillfälligheter som avgör om det blir ett fastighetsköp eller en småhusentreprenad.
Regeringens valda linje innebär att det även i framtiden kommer att vara betydande olikheter i regelverken beroende på om fråga är om ett fastighetsköp eller en småhusentreprenad.
Det mest anmärkningsvärda med regeringens lagförslag är emellertid att de föreslagna reglerna i konsumenttjänstlagen, som utgörs av 11 paragrafer, omfattar endast en mycket liten del av det regelverk som nu används i praxis. Därmed överlämnas mycket till att fortsättningsvis avgöras genom rättspraxis. Detta kan inte vara till fördel för konsumenterna som således inte i förväg kan veta vad som gäller. Det blir med andra ord en rättsosäkerhet såvida inte reglerna kompletteras med avtal mellan parterna på så vis som ABS 95 gör idag.
Vi i Folkpartiet liberalerna säger principiellt ja till en tvingande lagstiftning till förmån för konsumenten men vi anser att bristerna i regeringens förslag är så allvarliga att det inte kan ligga i konsumenternas intresse att lagen genomförs i nuvarande, föreslagna skick. Riksdagen bör därför avslå propositionen och uppdra åt regeringen att skyndsamt återkomma med ett reviderat lagförslag som erbjuder ett bättre fungerande konsumentskydd. Nedan redogör vi även för ett antal förslag till förändringar.
Regeringen avvisar tanken på ett generellt krav på att avtal om småhusentreprenader skall upprättas i skriftlig form. I stället föreslås en bevisbörderegel, som inte ens skall gälla alla slag av entreprenadarbeten och där gränsdragningproblemen överlämnas åt rättspraxis.
Vi menar att det finns mycket starka skäl som talar för krav på ett skriftligt avtal. I synnerhet åberopas att dessa avtal har minst lika stor betydelse för en konsument som vid köp av en villafastighet, där ju skriftlighetskravet gäller enligt jordabalken. Vidare innebär skriftlighetskravet med automatik att parterna definieras och att arbetets omfattning klarläggs, det sistnämnda ett problem som idag är ganska vanligt förekommande. Krav på skriftlig form skulle också undanröja de vanligt förekommande tvisterna om ändrings- och tilläggsarbeten.
I kravet på skriftlig form ingår att det i avtalet måste intas bestämmelser om de fyra punkter, som föreslagits i regeringens bevisbörderegel (51 § konsumenttjänstlagen).
Enligt föreslagen 53 § konsumenttjänstlagen skall slutbesiktning göras, om någon av parterna begär det.
Besiktning i entreprenadförhållanden har enligt fast praxis mycket stor betydelse och får betydande rättsverkningar. Det är därför förvånande att det i en konsumentskyddande lagstiftning icke görs obligatoriskt med en slutbesiktning, som utmynnar i ett godkännande av entreprenaden eller ett underkännande. Att besiktningen skall utföras av någon som föreslås av konsumenten borde vara självklart. Vidare borde besiktningens rättsverkningar klargöras i betydligt större omfattning och regler införas om t.ex. efterbesiktning och garantibesiktning. Det förhållandet som idag förekommer – att näringsidkaren föreslår besiktningsman och att detta ibland blir någon som egentligen representerar det försäkringsbolag, som utfärdar aktuell försäkring måste ifrågasättas.
Vid köp av en villafastighet åligger det fastighetsmäklaren att taga fram kalkyler för köpet och köparen.
Konsumentverket har 1998 efter överläggningar med Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund utfärdat Riktlinjer för individuell information om kostnader vid marknadsföring av styckebyggda småhus. Det är fråga om såväl produktionskostnadskalkyl som finansierings- och boendekostnadskalkyl. Riktlinjerna ansluter till bestämmelserna i marknadsföringslagen (1995:450).
Folkpartiet liberalerna ifrågasätter om det inte också i en tvingande konsumentskyddande lagstiftning bör införas obligatoriska skyldigheter för näringsidkaren att tillhandahålla konsumenten kalkyler enligt ovan.
|
Stockholm den 31 mars 2004 |
|
|
Jan Ertsborn (fp) |
|
|
Martin Andreasson (fp) |
Mia Franzén (fp) |
|
Ana Maria Narti (fp) |
Lars Tysklind (fp) |