Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av information, stöd samt opinionsbildning som kompletterande åtgärder till uppfyllande av lagstiftningens intentioner, samt att regeringen till riksdagen redovisar vilka sådana åtgärder som vidtas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en snar utvärdering av lagen med beaktande av den praktiska hanteringen av dispensärenden på myndigheter och i domstolar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om länsstyrelsens skyldighet att separat höra även den underårige, inte enbart hans eller hennes vårdnadshavare, vid ansökan om dispens från ålderskravet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vidare översyn av vad som skall gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås under tvång, av misstag, under svek eller av personer med bristande rättskapacitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvaret för hindersprövningen skall hänföras till den enskilde vigselförrättaren.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag för att uppnå likställighet mellan vigselförrättare/partnerskapsförrättare inom Svenska kyrkan och motsvarande i andra trossamfund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återinförande av en återgångsregel för äktenskap som ingåtts trots hinder och utan ansökan om dispens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa samma regler om hindersprövning och dispens för registrerat partnerskap som för äktenskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vid graviditet eller gemensamma barn skall en helhetsbedömning göras av frågan om dispens för att underåriga skall kunna ingå äktenskap.
Folkpartiet liberalerna har länge påpekat vikten av att vi i Sverige inför åtgärder mot barnäktenskap. Vi har vid flera tillfällen krävt att regeringen skall presentera lagförslag som stärker barnens rättigheter och sätter deras behov i fokus. Vi ställer oss därför positiva till den här aktuella propositionen och konstaterar att den tillgodoser ett flertal av våra krav.
Med hjälp av lagstiftning kan vi uppnå en hel del och sända tydliga signaler men vi vet att opinionsbildning, information och mer individuellt stöd till den omyndige och dennes föräldrar även är nödvändiga faktorer för att förhindra tvångs- och barnäktenskap. Vi vill därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med redovisning av vilka övriga åtgärder som vidtas i samband med lagens ikraftträdande.
Lagen är, som regeringen mycket riktigt påpekar, mycket angelägen och det är positivt att den föreslås träda i kraft redan denna vår. Vi vill dock betona vikten av att myndigheter och domstolars tillämpning av lagen snarast utvärderas, särskilt med beaktande av den praktiska hanteringen av dispensärenden. Om lagstiftningens skärpning visar sig ha begränsad effekt eller om lagstiftningens intentioner ej uppfylls, måste åtgärder kunna vidtas genom beslut om erforderliga förändringar eller kompletteringar. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka kompletterande åtgärder som vidtagits i informations- och opinionshänseende.
Vi instämmer med regeringens resonemang (prop. s 28) om att barn i första hand skall skyddas av de regler som har tillkommit för att skydda barnens rätt och intressen, och inte av de äktenskapliga reglerna. Det är i stället genom socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och föräldrabalken som den omyndiges intressen av bl a ekonomisk trygghet tillgodoses. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran – något som i första hand åligger barnets vårdnadshavare att uppfylla. Vårdnadshavaren skall även bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Det är från föräldrarna som barnet har rätt att få underhåll eller, om dessa saknar ekonomisk förmåga, av det allmänna. Det är viktigt att understryka att barnet således inte är beroende av att få underhåll av en make. I praktiska frågor som uppstår vid ett sammanboende med en partner finns även bestämmelser i sambolagen som omfattar underåriga. Vi delar således regeringens uppfattning att det i princip inte finns behov för att barn skulle omfattas av de rättsverkningar av ett äktenskap som myndiga personer omfattas av.
Att, som regeringen nu föreslår, skärpa ålderskravet för ingående av ett giltigt äktenskap ligger helt i linje med att stärka barns rätt och värna barnens intressen. All övrig rättskapacitet, utom att förfoga över egen intjänad lön, erhålls också vid 18 års ålder. Dispens kan inte ges för att t ex kunna rösta i ett kommunalval – bör då rätten att kunna ingå äktenskap betraktas som en mindre långtgående rättshandling? Nej, att ingå äktenskap som underårig med en person som har full rättskapacitet innebär att direkt hamna i underläge vid varje rättshandling som skall företas innan uppnådd myndighetsålder.
Med ett historiskt perspektiv kan det framhållas att det var svårt att klara sig som ensamstående mor i Sverige. Att få barn utom äktenskapet var dessutom förknippat med mycket skam, både för modern och den s k oäktingen. Det var framför allt männen som försörjde familjen och det var mindre vanligt att en kvinna kunde klara sig på egen hand utan mycket stora svårigheter. Kvinnan kunde inte erhålla något stöd från samhället – annat än ”fattigstugan”. Idag ser situationen annorlunda ut även om många ändå väljer att viga sig av tradition, kärlek eller religiösa skäl. Den lagstiftning som tidigare behövdes för att skydda den ”underlägsna” kvinnan i äktenskapet har till stora delar försvunnit och ersatts av lagstiftning som skall skydda barnens intressen både inom och utom äktenskapet, i samboförhållanden och vid separationer. Tryggheten av äktenskapet är idag mer upp till parterna själva att skapa tillsammans än något som följer av bestämmelser i lagstiftningen.
Om en underårig, efter utförlig information kring äktenskapets rättsverkningar, ändå vill viga sig före 18 års ålder bör en viss dispensmöjlighet ändå kvarstå. En förutsättning för detta är dock att lagtexten kompletteras med en skyldighet att höra inte bara den underåriges vårdnadshavare, utan även den underårige själv och separat. Med ett sådant förfarande ökar möjligheten dels att göra en bedömning av den underåriges mognad, dels att få reda på dennes verkliga inställning till det förestående äktenskapet och den verkligt fria viljan till detsamma. Om den underårige inte hörs separat riskerar äktenskapet att kunna bli ett avtal mellan de vuxna parterna där friheten och skyddet för barnets rättigheter avtalas bort.
När den underårige signalerar att det finns ett bakomliggande tvång, psykisk eller fysisk påtryckning, bör dispens nekas med hänvisning till barnets mognad, aldrig till vad som under sekretess framkommit vid samtal med den underårige. Trots att de allra flesta föräldrar vill sina barns bästa kan en underårig ha svårt att hävda sin åsikt, rätt och integritet bl a på grund av sin beroendeställning till föräldrarna. Under mognadsprocessen blir den unge lätt vilseledd eftersom hon/han ännu ej kanske hunnit definiera sina egna framtidsplaner och strävanden. Det är viktigt att alla barn i Sverige verkligen omfattas av skyddet som ger dem rätt att vara just barn.
Vi vill betona att vi ställer oss positiva till att det i äktenskapsbalken även skall slås fast att ett äktenskap som ingåtts under tvång inte erkänns. Här kan det bli fråga om att fastställa att äktenskapet varit ogiltigt från dess ingående. I likhet med Lagrådets påpekanden anser vi dock att det även är angeläget med en vidare översyn av vad som skall gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås av misstag, under svek eller av personer med bristande rättskapacitet. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med lagförslag inom detta område.
Det vore mycket olyckligt om en enskild vigselförrättares åsidosättande av sina skyldigheter skulle innebära att ett helt samfund miste sin vigselrätt. Lagförslaget innebär dock att det räcker med att en förrättare inom något av de större trossamfunden missköter sig för att hela rörelsen skulle kunna mista vigselrätten. Denna typ av kollektiv bestraffning är främmande för praxis i det svenska rättssystemet, varför vi menar att det i stället torde vara lämpligare att utkräva ett individuellt ansvar. Vi anser inte heller att det finns någon anledning att särbehandla Svenska kyrkan i detta avseende. Idag lyder vigselförrättare inom Svenska kyrkan under en egen reglering. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag för att vigselförrättare inom Svenska kyrkan skall kunna likställas och likabehandlas med övriga trossamfund.
När en registrerad vigselförrättare har frångått hindersprövningskravet kan dennes vigselrätt återkallas av Kammarkollegiet. Däremot kan den vigsel som förrättats med ett, p g a avsaknaden av hindersprövningen, ogiltigt vigselintyg leda till att ett äktenskap där hinder skulle ha förelegat ändå kommer att registreras.
Omedelbar skilsmässa innebär att bodelning skall ske det datum ansökan avser, d v s som om äktenskapet ändå för en tid – kortare eller längre – varit rättsligt bindande. Detta kan inte vara rimligt. Därför föreslår vi att en regel om återgång av äktenskap införs i lagtexten. Denna innebär att äktenskap aldrig kan komma till stånd när hinder finns och dispens från detta hinder ej sökts hos länsstyrelsen, oavsett registrering hos olika myndigheter som förlitat sig till vigselintygets riktighet.
Bland särskilda skäl för beviljande av dispens från ålderskravet nämns i lagförslaget specifikt graviditet och gemensamma barn. Denna möjlighet kan dock i praktiken redan idag utgöra ett problem. Genom att göra en riktigt ung flicka med barn har detta blivit ett sätt att se till att vigselrätt beviljas trots flickans ringa ålder. Om vi inte ser till att markera att graviditet och gemensamma barn inte som tidigare i praktiken innebär ett självklart beviljande av dispens, finns en uppenbar risk för att mycket unga flickor också blir mycket unga mödrar, och att de i äktenskapet blir än mer ofria än de vore som ensamstående mödrar. En ensamstående mamma som ej varit gift har också i utgångsläget ensam vårdnad och därmed beslutanderätt över barnet. Är modern mycket ung är hon samtidigt fortfarande skyddad ekonomiskt av sina föräldrar. Faderskapet presumeras inte heller utanför äktenskapet utan det måste till ett erkännande eller en faderskapsutredning för att fastställa faderskapet. Flickan kan samtidigt vara sambo med barnets far utan att för den skull vara försörjningspliktig gentemot honom såsom äktenskapsbalken föreskriver. Flickan är fortfarande friare att fatta beslut rörande sin egen framtid och kan vid uppnådd ålder ändå gifta sig om det då skulle vara hennes vilja vid mogen ålder.
Vi menar därför att det vid särskilda skäl för dispens alltid skall göras en helhetsbedömning.
Eftersom gemensamma barn inte i sig bör vara ett särskilt skäl för dispens från ålderskravet finns heller ingen anledning att inte införa samma dispensmöjligheter för registrering av partnerskap som vid äktenskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 4 februari 2004 |
|
|
Mia Franzén (fp) |
|
|
Martin Andreasson (fp) |
Jan Ertsborn (fp) |
|
Ana Maria Narti (fp) |
Lars Tysklind (fp) |